Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…

Anithas renoveringsprojekt på Instagram

Anitha Clemence avslöjar på Instagram att hon ska göra en följetång om renoveringen av sitt och familjens nya hem.
Spännande, absolut men jag inte låta bli att misstänka att det här bara är ett sätt att mer ”legitimt” få in så mycket reklam och samarbeten som det bara går och att det inte kommer sticka ut lika mycket som hon hade publicerat alltsammans som vanliga Instagramposter.

Vad tror ni? 
Genuint eller sponsring galore?

Hur överlevde vi egentligen?

 

Tex stanna inne. Gå inte ut alls. Lås in er och sluta jobba och knapra ingefära!!!

Hehe men vill ni ändå ha ett liv så tvätta händerna ofta! Varje gång du varit utomhus och kommer hem och varje gång du är på en allmän toalett använd för i helv inte dessa offentliga handdukar. Använd alltid engångs om det finns annars så skaka skaka skaka och lufttorka. Dessa handdukar som alla människor delar på ligger inne med mycket smitta……

Och om du ser handsprit använd ALLTID den. Jag lånar på alla restauranger/företag jag besöker om de erbjuder det och så har jag alltid en liten i väskan och en i vagnen under dessa tider. // Dasha Girine

Dashas inlägg fick mig att börja fundera över hur annorlunda saker är nu, jämfört med när jag var liten.
Hur överlevde vi ens?
Jag har inga minnen av handsprit, varken i skolan eller hemma och nu för tiden kan man inte gå någonstans utan att mötas av ett hav av flaskor med olika typer av sprit-klet.
Cykelhjälm var det inte så noga med utan många av oss trampade runt med en hockeyhjälm som satt lite så där lagom nonchalant bak i nacken.
De vuxna rökte både inomhus och i bilen, där det var extremt kul att stå upp mellan framsätena när det gick fort, istället för att sitta bältad, och ville en gravid kvinna äta tonfisk så åt hon tonfisk, direkt ur burken!

”Lite skit rensar magen” var ett vedertaget uttryck som ofta användes och om jag inte minns helt fel så torkade mamma både mig och min syster i ansiktet med den redan använda disktrasan, det gick ju bra det med.
Inte toppen, men bra. 😉

 

Motiverad civil olydnad?

Cissi Wallin vill skicka med ”dagen efterpiller” till Polens kvinnor då de riskerar att inte få tag på dem i tid då det bara är läkare som får skriva ut dem. 
Eftersom att abort är förbjudet i Polen, förutom vid vissa omständigheter, så borde det vara busenkelt att få tag på ett ”dagen efterpiller” då konsekvensen är betydligt mer allvarlig i Polen än i Sverige.
I Sverige kan du göra en abort om ”dagen efterpillret” inte gjort sitt jobb.
Missar du däremot att ta pillret i Polen, eller helt enkelt tar det för sent för att det ska vara effektivt så blir det bebis.

Enligt en av mina läsare så kan det som Cissi nu ber om vara förbjudet enligt lag, men jag är inte lika säker på det.
I den vänstra bilden står det om hur det är olagligt att sälja eller lämna ut receptbelagda mediciner, men ”dagen efterpiller” eller ”Akut p-piller” är receptfria i Sverige och borde således inte omfattas av detta.
I Polen är det kanske olagligt att dela ut tabletterna, men jag skulle i så fall på min höjd vilja kalla det för ”civil olydnad”, orsakad av den här sjuka lagstiftningen.
Polska kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar har tagits ifrån dem, och jag har svårt att se det negativa i att ta dem tillbaka.

Det som vi ser som självklart, är förbjudet enligt lag i ett annat land, inte helt långt bort från vårt eget.
Sjukt.

Tack för tips, även om inlägget kanske inte riktigt blev som du tänkt. 🙂

Smärta i kubik för Petra Tungården

Nej, men alltså VAD ÄR DET SOM HÄNDER? Har aldrig varit med om sådan smärta som jag kände inatt. Vaknade vid 03.00 av att hela käken på vänstersidan dunkade hysteriskt nästan som att någon snärtade och gav mig stötar. Redan på kvällen började hela läppen och käken domna, men tänkte att det berodde på tanden.

Jag gråter nästan aldrig och har väldigt hög smärtgräns men grät helt hysteriskt i två timmar. Markus försökte ringde vårdupplysningen och frågade om man kunde åka in akut med tanden. Han var så orolig, tror aldrig han sett mig så ledsen. Tillslut började det pulsera mindre och det kändes som jag somnade in i någon dvala. Ett tag var jag nära på att bara slå huvudet i något för att svimma. //Petra Tungården

På samma sätt som jag skulle avråda från att googla dina symptom då svaret oftast är att man är döende så skulle jag även avråda från att beskriva olika sjukdomssymtom på sociala medier då det alltid hoppar fram en hel hög med hobby-doktorer, redo att trycka in stetoskopet i öronen och diagnostisera loss igång. Ofta krävs det inte mer än ett snabbt ögonkast för att kunna slå fast vad det handlar om.
Av femton kommentarer kan 14 av dem handla om vitt skilda, och helt motsägelsefulla symptom, men trots det så är alla övertygade om att just deras svar är korrekt.

