Än så länge är det tre influencers med i Trolljägarna

Just nu går reklamen på tv om att Paow ska vara med i Trolljägarna men eftersom jag inte kunde hitta någon bild på henne och Aschberg tillsammans så fick jag klippa ihop en själv – Photoshop-wizard som jag är. Den är alltså ett montage.
Jag tycker det här är skitbra!
Både Johanna och Åza har ju haft stollar efter sig som ställt till det för dem i verkliga livet, inte bara bakom skärmen medan Paow nog mest fått ta emot vidrigheter via sociala medier.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – man ÄR inte anonym på nätet.

Och på tal om det – i veckan hade jag ett möte med polisen där vi diskuterade Jimmy Durmaz-fallet som förhoppningsvis snart kan räknas som avslutat.
Jag har ju själv varit delaktig i utredningen (genom skärmdumparna här och mailet här) och är glad över att få höra att i alla fall tre personer kommer straffas för vad de skrev till Durmaz (de har erkänt). Samtidigt finns det stora problem som behöver adresseras när det kommer till brott begångna på sociala medier men jag kommer skriva ett länge inlägg om det längre fram.
Inom en månad kommer den sista personen åtalas i Växjö Tingsrätt, en förhandling som kommer hållas bakom lyckta dörrar med tanke på gärningsmannens ålder (17) – annars hade jag gärna åkt ner och suttit på åhörarbänken.
Trots att jag är vittne så får jag inte komma in för jag är inte kallad att vittna i förhandlingen.

Dessa domar kommer nämligen ha en prejudicerande effekt på framtida fall och anmälningar gällande hot, har och trakasserier på nätet och det är härligt att det äntligen händer något här.

TILLÄGG: Fyra! Såg nu att Peg Parnevik också ska vara med.

Ett önskeinlägg

Jag var lite sen på bollen när det kom till influenernas ”flyguppror” som undertecknats av 78 influencers, och efter Emanuel Karlstens blogginlägg så kändes som att allt liksom var sagt – men ni har fortsatt önskat ett inlägg om det so here goes.

Att resande influencers skriver under den här debattartikeln om flygning känns ungefär lika trovärdigt som en PETA-medlem på ev vegankonferens, iklädd päls och med bakfickan full av Denniskorv.
Jag undrar sannerligen hur tankarna gick där?
Hur tyckte Sandra Beijer – som visserligen gjort reklam för SJ men mer ut ett läsarperspektiv än miljö – att hennes namn passade på listan när hon slentrianflyger ner till Rivieran och familjens hus där, kanske bara för att skriva lite på sin bok eller dra djupa andetag?

Jag tycker det är skämskudde på många av namnen på listan och jag behöver väl inte ens gissa på vad ni tycker. Det är ju ändå ni som önskat det här inlägget under en längre tid. 🙂

Från Emanuels inlägg:

Eller till sist:
Att samtidigt publicera en debattartikel om minskat flygande, och sedan publicera romantiserande instagrambilder från en inrikesresa till norra Sverige – dit man åkt med flyg. Det är….ändå verklighetsfrånvänt.

Vad de har att säga till sitt försvar? Inte mycket:

Jag tror inte det behövs någon drömtydare till detta

Det här har varit mina topp 3 obehagligaste drömmar (varning för känsliga!!) som har känts så JÄKLA verkliga:

– Jag är på gymmet och gör squats och helt plötsligt så glider hela min livmoder ut (med bebisen fortfarande i, dock med ena änden av navelsträngen kvar i mig) och ramlar ner i golvet. Skriker till Aleks att han måste hjälpa mig stoppa tillbaka livmodern.

