Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 🙂

Börjar man om på noll igen?

Inom Anonyma Alkoholister så räknar man ju sin nykterhet från senaste gången man slutade dricka, och tar man ett återfall så börjar man om på noll.
Jag undrar om Bianca och Philippe kommer applicera samma typ av räknesticka på sitt av och på-förhållande eller om de helt enkelt tar bort sina uppbrott för att sedan klistra ihop relationsbitarna?
Det har mina föräldrar gjort. De var skilda i typ sex år innan de blev tillsammans igen för att sedermera också gifta om sig och jag brukar retas med mamma om det när hon nämner olika bröllopsdagar.
– Icke sa Nicke! Ni är tillbaka från början på pappers och bomullsbröllop. Skiljer man sig får man stå sitt kast! 😉

Det blir billigast så för oss som annars måste ordna med guldbröllopsfest snart, hehe..

Jag undrar vad som kommer efter ”platinabröllop”? 
Eller förväntas minst en av parterna ha trillat av pinn då?

Petra Tungårdens klädmärke har släppt sommarkollektion

Och en väldigt ”användarvänlig” sådan om man jämför med tidigare släpp där plaggen haft absurt långa ärmar mm.
Här är det mest svala sommarklänningar som ger mig lite ”Lindex-vibbar”. Jag älskar Lindex – don’t get me wrong – men det hela känns lite oväntat för att vara från Petras märke.
Dock börjar man känna igen stilen mer när man kommer nedåt i kollektionen och hittar fler färger som tagna ur ett sandtag.

Jag blev dock lite sugen på att beställa hem en sådan här träningstopp för att utsätta den inbyggda bhn för ett litet hopp och skutt test. Jag skulle gissa att resultatet skulle bli två blåtiror – en på varje öga. 
Jag misstänker att den där inbyggda bh-funktionen inte ens skulle kunna tygla mina bröst när jag sover – men visst vore det lite intressant att se?
På en skala från ett till fem – hur mycket kan Adoores sport-topp med inbyggd bh kontrollera bröst som beter sig som en säck med vilda illrar när de kommer i rörelse?

Offentliga kärleksförklaringars vara eller icke vara?

Kärlek är härligt.
Kärlek är underbart.
Kärlek är magiskt.
Kärlek är livet.
Men….Jag kan inte låta bli att ställa mig lite undrande till den här typen av offentlig kärleksförklaringar. Jag kan förstå att tillägna någon ett inlägg, men att gå in och skriva översvallande kärleksdedikationer till sin närmaste familj – som man alltså enkelt kan dela med hur man känner – känns…beräknande på något vis.
Särskilt när det sker på en offentlig människas plattform med mängder av ”främlingar” som följer.
Herregud, Oleta Adams-texter och annat…

Hade jag skrivit något sådant till min syster på hennes – då helt privata – Facebooksida under ett inlägg där hon önskar Glas Påsk så hade hon förmodligen undrat om jag rökt på.
Eller är det fiiiiiiiint? Styrkekrams-fint?
Att inför gud och denna församling och alla följare på Instagram skrika ut sin systerliga kärlek?
Att uttrycka kärlek är jag helt med på, det är sättet att göra det på som känns….inte så genuint…
Jag tycker inte det, men vi brukar ju inte alltid tycka samma – ni och jag… 🙂
Vad tycker ni om det här sättet att uttrycka kärlek på?

Team Bara Härligt eller Team Beräknande?

 

Bittra bananer med Calle Schulman

Nej, det här inlägget kommer inte handla om Pennys glassförbuds vara eller icke vara utan är mer en fundering kring vad Calle Schulman tror och tänker att Instagram är…
Han lägger ut ett inlägg om ett ämne han givetvis är som att kasta in en klamydiainfektion i Paradise Hotel – det kommer vara en rad missnöjda mottagare – och verkar sedan förvånade över att folk har invändningar.
Det är Instagram. Det har ett kommentarsfält. Kan man inte tolerera att främlingar (som man låtit följa en) har åsikter om materialet man publicerar – stäng av kommentarsfältet.
Nej, jag tror snarare Calle sitter hemma och på riktigt LADDAR för att få slänga ur sig okvädningsord till främlingar som inte tycker som han.
Annars hade han inte betett sig på det här viset.
Vill man inte att främlingar ska ha åsikter om en eller ens barn – stäng av kommentarsfunktionen. Det är mycket enkelt. Men det tror jag inte han vill. Jag tror Calle behöver detta lika mycket som jag behöver Cola Zero. Egenhändigt ihopsnickrad anger management kanske?

Jävla dumheter!
Kan du inte hantera kommentarer från människor du bjudit in och låtit följa dig, stäng av kommentarsfunktionen. Annars, sitt ner och håll klaffen istället för att slänga käft till höger och vänster som värsta osnutna barnungen!