Lite som på Postkodmiljonären, där den stackars tävlande slutligen måste be publiken om hjälp med en klurig fråga.
Trots att de fått noggranna instruktioner att inte gissa utan bara trycka på knapparna om de faktiskt VET det korrekta svaret så ser det inte helt sällan ut så här:

Det är också risken när man ber läsarna om medicinska råd på Internet.
Man kan få höra att man har allt från kallbrand till kennelhosta om man inte passar sig.
Men…
Ibland har nöden ingen lag, och Petra verkar ha råkat ut för någonting i hästväg på smärt-barometern. Två nätter i rad. Och givetvis då hon är gravid och restriktionerna på smärtstillande är allt annat än upplyftande.

De två förslag på diagnoser som återkommer i kommentarsfältet är saker jag aldrig ens hört talas om.
Hortons huvudvärk?
Trigerminusneuralgi?

Så med risk för att stjälpa mer än att hjälpa så undrar jag om ni känner igen de symtom Petra beskriver i sina inlägg?
Kanske är detta tillfället då det för en gång skull hjälper mer än stjälper att skriva ut sina symptom och be läsarna om hjälp?
Plötsligt händer det, och vad är det som säger att detta ”plötsligt” inte är nu?

PS. Jag kände som sagt varken igen Hortons huvudvärk eller Trigerminusneuralgi men sprang på några riktigt spännande namn på sjukdomar jag heller inte visste fanns.
Vet ni någon som drabbats av ”Kinarestaurangsyndromet”? Eller som ens hört talas om den?
Samma sak med ”Maple syrup urine disease”? Låter det bekant?

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…

Hur många gamla produkter finns det egentligen?

Ja, det ÄR många inlägg om Bella idag, men ibland blir det så helt enkelt.
Jag ber om ursäkt på förhand för det.

Men….kan någon förklara varför Isabella filmar och lägger upp hur Apoteket Kronan skyltar med Löwengrips gamla produkter som ersattes av en ny design för ungefär 1.5 år sedan?
Dessa produkter har reats ut på både Dollar Store och Matsmart och lik förbannat så är verkar det inte finnas någon botten på dessa lager. Lite samma fenomen som i “Pojken med guldbyxorna” – det tar aldrig slut?

Nu har jag hela tiden tyckt att den gamla designen var både snyggare och mer inbjudande men den nya, men borde det inte svara svårt att etablera den nya designen om den gamla är överallt och ingenstans?
Någon av er som har mer kunskap om design och marknadsföring som vill sprida lite ljus över situationen?

Hej rosa och guld, säger jag!
Hoppas den är tillbaka!

Alexias sammanfattning om dotterns sjukdom…

Om ni undrar hur ni ska läsa texten.
Del 1 och 2 här ovan och del 3 och 4 här under.

Jag minns när Michaela Forni skrev om att Alexias dotter fått en cancerdiagnos och deras hela värld vändes upp och ner.
Alexia har sedan dess delat med sig av Corinnes olika behandlingar och fått stöd och hjälp av följarna när livet varit riktigt tungt.

Nu har Alexia publicerat  en sammanfattning på Instagram där hon lite mer ingående beskriver hur deras liv sett ut sedan Corinne blev sjuk.
Cancer är ett sådant jävla monster som urskiljningslöst drar fram och drabbar ung som gammal, fattig som rik, man eller kvinna utan be om lov eller ursäkt.
Vad är alla pengar i världen värda om de inte kan bota cancer eller i alla fall mota Olle i grind?
Ingenting! Ingenting alls!

Gå gärna in på Alexias blogg eller Instagram för att ge lite kärlek till hela familjen Kafkaletos.
Något så obetydligt som ett hjärta från en främling kan vara jättemycket värt i en sådan här situation.
Det var det i alla fall för mig, något jag inte insåg förrän jag stod inför fullbordat faktum så därför skriver jag det här inlägget.

Som en hackande skiva

På samma sätt som jag, varje år,  orerar över att man inte FÅR ta in och klä julgranen innan kvällen de 23:e december (och definitivt inte i November) så upprepas samma gamla klyschor gällande män, kärlek och tillit.
När Isabella är i ett förhållande så är det helt nya och omvälvande känslor som hon känner, känslor som hon inte trodde var möjliga att få uppleva, och så fort det tar slut så förnekat hon allt, trots att hennes ord givetvis finns sparade på nätet.
Då har hon helt plötsligt aldrig älskat någon man eller ens släppt in en man i sitt liv, trots att hon varit gift med Odd som hon har två barn.
Samma sak upprepade sig med Hampus och nu är hon då inne på vända tre – med Erik Selin –  där hon aldrig tidigare känt sig så trygg i sin relation som hon gör nu.

Isabella verkar tycka att det är ett tecken på svaghet att släppa in eller älska någon annan än sig själv, vilket jag gissar är anledningen till att hon hela tiden vill ta tillbaka sina ömhetsbetygelser så fort en relation är avslutad.
En gång är ingen gång men två tre gånger känns mer som en vana än någonting annat.

Hur Isabella ändrar sina historier för att passa hennes agenda på bästa sätt

Isabellas ”team” med läkare verkar ha ganska dålig koll, eller sätt att informera sin ack så viktiga patient om vad hon tar eller borde ta för olika mediciner för att kollapsa tillsammans med sina företag som skulle gå under om hon var frånvarande i mer än någon enstaka dag.
Helt ärligt tror jag att dessa spretiga uppdateringar i Isabellas inlägg har mer att göra med att hon i vanligt ordning överdriver bilden hon målar upp av sitt liv – den här gången sitt läkarteam – och att är anledningen till att hon uppdaterat sin text med nya mediciner som hon helt plötsligt redan äter, trots att de inte nämndes alls i inläggets första version.

Men hon kanske bara glömde? Igen?

Tack för tips!