– Jag har läst att det inte är bra att sova på rygg från och med tredje trimestern (ett stort blodkärl som leder blod till hjärtat kan bli klämd mellan livmodern och ryggraden pga tung livmoder) och har därför försökt börja vänja mig vid att bara sova på sidan. Så vad drömde jag här om natten då? Jo att jag vaknar upp efter att ha sovit på rygg hela natten. Då har allt fostervatten runnit ut i ryggen och i fostersäcken fanns ingenting kvar så livmodern hade skrumpnat ihop och jag kunde se konturerna av bebisen utanpå magen.

– Läste i en av apparna att man kanske kan känna delar av bebisen genom bukväggen nu. Så i min dröm inatt kunde jag känna Bebor väldigt tydligt. Låg och smekte magen och kunde känna och greppa händer, fingrar, naglar, näsa. Vaknar då upp och det är blod i hela sängen.. Ja, sen vaknade jag upp igen då fast på riktigt denna gång, kände mellan benen att det var torrt och sedan kunde jag somna om. // Kenza

Kenza delar med sig av sina mest obehagliga drömmar på bloggen och de är verkligen….speciella….
Jag minns alltid mina drömmar och har drömmar som följer tydliga mönster beroende på hur jag mår och min sinnesstämning. Jag läste någonstans att om man läser mycket böcker så minns man sina drömmar lättare eftersom hjärnan är van att skapa upp bilder, jämfört med exempelvis film och tv där hjärnan matas med bilderna utan att behöva göra något själv.
Jag vet inte om det stämmer, men det stämmer väl in på mig.

Vad är era galnaste drömmar?
Och känner ni igen er i det Kenza skriver – ni som varit gravida?

Egoinas blinkning till Aningslösa Influencers

Hade ju åkt på en drömresa till typ Maldiverna. Ska inte vara duktig och låtsas som att jag inte hade gjort det.//Egoina

Nu tror ju inte jag att fokuset för Aningslösa influencers är de som en gång i livet åker på en drömresa, utan mer på de som slentrianreser 10-20 gånger om året för att ta snygga bilder.
Men visst får det en att tänka till. Jag tror visst att ”smygflyga” kommer kunna bli en grej, och det i sin tur leder till att anklagelser om oärlighet.

Men enligt AI så är det bättre att mörka att man flugit (och då även att ha varit på resmålet) än att flyga och publicera – då publiceringen leder till att andra kommer vilja göra samma sak.
Grejen är väl den att även om jag skulle VILJA göra samma resor som exempelvis Janni Olsson Delér så KAN jag inte göra det, så hennes influeranade gör liksom ingen skillnad för mig.
Och de som redan har obegränsat med pengar reser förmodligen redan precis så mycket som de vill – oavsett vad influencers postar på Instagram.
De kan på sin höjd få uppslag på nya spännande resmål, men själva resandet sker nog ändå bland ”rikingarna”. 🙂

Eller vad tror ni?

Triss i Instagram

Dasha brukar tydligen ha två sminkfria dagar i veckan.
Har ni ett bestämt antal dagar ni sminkar eller inte sminkar er?
För mig beror det helt på om jag ska göra något speciellt – läs, utanför hemmet eller hundpromenaden. 🙂

What’s your number?

Hannalicious designar sin nästa kollektion.
Designar? Eller pekar på det hon vill sätta sitt namn på?
Svårt att veta…

Gud, vilket cozy vardagsrum!
Tänk er en vild tvååring med händerna kladdiga av köttfärssås gå loss där inne i ett obevakat ögonblick.
Vad är det man kallar det?
Kodak moment! 🙂

Isabella Löwengrips stalker dömd medan hon dokumenterar till Instagram

Igår mötte Isabella Löwengrip sin stalker i tingsrätten, där mannen dömdes till villkorlig dom samt 60 dagsböter för ofredande. Han ska även betala 5 000 kronor i skadestånd till henne.
Så långt är väl allt väl och Isabella – i vanlig ordning – dokumenterade alltsammans på Instagram vilket kanske inte vad så bra.
Det är nämligen inte tillåtet.
I Sverige är det enligt lag förbjudet att fotografera skyddsobjekt med avbildningsförbud, vilka oftast är skyltade om att fotoförbud gäller, samt förhandlingar i domstol

Jag fick det här mailet av en av mina följare:


Det är två mail – ett med fråga och ett med svar.

