Varför, män? Varför?

Lady Dahmer:

Lady D skriver om ett inlägg som Elaine skrivit och jag skriver om det så det blir mycket ”skriva om” i det här inlägget.

Elaine har svarat på en läsarfråga om hur hon skulle reagera om hennes man valde porr och onani framför henne – och utövade denna självbefläckelse (obs – ironi) framför henne.

Så här skriver Lady Dahmer om det hela:

Eftersom dessa båda uttrycksfulla damer redan sagt i princip allt det jag tänker och känner om ämnet så skulle det bara vara en upprepning om jag skrev samma sak så jag kommer fokusera på någonting annat – en lite mindre frågeställning om ni så vill.

Varför luktar män sig på fingrarna efter att de varit och grävt i kalsongerna? Varför? Är det för att se just HUR illa det är eller förväntar de sig att lukta hallonbåtar?
Jag undrar detta exakt lika mycket som jag undrar varför män – alltid män – måste ”runk-skaka” sina nötter eller annat litet snacks i handen innan de kan slänga in det i munnen?

Jag lovar – nästa gång ni flyger!
Om det bjuds på nötter så garanterar jag att minst en man kommer hälla ut ett par stycken i handen, göra en runkrörelse med handen för att sedan slänga in dem i munnen.
Varför? Är det för att organisera dem i handen så de radar upp sig för enklare inkastning i munnen? Är det ett djupt rotat rörelsemöster i den manliga dna-strängenför du ser ALDRIG en kvinna göra samma sak.

Så män! Varför?
Varför detta skrevluktande och varför detta nötskakande?

Är det bara jag som tycker sånt här är humor?

GabJoss:

Jag fullkomligt älskar självdistans och folk som bjuder på sig själva så när min läsare Xx tipsade mig om att GabJoss hade taggat sina bilder med ”frammedbandspelaren så skrattade jag bara..

På samma sätt som hon brukar vara här inne och skriva om fruktfat och magiska urringningar så bjuder hon på det här.
Det trodde jag inte om henne för ungefär ett år sedan då hon blev helt knäckt av att jag skojade om det sätt hon skrev om sin son men hon har verkligen ändrats sedan dess och kanske insett att det ”bara” är sociala medier – inte det riktiga livet.

Och när ni läser det här så är jag faktiskt och tar en fika med självaste GabJossan!
Man måste ju passa på när hon är i storstaden. Jag ska komma ihåg att fråga om det blev någon ny busringning igår. =)
Jag skulle egentligen varit med på de där drinkarna igår men jag insåg att vi aldrig skulle få plats fyra tjejer i spegeln så jag bokade om till idag. 🙂

Tack Cissi!

Cissi Wallin:

Har ju också fallit dit för all normativ hjärntvätt. Trots att jag aldrig varit tjock. Däremot inte så smal, ”välsvarvad”, ”platt”, slät och så vidare som man ju ska vara för att ha guts nog att rocka valfria badkläder. Enligt allt vi matas med från barnsben.

Inga celluliter i modereportage. Inga icke-platta magar i tv-reklam (om det inte är i syfte att kränga produkt som ska göra magen eehh plattare). Inga håriga kvinnoben i resebolagens kataloger. Inga ojämna tuttar, gäddhäng, ens en endaste liten valk på en reklampelare på stan…//Cissi

Cissi skriver ett så bra inlägg om sin helt vanliga kropp och det gjorde mig SÅ glad av två anledningar.
1. För att det ÄR sjukt vilka bilder vi matas med av media och
2. Eftersom jag själv ratade en bild från röda mattan igår med anledning att skjortan jag har på mig får mig att se ut som att jag snattat en badring som jag sen tryckt på mig innan skjortan åkte på.

Så bara för att hon säger nej till sina hjärnspöken så tänker jag göra detsamma och bjuda er på badringsbilden.
Och så klart för att ni ska kunna känna igen mig på stan och säga hej om ni ser mig. =) (Jag fick helt klart hybris i förrgår)
Jag är lättast att känna igen på guldskorna som jag ÄLSKAR!