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 🙂

Triss från Isabella Löwrengrips Instastory

  1. Lite smygreklam i vanlig ordning. Här kan du anmäla till Konsumentverket.
  2. Aha, hon använder aldrig puder – aldrig någonsin? Det förklarar den smått….glansiga looken. Den är alltså medveten? Intressant…
  3. ”NEEEJ! JAG ÄR SAGA FRÅN BROOOOON!!!!!” Men på riktigt…en real life version av Christian Grey… Vad tror ni skribenten avser med sin liknelse? Att Isabella också har en sammetsröd tortyrkammare hemma eller att hon – likt Christian Grey – framstår som smått emotionellt störd?
    Kanske det första ändå? Det tror jag…japp! 😉

Jakten på farliga och extrema selfies går vidare


Den kritiserade bilden och bilden från hotellet som visar hur poolen faktiskt såg ut.

Den senaste tiden har så kallade ”farliga selfies” uppmärksammats i media – alltså människor som utsätter sig för fara och i vissa fall till och med avlider i jakten på extrema bilder på sig själva.
Ett exempel är resebloggarna Kelly Castille och Kody Workman som tog en minst sagt uppmärksammad bild under en resa till Bali.
Kody ses hålla Kelly som hänger på utsidan av en infinitypool och det enda som håller henne upp är hennes armstyrka, och så snart bilden postades så fick paret motta massiv kritik från följarna som ansåg att tilltaget var både farligt och dumt och att det finns en risk att det hela härmas av andra som riskerar att skadas..
Paret har försvarat sin bild med att de båda i bra form, känner sina kroppar och därför även vet om sina begränsningar.
Bloggarna säger också att bilden ser farligare ut än den i själva verket var, att det fanns en till pool under och att Kelly hade ett ”ordentligt grepp”.

Okej, så den här bilden var lite halvfejk med tanke på att det fanns en annan pool under, som Kelly hade landat i OM hon hade tappat taget.
Men det finns de som absolut inte fejkar utan som utsätter sig för riktigt fara i extremtselfiens namn.
Den ryska influencern Angela Nicolau är en sådan. För sina 500 000 följare publicerar hon selfies och bilder tagna på de mest extrema platser, platser som ingen annan skulle komma på tanken att ta en bild på.

Vad har dessa extrema Instagrammare för ansvar mot sina följare?
Kan de liknas vid stuntmän som gör saker vi vanlisar aldrig skulle komma på tanke att efterapa ändå, eller borde de låta bli med tanke på mängden människor som kan tänkas härma dem?
Är det förkastligt eller helt enkelt ”Dawninism at it’s finest”?

Annica Enlund släpper sin första låt

I natt släpptes Annica Englunds debutlåt ”Tell me how” och jag måste säga att jag är imponerad!
Det här är hennes FÖRSTA låt!
Min första låt var en kombination av namnen på mammas parfymer och lite coola ord jag kunde när jag var sex år gammal. Den nådde aldrig fler än mina föräldrars öron, thank God!

Jag tycker det är både roligt och modigt av Annica att gå i en helt ny riktigt (jag har sagt det förr och jag säger det igen) och eftersom jag stöttar det så helhjärtat så var jag nästan lite orolig över att jag inte skulle gilla låten.
Tänk om den hade varit katastrof?
Åh, det hade nästan gjort mig lite ledsen eftersom jag älskat att hon satsar på musiken…
Haha… tänk om den hade varit en ”Nina Ricci, Kavaj” som var namnet på MIN första låt?

Hatten av! 
Om det här är låt nummer ett så är jag extremt peppad på att höra låt nummer två…och tio!

Så himla fint!!

Som i vanlig ordning på skärtorsdagen påskars vi på min mammas jobb. Hon jobbar på ett äldreboende och då brukar vi passa på att påska i hela huset. Barnen ritade teckningar igår och mamma hade ordnat med fina blommor och godis. Vi brukar köra det omvända, att vi överraskar och ger bort.

Mamma kommer för alltid att vara min förebild. Detta ingår inte på något sätt i hennes arbetsuppgifter utan hon gör det för att hon genuint vill bringa glädje i dom gamlas liv. Barnens förskola har lussat på hemmet i snart tio år, det är också mammas förtjänst.

En dam frågade Leonore om hon fick hålla hennes hand. Och när Leonore försiktigt sträckte fram handen började damen att gråta. Då kom tårarna även för mig💗

Utanför mammas jobb och redo för att påska! //Paula

Wow! Jag blev riktigt varm i hjärtat av det här, att Hugo och Paula besöker Paulas mammas jobb vid olika högtider för att uppvakta de gamla.
Vår påsk blev tyvärr inte som vi hade tänkt oss då valpis är nyopererad och inte får tugga eller bita på något och en skogstomt är aningens för inbjudande för det.
Lantstället i skärgården har skogstomt.
Så vi fick vackert bli hemma istället, men det gör mig inte så mycket. Vi kommer att ha hela sommaren på oss att åka till i skärgården och samla pinnar. Jag undrar mest vilken dag eventuella påskkärringar kommer så man är beredd liksom…

Hur firar ni påsk? Om alls?