Joakim Lundells nya dokumentär ”Hudlös”

Bildkälla: SVT

Joakim Lundell möter unga vuxna som trots tuffa motgångar i sin uppväxt har lyckats ta sig ur sina problem och landa på en plats där de inte bara mår bättre utan också kan se framåt. I varje avsnitt träffar Joakim en ny person, alla med olika bakgrund och utmaningar, såsom spelmissbruk, sorg, medberoende, mobbning, PTSD, missbruk och ekonomisk utsatthet.

Två av sex avsnitt av Joakim Lundells nya dokumentärserie där han möter unga vuxna som – trots en tuff uppväxt – hittat en väg ut ur problemen och nu ser mot framtiden med nya möjligheter.
Jag har svårt att ta in att det här är samma kille som medverkade i ”Kungarna av Tylösand” och som kategorier som ”Dagens Runk” på sin blogg.
Är det onödigt att dra upp det här efter så här många år? Kanske, men samtidigt så tror jag att det är exakt det här som gör Joakim Lundell som klippt och skuren för en dokumentär som den här.
Han behöver inte försöka sätta sig i vad dessa ungdomar går igenom, han vet med största sannolikhet allt om exakt hur det känns och vad de varit med om.

I skrivande stund är två avsnitt släppta och ett tredje kommer nu på torsdag.

Att sälja plus size – och samtidigt skamma kunderna som bär dem

Bildkälla: Stella Pictures // My Westerdahl Instagramm

Influencers, författaren och mat- och kostcoachen My Westerdahl postar massor av inlägg på Instagram där hon pratar om allt från obesitas till hur man ska tänka om man har ett tjockt barn. 
Ämnen som är laddade, men som samtidigt leder till många och långa diskussioner i kommentarsfälten under respektive inlägg.
Det har kommit till min kännedom att det, under inlägget här ovan, dyker upp en gammal bekant, nämligen Johanna Toftby – från bland annat tv-programmet ”Ensam mamma söker”.
Johanna menar att hon fått höra att My pratat om henne och ifrågasätter varför hon pratar om henne utan att tagga henne eller hänvisa till det specifika inlägget. Johanna menar att det blir konstigt att kritisera någon anonymt men ändå syfta på henne.
Johanna Toftby förklarar vidare i sina kommentarer att hon inte vill håna tjocka människor, utan att hennes inlägg handlade om farlig fetma och dess risker.
Hon jämför det med andra typer av missbruk och menar att övervikt kan vara livsfarligt vid till exempel narkos och operationer. Hon tar också upp följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer. Enligt Johanna handlar det om eget ansvar för att orka leva, arbeta och ta hand om sin familj.
Hon jämför även matmissbruk med alkoholism och säger att hjärnans belöningssystem fungerar på samma sätt – man tappar kontrollen och den kemiska processen tar över. Ett exempel hon tar upp är en man som hon påstods inte kunde opereras, utan att läkarna bara fick sy igen honom igen eftersom det var för mycket fett i vägen. Hon skriver att hon ”vet” detta, men hur hon vet det framgår inte.

Johanna skriver som om hon vore en auktoritet, vilket jag kommer återkomma till längre ner i det här inlägget,
Hon kan absolut – i egenskap av influencer eller privatpersonprata om sina egna erfarenheter, men det är inte det hon gör här. Istället gör hon generella medicinska påståenden om risker, diagnoser eller ”hur kroppen fungerar” utan minsta källhänvisning, och My är inte den enda som kritiserar henne.
Eftersom det är många och långa kommentarer, som jag vet att ni hatar här inne, så kan du hitta alla kommentarer HÄR i sin helhet, men här nedan kommer en sammanfattning av hur diskussionerna svängt fram och tillbaka:

Hon förklarar att hennes kritik mot Johanna handlade om ett gammalt inlägg där Johanna uttryckt att ”överviktiga borde skärpa sig”. My menar att sådana uttalanden bidrar till stigma mot tjocka människor, och att hennes kommentar inte var ett personangrepp utan en kritik mot sakfrågan. Hon betonar att alla får uttrycka sina åsikter, men att yttrandefrihet inte är fritt från konsekvenser när stora plattformar sprider skadliga budskap.

Flera följare berömmer My för ett tydligt och respektfullt svar, och skriver att det är influensers som Johanna som sprider kroppsskam som kan bidra till psykisk ohälsa, ätstörningar och självskadebeteenden hos unga.
Många ifrågasätter Johannas jämförelse mellan fetma och missbruk, och kritiserar henne för okunskap, fördomar och för att förminska tjockas erfarenheter av diskriminering.
Några delar också egna erfarenheter av att vara tjocka och ha blivit sövda utan de problem Johanna beskriver.

Någon av – vad jag antar är – Johannas följare kommer dragandes med yttrandefrihetsgrundlagen och att Johanna faktiskt får säga vad hon tycker, och det stämmer ju, men vad de verkar glömma bort är att samma gamla lag även kan användas till att säga emot om man inte håller med.
Goes both ways, liksom.

Att Johanna Toftby ger sig in på Mys konto och svingar loss om ett ämne hon uppenbart kan väldigt lite om blir nästan parodiskt. Hon uttalar sig som vore hon expert på både narkos och hjärnans belöningssystem – men det hon levererar är en salig blandning av skräckhistorier, hörsägen och gammal “sanning” från 80-talet. Extra intressant blir det förstås när kläderna som samma Johanna ”designat” för Cellbes går upp till storlek 56. Alltså: hon tjänar pengar på de kvinnor hon i nästa andetag kallar “farliga” och “sjuka”. Det är en märklig dubbelmoral – att först tjäna pengar på att klä sina följare och sedan slå dem på fingrarna för att de inte krymper i tid till nästa kollektion.

