My Martens har blivit särbo

Vi är fortfarande förlovade, och bär våra ringar. En symbol för oss själva, som visar att vi fortfarande kämpar, att vi INTE har gett upp.

Men jag behöver luft. //My Martens

Åh, vad jag hoppas att hon hämtar tillbaka sina katter och att Jonas – om han vill komma och hälsa på – tar med sig en egen klädroller och ett glatt humör.
Jag har fått intrycket av att My hela tiden slår knut på sig själv för att försöka vara alla andra till lags. Förhoppningsvis kan den här andningspausen hjälpa henne reda ut det trassliga garnnystanet ett varv eller två.

Good for you, My!
Good for you!

Sno stilen!

Har du inte lust att punga ut med €800 för den här brudklänningen från Lili Jahilo som Isabella brukar bära så har jag ett betydligt billigare alternativ till er här.
Bege er till närmaste pysselbutik, handla en hink med paljetter, sätt ungarna på att sortera ut alla silvriga löv och skicka med någon av de äldre barnen till syslöjden.

Kan man sy en scrunchi så kan man sy ett lucianattlinne, eller hur?
Det är på tiden att våra skattepengar går till någonting användbart för en gångs skull. 🙂

Tack för tips, Pysseldrottningen!

Det där med att vara någons chef

 Riktigt bra chefer är det bästa man kan ge sig själv i sitt arbetsliv. För mig har det inte handlat om att personen i fråga ska vara perfekt eller alltid göra rätt – utan att vi ska klicka, att vi ska kännas som ett team samt en stark känsla av att min chef verkligen tror på mig. Jag har haft tre såna chefer: Viktor Barth-Kron som rekryterade mig till Stureplan.se som 18-åring, Margret Atladottir som anställde mig som moderedaktör på Nöjesguiden när jag var 19 år och Staffan Ekbergsom jag jobbade med sida vid sida under mina år på Devote och Stampen (även han som rekryterade mig till Vice VD när jag var 22 år ung, snacka om att satsa på någon!).

Tre personer som jag kommer vara evigt tacksam över att ha haft i mitt liv och som är en stor del i min karriär och utveckling, både arbetsmässigt men på någon nivå även som människa.
[…] Kanske var Amanda (praktikant) anledningen till att jag tänkt mycket på chefer sen jag träffade Staffan i hissen igår. En gång var han min chef och idag är jag chef, med praktikanter i mitt bolag. Livet – det har sin märkliga gång på något vis. Häftigt är det. //Michaela Forni

Har ni som mål att bli chef? Eller är ni kanske chef över en massa anställda redan?
Jag avskyr att ha personalansvar. Jag har varit chef och det var ingenting för mig, jag är mer den där personen som gillar att sitta med mitt och grotta ner mig i saker.
Kanske var jag för ung? Kanske var det fel företag? Kanske hade jag på tok för lite erfarenhet av att vara chef?
För det är en sak jag verkligen lärt mig genom livet och olika arbetsplatser – och det är att bara för att någon är mest kunnig på en arbetsplats så betyder det på INTET vis att de är självskrivna chefer.
Oh no.
Det har jag erfarit den hårda vägen. 🙂

Varför verkar det som att alla vill bli chef?
Är det för att det betyder en högre lön?
Det är det naturliga steget för avancemang eller är det för att människor i grund och botten är lite maktgalna? 😉

Har ni förresten haft några sådana där guldchefer som Forni skriver om? </strong

Följarna är tveksamma till Pingis och Löwengrips ”kampanj”

Reklamomslaget-mysteriet från Cannes går in i nästa fas – Bordtennisfasen.
Nu är det Pingis Hadenius som publicerat än mer förvirrande bilder där inga siffror ALLS verkar stämma.
Är det nummer 1 eller nummer 5? 2018 eller 2019?
Ingen vet, men det man kan utröna är att Pingis raderingstumme verkar gå varm i takt med att de ifrågasättande kommentarerna trillar in.

Vad tror ni?
Kommer vi någonsin få klarhet i denna Bermudatriangel i form av kladd och kräm som gäckat världen i minst flera dagar?

Använd din röst – Paula Rosas

Några frågor som är viktiga för mig: 
– Klimatet. Jag tycker EU ska jobba mot höga klimatmål och jag är positiv till en gemensam flygskatt till exempel. Jag älskar att resa men vill samtidigt att det ska bli jobbigare/dyrare så det inte är lika lätt att bara dra iväg. Jag tror det kan behövas att ”någon” bestämmer åt mig faktiskt.
– Fri abort! Med tanke på dom hemska abortlagarna som röstats fram i USA känner jag mig rädd för utvecklingen. Går vi mot Handsmaids tale? Jag är för att en kvinna alltid ska ha rätten över sin egna kropp och inte tvingas genomgå en graviditet mot sin vilja.
– Äktenskap för HBTQpersoner. Kärlek är kärlek och jag tycker det ska vara självklart att två vuxna människor ska få gifta sig och leva ihop oavsett om dom är man och kvinna, kvinna och kvinna, man och man eller något annat!