Jag undrar vad straffet för avbildande av skyddsobjekt är?
Någon som vet? Google gav inga tydliga svar.

Edit – Den här mannen åtalades för att ha filmat under en rättegång. 

När man skrattar så man gråter – helt själv i ett rum

Igår kollade jag på den här videon av Safiya Nygaard i sängen och skrattade så mycket att Magnus undrade från andra sidan väggen vad jag höll på med.
Jag vet inte vad det är med henne, en hårig baddräkt och amerikanares reaktioner men jag höll på att kissa på mig av skratt, och jag bara måste dela den med er.

Sitter ni på några liknande konton som ni bara måste tipsa om? KÖR!

Öppet Spår – Wednesday edition

Eftersom jag undanbett mig OT-kommentarer på övriga inlägg så lägger jag in ett litet uppsamlingsheat så här mitt i veckan för era allra mest akuta kommentarer. 🙂
Givetvis kommer det ett kl 21-inlägg i vanlig ordning så det här är bara som en liten bonus.
Ingen blir utan…

So get it all out of your systems!!
GO!

Trendenser om e-handelns ekorrhjul

Trendenser har skrivit ett inlägg om e-handel och något jag tror många av oss satt i system när det kommer till att handla, särskilt kläder.
Man vill köpa en tröja men är osäker på storleken. För att ta det säkra före det osäkra så beställer man den i två olika storlekar och skickar tillbaka den man inte vill ha – särskilt som många e-handelsföretg erbjuder fri frakt och fria returer.
Smidigt och bra, eller hur?

Det jag aldrig tänkt på är vad som händer med den returnerade varan efter att den lämnat mina händer.
Så här beskriver hon det:

Vad händer då? En logistisk piruett. Varan åker ju inte tillbaka direkt till lagerhyllan utan måste först ses över och kontrolleras, kanske ångas eller strykas, vikas och packas om i en ny förpackning och få nya etiketter innan den kan bli tillgänglig i webbshopen igen. Sker den hanteringen i Sverige? Inte alltid. Visste du att några av de största logistikföretagen som jobbar med 3PL (tredjepartslogistik) finns i Estland, Lettland och Polen?
Din lilla tröja eller prydnadskudde/bäddset//handduk/pläd etc får i värsta fall åka på en ganska lång resa å dina vägnar. Från webbshopens lager i Sverige, hem till dig, sedan tar den en sväng över till Baltikum innan den kommer tillbaka till lagret och kan säljas ännu en gång… med stor sannolikhet till någon som köper och agerar på samma sätt som dig. Alltså kanske den tar ytterligare några varv i världen innan den hittar sin slutgiltiga ägare. Hänger du med? E-handeln inom textil (mode och heminredning) består till stor del av trendkänsliga säsongsprodukter med kort livslängd. En returnerad vara måste snabbt tillbaka och vara säljbar igen. Det skapar ett hetsigt e-korrhjul utan dess like.
Transporten må stå för en liten del av de totala utsläppen (ca 3%) när man beräknar hela livscykeln av en ny produkt. Men hur mycket ”passivt resande” och slöseri med resurser skapar vårt nya köpbeteende? Är det någon som ens räknar in returpiruetterna? //Trendenser
När jag först funderade över den här logistiska piruetten så förfasades jag över hur slapphänt jag varit, men kom sedan att tänka på att om jag bara beställer EN tröja och får hem den och den visar sig vara i fel storlek så kommer jag ju returnera den ändå och få en ny. Min returnerade tröja får då ta den logistiska piruetten runt jorden ändå, att det egentligen är samma sak som bara drog ut på tiden till jag får bära min nya tröja
Men sen landade min hjärna slutligen i konstaterandet att: Ja, vi kommer fortfarande göra returer men det är det systematiska i att inte ens försöka få rätt storlek, färg, material mm utan att alltid säkra upp med fler plagg än vi vet med oss att vi ska ha som är boven i dramat.
Är det någon som ens räknar in returpiruetterna, undrar Trendenser?
Jag hade inte gjort det före jag läste hennes inlägg.
Tack för tips!

