Fjolårets myggplåsterflopp upprepas – med nya lögner och gamla misstag

Minns ni Happy Patches från förra sommaren?
De där små klistermärkena som skulle skydda mot mygg och fästingar – och som precis alla influencers verkade göra reklam för? Det visade sig att det fanns ett stort problem: produkten var olaglig att sälja i Sverige och jag kunde då visa att över 20 svenska influencers marknadsfört dem på sina sociala medier.

Enligt Kemikalieinspektionen räknas myggplåster som biocidprodukter, vilket kräver godkännande, och det fanns – och finns fortfarande inte – några godkända sådana i Sverige.
Trots det så har flera svenska influencers gjort reklam för skiten även i år, där Lisa Maria Jönsson är en av dem. Visserligen är det ett annat företagsnamn i år, men produkten är densamma – ett myggplåster.
Inslaget på TV4 som hänvisas till i bilden är det här.
Lisa Maria har publicerat det här inlägget på sociala medier där hon visar upp ett mail från sin kontaktperson som hävdar att produkten de facto är tillåten att säljas i Sverige, vilket är rakt upp och ner en lögn.
Jag undrar vad hon gjorde för research innan hon accepterade uppdraget? En snabb googling hade räckt för att få upp mängder av artiklar om förra årets myggplåster-haveri, men det verkar hon inte ha gjort.

Så vem bar ansvaret då, och vem bär ansvaret nu?? 
Företaget? Influencern? Borde det delas 50/50 mellan dem eller borde influencers ta det större ansvaret nu när facit finns en ynka googling bort?

Livsfarliga Hanna Schönberg

TRIGGER WARNING – PRO ANAINNEHÅLL!

När blev det trendigt igen att se ut som att man inte mår bra?

Bildkälla: Hanna Schönberg Instagram

Hanna Schönberg är en av Sveriges mest framgångsrika influencers.
Hon har jobbat med några av världens största varumärken, har ett starkt personligt varumärke och är en stilikon för tiotusentals unga tjejer. Just därför blir det både smärtsamt och farligt när hennes kropp i dag ser ut som ett levande ideal från början av 2000-talet – där revben, benknotor och insjunkna ögon ses som ”aesthetic”, alltså det som idag kan kallas för ”rib cage bragging”

För några år sedan var Hanna en frisk, normalstor ung kvinna – fortfarande modeintresserad, fortfarande stylad, fortfarande lika relevant. Men i takt med att hennes kropp blivit allt smalare har också kameravinklarna ändrats: fokus på bröstkorgar som sticker fram genom transparenta tyger, kläder som glider av ett axelparti som inte längre har muskler att bära dem, lår som nästan försvinner i bild.
Och nej – det här handlar inte om att kommentera någons kropp. Det handlar om – för första och sista gången – ansvar.
För när någon med hennes inflytande väljer att gång på gång lyfta fram sin extremt smala kropp i bild – ofta helt utan kontext eller med någon form av reflektion – blir det ett budskap. Ett visuellt ideal. Något att jämföra sig med.

Och det är inte vem som helst som tittar. Det är 14-åriga tjejer som fortfarande inte har byggt en trygg självkänsla. Det är tonåringar som redan kämpar med mat, kropp, hunger och hat. Det är unga kvinnor som tror att lycka, pengar och kärlek finns i kläderna, livet och kroppen som visas upp.
När det enda som syns är ett liv där man glider runt i designerväskor och fashion weeks – men kroppen ser ut som om den inte får i sig näring – vad är det vi säger då? Att framgång kräver självförnekelse? Att det är värt att svälta sig för att få plats i det där livet?

Det är så tyst. Så kliniskt. Så vackert paketerat. Och just därför så mycket farligare.
Vi måste våga prata om det här, även när det gäller influencers som anses vara ”för snygga”, ”för lyckade” eller ”för coola” för att kritiseras.
Det är inte att shama någon – det är att säga ifrån när tusentals unga riskerar att gå samma väg.

För det börjar inte med att någon slutar äta.
Det börjar med att någon glorifierar ett benrangel på bild – och kallar det för inspiration.

Livsfarliga Bianca Ingrosso

TRIGGER WARNING – PRO ANAINNEHÅLL!

Det här är exakt varför Bianca Ingrossos innehåll är farligt – för att det paketerar kroppsångest i snygga filter och glamorös yta.
”Kommer inte i mina kläder längre för ätit som en galning” – sägs med ett leende, som om det vore charmigt.
Men det är inte charmigt. Det är normalisering av ätstörda tankemönster, serverat till miljontals unga följare – främst tjejer – som redan matas med budskap om att hunger är ett svaghetstecken och att kroppen ska hållas i schack, inte älskas.

När du har den här plattformen, det här inflytandet, och den här historiken – då krävs det mer än snygga kläder och slängiga kommentarer.
Det krävs ansvar.
Och just nu lyser det med sin frånvaro.

Gold digger?

Nicci Hernestig och mamma Jeanette pratar om fenomenet ”gold digger” i det senaste avsnittet av sin podd ”Korten på bordet”. Nicci pratar om hur det vanligast förekommande smeknamnet på henne genom åren varit ”gold digger” och mamma Jeanette undrar om det stämmer – om hon de facto är en ”gold digger”.
Minns ni var det kommer ifrån, smeknamnet ”gold digger”?
Eller i alla fall när Nicci kallades för det för allra första gången på sociala medier?

En liten tillbakablick: 2018 gick Ben Mitkus ut på Instagram och berättade att han blivit dumpad av sin flickvän Nicci.
Om ni minns : Jahopp, då vart man dumpad.
Kort därefter passar Youtubern Vlad Reiser på att skicka en syrlig kommentar om offentliga personer som offentliggör sina uppbrott och enligt honom sveper in sig själva i offerkoftan.

Detta verkade ha fungerat som tändvätska för många av Bens följare – främst barn och ungdomar – som fullkomligt överösete Niccis sociala medier med hat.
Hon kallades allt från gold digger till h*ra, hennes mamma fick ta emot liknande tillmälen, och till och med hennes lillebror blev indragen i kommentarsfälten. Hatet var så massivt och aggressivt att det kan jämföras med en modern version av Instagramupploppen i Göteborg – en sorts digital masspsykos.

Ben gick visserligen ut och tog avstånd från det värsta hatet, men gjorde det på ett högst halvhjärtat sätt, utan ett tydligt ställningstagande, vilket möjligen gjorde mer skada än nytta så här med facit i hand.
Även 2019 pratade Nicci om epitetet ”gold digger”

Är det inte jävligt tröttsamt att kvinnor och tjejer – år 2025 – kallas för saker som, för att de gjort slut med sin pojkvän:
Gold diggerHora
Spritluder
Madrass

Hockey-hora
Spermahink
Vandringspris
Lättfotad

Vad tänker ni om allt det här?