Har du bestämt dig för vad du ska rösta på och vad är viktigaste frågorna för dig? // Paula Rosas

Som den mönstermedborgare jag är så förtidsröstade jag givetvis i EU-valet innan jag åkte iväg, men för er andra som inte bestämt er än – eller kanske knappt har koll på vad som är på gång så kan jag upplysa er om att det är EU-val.
You are welcome!

Paula Rosas är en influencer som villigt erkänner att hon kanske inte har så där jättebra koll på vad det här valet omfattar, men att det inte är en ursäkt för att inte ta sig tiden att sätta sig in i frågorna.
Jag håller med henne om att de olika valkompasserna är bra verktyg för att se åt vilket håll ens vind blåser, men gör gärna ett par stycken för att vara på den säkra sidan.
Röstar man inte kan man inte klaga. 🙂

Kommer ni rösta och har ni satt er in i vilka frågor ni brinner lite extra för i det här valet?

We all know ”the chair”….

Det är nystädat i min garderob och det är en tillfredsställande känsla. Jag har vikt, färgsorterat, rensat lite och alla hyllor dammtorkade. Vi tar en titt! //Sandra Beijer

Sandra Beijer bjuder in sina följare till en guidad tur av sina nystädade garderober och jag slås av att jag nog inte är så organiserad som jag vill tro.
Färgsorterat?
På riktigt?
Gör folk det? På riktigt?
Har ni era kläder sorterade efter färg? Om något så har jag nog mer kläder sorterade efter funktion eller typ av plagg, but that’s it. 🙂

Hade jag fått plats med en klädstång – eller en stol – för den delen i sovrummet så hade nog även jag haft denna universala klädlösning som utgörs av ”the chair” men jag får nöja mig med en byrå som ständigt har ett berg av kläder på sig.
Jag bygger till det kollapsar. Varje gång.
Visst har du också en ”the chair” eller en variant av den?
Finns det NÅGON som inte har det, eller en liknande lösning? Någon som ”korrekt” hanterar sina kläder varje kväll? Say it ain’t so!

Ps.
Vilket är förresten det bästa godiset att äta i duschen?
Något svårsmält antar jag?

”Nattid” förstorade läpparna strax efter hon fyllde 18

Det här inlägget kommer inte handla om Natalie Danielsson specifikt, att skamma henne för att ha förstora läpparna leder ingenstans – det är i alla fall inte som en del av ett samarbete så jag gläds över det lilla.
Jag undrar mer hur det kan komma sig att fler och fler ungdomar hänger på låset när de fyller 18 för att ändra sina utseenden.
Hur kan de vara SÅ missnöjda med sig själva att detta är det första de gör när de blir myndiga?
Eller är det för att det numera är så enkelt att göra? De har pengarna?
Inte alla nyblivna 18-åringar har tusenlappar att lägga ut på fillers, men de flesta influencers har det?

Är detta 2019 års studentpresent? 
Borta är strykjärn, tågluffning och Ikeas flytta hemifrån-låda har fått lämna plats för fillers, botox och rövförstoringar?

Alex Schulmans bok blir film

Jag har själv inte läst boken, men här är väl ett stort grattis på sin plats!?
Jag kanske inte ska läsa boken om jag ska se filmen, för jag har ALDRIG sett en film efter jag först läst boken utan att bli gruvligt besviken.
Har ni?

Stieg Larsson-trilogin måste vara det bästa exemplet på när bok inte borde blivit film, eller tv-serie.
Hela avsnitt – borta… 🙁
Störst besvikelsen måste ha varit rättegången där Peter Teleborian blir pulvriserad i boken på ett genialt sätt och i filmatiseringen? Sådan besvikelse…
Förlåt för mitt sidospår men jag brinner lite för detta.. :.-)

Men STORT, STORT grattis till Alex Schulman!!!!!!

 

Alexandra ”Kissie” Nilsson hyllas för abortinlägg

Sen vill jag också säga det till er fega män där ute, usch. Att ni kan uppmärksamma terrordåd och när notre dame brinner. Men när kvinnor riskerar att förlora sina rättigheter, ja då håller ni käften som riktiga fegisar. För detta rör alla kvinnor, detta äventyrar våra liv. Våra framtid. Era döttrars liv. Den enda mannen jag har sett som har delat något om det här är min fantastiska sambo. Jag har tur som lever med honom, för jag hade blivit så ledsen om jag behövde leva med en man som inte insåg faran i detta. När Andreas delade en artikel om detta påminde det mig också om hur många fega män jag har i min närhet. Ni är förfan födda från en kvinna, ni kan inte leva utan oss. Visa lite respekt. Usch! //Alexandra ”Kissie” Nilsson

Ja, var är alla män?
Citaten här ovan är förresten anledning nog för att abortera samtliga som uttalat dem.
Skit i gränserna – ibland får man tulla på principerna.
Clayton William – 87 bast.
Helt okej att abortera tycker jag!