Kendall Jenner riskerar dyra böter för sin inblandning i Fyre Festival

Reklamfilmen som fick tusentals människor att betalar stora summor pengar för en lyxfestival på Bahamas.
Hur det egentligen såg ut ser ni på bilderna längst ner i inlägget.

Ingen kan väl ha missat Fyre Festival – the greatest party that never happened? 
En kaxig entreprenör som – istället för att ställa till med en lyxig festival i Bahamas – döms till 6 års fängelse för att ha svindlat bort miljontals dollar och lurat alla från festivalbesökare till investerare.
Dokumentären finns på Netflix och jag såg den igår. (Ej reklam)

Det som gör detta relevant för min blogg är att arrangörerna använde sig av influencer marketing för att sprida ordet om festivalen genom att bjuda med en massa supermodeller som Bella Hadid och Kendall Jenner till ön för att filma coola videos.
Dessa influencers – modellerna och drygt 240 st till av världens största – fick sedan betalt för att samtidigt publicera inlägg om festivalen, något som fick ENORM genomslagskraft.
Kendall Jenner ska enligt dokumentären ha fått 250 000 dollar för att posta sitt inlägg och det som givit henne problem i efterhand är att hon inte på något sätt markerade detta som ett betalt samarbete.
Amerikanska FTC (Konsumentverket om du så vill) skickade 2017 ut 90 brev till sina största influencers med en sträng påminnelse och varning om vikten att reklammarkera sina sponsrade inlägg.

Så inte nog med att inblandade agenturer, influencers och musiker som deltog i reklamfilmerna och marknadsföringen på Instagram nu stäms för de 26 miljoner dollar som ska ha betalat ut – Kendall Jenner och hennes team kommer alltså även få en separat kallelse för den post där hon gjorde smygreklam för att Kanye West och andra G.O.O.D. Music-medlemmar skulle uppträda på festivalen, något som inte ens visade sig stämma.
(Informationen kommer från W Magazine som även listar summorna det rör sig om)

Att Kendall ska få konsekvenser för att ha gjort smygreklam är jag helt med på, men att ha marknadsfört någonting som visade sig vara en bluff – kan verkligen hon och de andra modellerna klandras för det?
Hon hade lika gärna kunna gjort reklam för ett par skor som hon haft på sig under inspelningen av en reklamfilm, i tron om att den här skon skulle massproduceras och säljas.
Är det verkligen hennes fel om företaget sedan använder reklamfilmen för att få folk att beställa skon utan att det finns några att skicka ut?
Skulle hon ha bett om att få se alla redan tillverkade skor eller om en rundtur i fabriken? Är det verkligen modellen som anlitas för ett uppdags uppgift att kontrollera hela produktionskedjan?
Om något så tycker jag att det ansvaret i så fall ska falla på agenturen som förmedlat uppdraget och den som ansvarar för vilka uppdrag modellen gör, men modellen? Jag är tveksam till den delen av stämningen.
Och som jag skriver här ovan – Modellagenturerna har fått stämningar på sig för sin inblandning i Fyre festival.

Vad tycker ni?
Hur mycket ansvar kan man lägga på en modell för vad ett företag gör med en reklamfilm efter den spelats in?

Så här såg det ut när gästerna anlände.
Lyxigt, tycker ni inte?

 

När gästerna försökte lämna Bahamas låstes de in på flygplatsen, med kedjor för dörrarna utan varken mat eller vatten.