Tänk om de visste hur bra de har det – tre, ibland fyra utlandsresor om året. Över nyår reser vi till de italienska alperna, och nästa sportlov blir det Zermatt. Förra året var det Tanzania, året innan Japan och alperna. Jag har jobbat hårt för att kunna ge dem det här livet. Det har slitit – både fysiskt och psykiskt – men nu känns det som att jag står på andra sidan. Och det var värt att gå igenom allt.
Visst är deras barndom kanske inte helt vanlig, men jag tänker att om det är något man får skämma bort sina barn med, så är det upplevelser. Det är något som aldrig kan skada. // Isabella Löwengrip
Isabella Löwengrip har skrivit ett blogginlägg omg hur bra hennes barn har det som får resa utomlands flera gånger per år, vilket får vissa att ilskna till. Kritiken låter inte vänta på sig, och här kommer ett axplock av den.
Kommentarsfältet kokar.
Frånvaron när barnen var små ifrågasätts, och nu när kompensationen kommer i form av dyra resor tycker många att “kärlek” kanske inte är något man kan checka in via SAS för att få. För medan Isabella radar upp Sardinien, skidresor och honeymoon-hotell undrar följarna varför barnen inte ens verkar ha satt sin fot i Astrid Lindgrens Värld eller Legoland – alltså semestrat i Sverige. “Andra kulturer” verkar mest betyda middagar med Lidingövänner på olika breddgrader. Miljöaspekten nämns också – där Isabella kallas både “oansvarig, egoistisk och överklass”, och som grädde på moset funderar vissa över logiken att bygga en stuga i Idre samtidigt som skidresorna går utomlands.
Kanske är Idre mer ett contentprojekt än ett faktiskt semesteralternativ?
Tankar?
