Fråga: Hur klarade du av att förlåta otroheten?

Svar: Jag har varit med om otrohet i två relationer, ena klarade jag av att förlåta och ena klarade jag inte av att förlåta. Och det berodde på hur/varför osv otroheten skedde, ena otroheten var på ett sätt som gjorde att jag inte kunde förlåta och den andra otroheten var på ett sätt där jag kände att jag kunde förlåta och gå vidare ifrån det utan att älta och må dåligt över det. Men det är inget jag kommer prata om på sociala medier

Emilia Wahlund har haft en frågestund på Instagram där hon bland annat svarat på en fråga om otrohet och hur hon gjorde för att förlåta och gå vidare.
Personligen tror jag inte att det spelat någon roll varför otroheten skedde, men det är klart att det är skillnad på typ ett ”one night stand” på fyllan och att ha en kärleksrelation bakom ryggen på sin partner, där kärlekskänslor är inblandade, men det är mer ”grader i helvetet” för en otrohet är en otrohet, hur man än vrider och vänder på det.

För att en relation ska kunna överleva otrohet så krävs det ju att man de facto förlåter och går vidare på ett blankt papper och jag tror inte jag skulle kunna göra det även om jag skulle vilja, men kanske är det annorlunda om man har barn tillsammans? Man är villig att försöka mer än om man inga har? Det är en ren spekulation från min sida och undrar hur ni ser på saken? Same, same eller helt annorlunda? För tillit är ingenting som återställs, bara för att någon ber om förlåtelse och kan man inte göra det så vet jag inte om relationen går att reparera.
Jag snappade upp en liknelse någonstans som jag tycker beskriver mina känslor vad gäller otrohet bra nämligen:
Ta ett vitt papper och låt det symbolisera ens hjärta, och otroheten är att knöggla ihop det till en boll. Du kan veckla upp det och försöka stryka det slätt igen, men pappret kommer aldrig kunna bli som innan ”bollknögglingen” och lite så ser jag på otrohet.
Alla väljer hur mycket skrynklor man är okej med, och det finns så klart inget rätt svar eller facit här utan det är upp till var och en att själv ta ställning till.

Vad är din inställning till otrohet? Skulle du kunna förlåta och gå vidare som Emilia, eller är det kört om din partner är otrogen? Och vad räknas som otrohet? Det är förmodligen också individuellt, så återigen finns det inget rätt svar eller facit så respektera varandras åsikter.