Ellinor har ångest över att sommaren känns som att den här slut snart och bestämmer sig för att ha semester från 1 juli nästa år.
Felicia har blivit med båt! Grattis!
Någon mer än jag som inte kan äta saker med sugkoppar på?
Amir älskar sitt folktomma gym, medan jag tycker det är trevligare när det är folk där.
Isabella Löwengrip är på Sardinien med familjen med syfte att göra reklam för resebyrån Sembo, och hennes läsare är allt annat än nöjda.
Eftersom Isabella modererar sitt kommentarsfält och låtit all kritik stå kvar så gissar jag att det är engagemanget hon är ute efter. Vad Sembo tycker om all kritik mot Isabellas inlägg återstå att se, men kanske bokas det resor som aldrig förr under Isabellas flagg, tack vare dessa inlägg?
Här kommer ett axplock av kritiken från Isabellas reklaminlägg för Sembo, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket fot jag ska stå på. (Inlägg 1 är det äldsta och 5 det senaste)
Är kritiken relevant eller är den överdriven, med syfte att sabotera Isabellas samarbete med Sembo? Eller en kombination?
Tankar?
När jag svajpade i det här inlägget från Lojsan Wallin så reagerade jag på att hennes dotter Tintin har likadana Oran-sandaler som sin mamma på fötterna, en sandal som kostar 7700 kr på hemsidan.
Problemet är att storleken på sandalerna på hemsidan startar på storlek 34, vilket Lojsans dotter garanterat inte har i skostorlek då hon är fem år gammal, och storlek 34, med en fotlängd på ungefär 21,5 cm, brukar vara när ett barn är mellan 8 och 10 år.
Jag gissar på att Lojsan köpt ett par piratkopior till sin dotter för att kunna matcha med henne, på samma vis som pappa Buster matchar med sonen Todd, och nätet fullkomligt kryllar av kopior på den här sandalen, så det är nog en ganska enkel sak att klicka hem ett par sådana.
Jag undrar vad ni tycker om det, när det uppenbart är en kopia?
Är det är cute eller bara cringe?
Jag lutar nog åt det senare, men som jag brukar säga – image tar aldrig semester och ”mommy and me-inläggen” måste publiceras – och då har kanske nöden ingen lag?
”Modemassakern” eller Emily Dahl som egentligen heter har djupdykt ner i Hanna Friberg företag ”Freia resort” och ställt otroligt bra frågor till företaget.
Bland annat framkommer det att Hanna inte designat den här kollektionen utan kläderna är designade utefter Hannas ”vision”.
I stället för att svara på Emilys frågor så uppdaterade de istället företagets hemsida genom att utöka sin Q&A-funktion – alltså där alla svar på frågor ska finnas med.
Hanna har även pratat med Aftonbladet om sin kollektion och tankar på framtiden, och här har hon faktiskt svarat på frågor, som bland annat handlade om materialvalet, då majoriteten är gjorda av polyester:
Hanna förstår kritiken men förklarar att de valt en stretchig polyester för att den är praktisk att packa, skrynklar inte, håller form och färg länge – och kan återvinnas. De jobbar också på att testa mer hållbara material parallellt. Namnet Freia kommer från ordet ”free” i hennes efternamn Friberg. Märket ska förmedla känslan av frihet – att kunna vara sig själv oavsett plats.
Priserna speglar produktionen – små serier, svensk design, rättvisa löner och högkvalitativa detaljer.
Plaggen tillverkas i Portugal för bättre kontroll och arbetsvillkor, istället för att jaga lägsta möjliga kostnader. Hanna hade inte som mål att sälja slut direkt.
Hon vill att varje plagg ska hamna hos någon som verkligen gillar det, och att reaktionerna har varit blandade tar hon med ro och säger att hon och företaget tar till sig både ris och ros.
Under ”Modemassakerns” inlägg på Tiktok är reaktionerna blandade, men jag skulle säga att majoriteten av kommentarerna är negativt inställd till märket.
En person skriver att hon fått hem ett plagg som hon vill returnera, men att funktionen inte fungerar på hemsidan.
Här kommer ett utdrag från kommentarsfältet, där även Emily är aktiv och svarar på kommentarer:
Vad är dina tankar om Hannas svar och faktumet att hon inte designat kollektionen själv?