CamCam – hjärnspöket 1-0

I have officially made it!

Först får jag mitt livs första hatkommentar och några dagar kommer det fram en person till mig som känner igen mig från bloggen – något som aldrig tidigare skett – så jag antar att jag numera är både kändis OCH storbloggare.

Alla inbjudningar till röda mattor och liknande kan skickas till min bloggassistenttjockahetsätarkatten@bloggbevakning.se då jag är alldeles för viktig och upptagen för att läsa min egen mail nu för tiden.

Bella 2.0

Blondinbella:

Borta är den Bella som uppdaterade med mobilbilder som visade upp sina acneärr och hellre diskuterade politik än hur man fixar håret.
Och kvar har vi nu en ganska platt och ytlig blogg som till 99% handlar om jobb, tjäna pengar, utseende, att tjäna pengar på utseende och kläder, utgångar, spraytans och så mer utseende.

Är detta en medveten strategi från Bellas sida eftersom hon är ”ansiktet utåt” för LCC tror ni?
Läsarna verkar i alla fall ha tröttnat och ställer frågan på bloggen.
Ska vi gissa på att det inte kommer komma något svar från Bella som likt en häcklöpare skuttar över de känsliga frågorna – samtidigt som hon svarar ”tack” på alla komplimanger om hennes utseende?

Igenkänning noll procent.

Hugo & Paula:

Igår skrev jag ett inlägg om Lady Dahmers missriktade sympatier för oss barnfria och idag tänkte jag spinna vidare på det – ur just den synvinkeln jag skrev om igår. Alltså min egen.
För man kan ju bara utgå från det – hur man själv känner och tänker men för den sakens skull behöver man ju inte trycka upp den i ansiktet på någon annan. Läs gärna det inlägget först om ni verkligen vill hänga med här. =)

Både Hugo och Paula skriver inlägg om saker de saknar från tiden innan de fick barn och min spontana känsla när jag läste dem var att ”Huuuuuuuu, fy! Jag VILL verkligen aldrig ha barn!” och typ ”Stackars dem och alla andra som har barn” för att sedan komma ner till slutklämmen där de båda konstaterar att hur mycket de än saknar saker som sovmorgon, att få äta frukost i fred framför tvn eller att kunna vara spontant och dra på en resa lite hipp som happ så skulle de aldrig byta bort sina liv med Molly och Leonore, eller som Paula skriver:

Med facit i hand är mitt liv ultimat som det är i detta nu. Detta är sånt som jag kan sakna, men som jag aldrig skulle välja bort med det jag har idag. Kärleken är större och starkare.//Paula

Frågan jag ställer mig då är följande:
Tänk om det liksom är så här som jag känner man kan känna INNAN man får barn bara för att man inte VET hur ens liv kommer förändras av barn?
Att det inte betyder att jag inte vill ha egna barn utan att jag bara inte kan tänka längre än näsan räcker?

Katrin Zyto var ju MER än lovligt anti barn innan hon blev gravid med Ringo och nu kan hon säga att hon är så glad att hon ändrade sig och tryckte ut hela tre stycken småkillar.

Ni föräldrar där ute – hur var det för er?
Längtade ni efter barn med varenda cell i hela kroppen eller finns det någon som känner igen sig i det jag skriver? Att ni inte varken tänkt på eller längtat speciellt mycket efter barn men när ni väl blev gravida, att det ändrade sig?
Tänk om det skulle göra det för mig, eller än värre – tänk om det INTE skulle göra det och så står jag där gravid och förberedd på alla nya känslor och så kommer de inte.
Fast så känslokall är väl ingen? Inte ens jag!
Eller jo, vissa är kanske det, som typ Casey Anthony (True Crime) men de flesta människor är det förhoppningsvis inte.

Var det någon som hängde med i vad jag menar?
Är det Lady Dahmers inlägg som ändå krupit in under skinnet på mig eller är det bara min hjärna som i vanlig ordning spelar mig ett spratt?