Vad är era tankar?

Stackars Oliver Ingrosso!

Stackars, stackars Oliver Ingrosso.
Det är inte lätt att lite småsubtilt försöka tigga till sig en bil från Volvo – och sedan rulla ut i något helt annat.
För uppenbart fick han inget napp där, utan fick nöja sig med en “plan B”: en Alfa Romeo Junior, märkets första lilla elbil.
Eftersom han innerst inne, egentligen alltid varit en ”Alfista”.

Jag har alltid haft en grej för bilar med (italiensk) själ – och innerst inne har jag alltid varit en Alfista.

Hag hade nog haft lite svårt att skriva en kärleksförklaring till den här bilen, om jag nyligen försökt tigga till mig en bil från ett helt annat företag, men influencers – not so much.
De flesta av dem – inte alla –  verkar helt sakna all form av skam i kroppen när det kommer till att tigga till sig saker. Nu hamnar ju vanligt folk sällan, eller rent av – aldrig i situationer där vi behöver ställa oss inför frågan: “Hur pinsamt är det att växla mellan att tigga en Volvo och sedan plötsligt älska Alfa Romeo?”

Oliver verkar mest hoppas att vi skulle ha glömt det här – men jag glömmer sällan, och inte ni heller. 😁
Så jag roade mig med att ta en liten tur ner i mitt Instagram-arkiv, och mycket riktigt: där låg inlägget där han försöker tigga till sig en Volvo.
43 veckor sedan är kanske inte “nyligen”, men det är definitivt inte tillräckligt länge nog för att det här ska vara glömt och begravet.

Men videon är snyggt gjord, det måste jag ändå ge honom!
Verkligen inget hafsverk!
Synd bara att den bryter mot marknadsföringslagen, men det är helt annan femma.

Besök på Leos Lekland upprör mer än kriget i Ukraina

Bildtext: Hanna Theorin Instastory

Bild 1:
Jag vill bara vara tydlig med att jag har fått dessa shotsen av företaget!
För er som blev upprörda att ‘vi inte hade råd med Leos men detta’.

Jag har full respekt för pengar, och har full respekt att många inte har råd att knappt leva idag.

Vi har ynnesten att OFTAST, inte alltid, men oftast ha råd med då tex Leos vilket jag är evigt tacksam över, men vi har också det tufft ibland, tex nu sen jag startade bolaget och jag typ har suttit på mina pengar jag har haft på buffert för att bygga upp en liten buffert där.

Vi har tidigare under MÅNGA år aldrig kunnat unna oss, eller knappt kunnat gå runt varje månad, så jag vet precis känslan.

Vet knappt vad jag ville med det här.
Mer kanske bara skriva att JAG SER ER, och jag vill bara vara tydlig med som sagt att jag har fått dessa shots hemskickat, så inget jag har betalat ur egen ficka.

Väldigt väldigt tacksam och MEDVETEN om ‘fördelarna’ med detta yrket OCKSÅ.
Mycket negativt men också mycket positivt, som på många andra jobb.

Kram till dig som behöver det! 🤎

Bild 2:
En kommentar som Hanna fått och som hon återpublicerar:

Ha inte dåligt samvete/ skuldkänslor för att du har lyckats! Du är fantastisk och jag tror att de flesta här unnar Lara varenda besök på Leos och allt annat ni får genom det här, det har ni förtjänat 🥰 Du är så genuin så det känns typ som att man känner dig, o verkligen DIG, inte nån “karaktär” du har skapat för att lyckas på sociala medier! Vore rent sorgligt om du hade ändrat den du är för att pleasea folk, man kan ändå aldrig göra alla nöjda så fortsätt köra ditt race! 😉

Hanna igen: Exakt såhär kände jag av det här!! För fint 😭

Shotsgate 2025: Hanna måste alltså förklara för sina följare att de där små hälsoshotsen var ett pressutskick – hon har alltså inte satt familjens ekonomi i gungning över ingefära i plastflaska.
Jag antar att det är det hon menar, för det känns ändå rätt osannolikt att hon smugit ner tequila-shots i bh:n för svepa högst upp i klätterställningen på Leos Lekland efter att ha fastnat i ett av alla hundratals nät, kalibrerat för små människor.

Så hur kan den här människan trigga igång folk så?
På Flashback är tonläget halvt hysteriskt – och jag förstår faktiskt inte varför. Hanna är ju… helt vanlig. Lite “vaniljglass utan strössel”, liksom. Trygg, lite blank i kanterna, men inte direkt någon som borde generera 2000+ sidor hetsig diskussion.

Är det shotsen? Är det Leos? Kärleken till Rusta?
Hon hamnar i samma fack som många andra influencers som gärna pratar om sina svåra perioder – som av en slump nästan alltid infaller precis när något måste betalas ur egen ficka. Och det är ju i sig rätt fascinerande.

Det är märkligt det där…
För ja, Hanna Theorin har i skrivande stund en Flashback-tråd på 2575 sidor, som jag först tyckte var helt galet mycket…. Och sen snubblade jag in på tråden om “Mr Dior-tårta”.

Visst, att ”Monsieur Monogram” har tusentals sidor är rimligt – hela han är ju ett…”fenomen” (som man sen kan tolka som man vill.)

Men Hanna? Mamman på Leos Lekland, som förmodligen inte har tequila-shots i bh, men håll med om att det hade varit värt några sidor på Flashback.

PS: Nu har Hanna en egen kategori här inne, och det har minsann inte Chrippa. Ha!


Tack för att du läst årets spretigaste inlägg. 😁