En påse kärlek kommer lastat!!!

Anna Book har varit och coronasäkert lämnat presenter till My Martens och hennes son som ligger hemma och är sjuka.
Tanken är både fin och omtänksam och Anna verkar ofta göra sådana här saker för sina vänner. Det är det nog många som gör, men anledningen till att jag känner till så många av Annas goda gärningar är för att hon alltid verkar känna behov av att visa upp, just hur omtänksam hon faktisk är, men det stannar inte där.
Inte nog med att hon Instagrammar det hon själv gör, hon re-grammar även människornas reaktioner på hennes gärning så att det blir som en liten kedja av grams och re-grams.

Jag bestämde mig för att själv testa här hemma, men än så länge har jag inte fått ett enda re-gram.
Otacksamma svansbarn!

Men…
Får jag välja så väljer jag Anna Books re-grammande kärlekskedja alla dagar i veckan framför människor som uttrycker sitt mående på det här viset.
Jag tror både Maggan och Frida skulle behöva en stor påse kärlek på dörren, tror inte ni?

Det är värt ett försök!
Jag hoppas ni känner kärleken, Maggan och Frida!

Puss och kram och Fridolinska handhjärtan på er!
Re-gramma gärna! 😉

 

Anna Book och ordpolisen

 

Jag tyckte det var lite kul att Anna Book helgardera med att skriva de/dem/dom i sitt inlägg och jag önskar att hon bara hade lämnat det där.
Hennes långa haranger och copy/pasteande från sidan www.textlyft.se förtar liksom knorren med det hela.

Bonus är att musikern Patrik Isaksson ramlar in och även han ifrågasätter Anna, men hans skämtande godtar hon utan att knorra.
Helgardera i fortsättningen, säger jag, och svara inte ens på kommentarer om det.
DET är ju kul på riktigt!

Tänk om jag skulle skriva de/dem/dom i alla mina inlägg?
Hur lång tid tror ni det hade tagit innan det brunnit i huvudet på vissa?

Tjoohoooo, något att roa sig med under min KARANTÄÄÄÄN!
Jag sitter i karantäääääääääääään men ska gå och fika strax, sen fixa håret och sen åka på sparesa till Ystad…
Häpårej!

Tack för tips!

Frågestund med Anna Book

Anna Book skulle ta med en stor och vass machete till en öde ö och i mig väcks omedelbart en önskan i mig att få se henne i Expedition Robinson.
Efter att ha både chockat och överraskat mig genom sin medverkar i Biggest Loser där hon inte bara vann hela skiten utan även demonstrerade ett pannben jag inte ens kunde föreställa mig att hon hade så tror jag att hon skulle vara som klippt och skuren för ett överlevnadsprogram.
Med tanke på den fysiska påfrestning det innebär att vinna Biggest Loser och gå ner hela 22.7 kg på väldigt kort tid så skulle Anna förmodligen vara den av deltagarna som är bäst rustad och förberedd på det något knappa och oregelbundna flödet av mat.
Så länge inte Camilla Henemark återfinns på listan över resterande deltagare så kan nog Anna lugnt få behålla sin machete.
🙂

Det här skulle bli SÅ bra tv!
Jag undrar om man kan nominera Anna som önskedeltagare till nästa inspelningsomgång?

PS: Det finns fler frågor och svar här ovan, men ingen var lika intressant som den första om macheten så därför valde jag att snöa in på den. 

Anis Don Demina och Anna Book i Mello

MEN VILKEN KVÄLL!!?!?!
Tycker du att Melodifestivalens återkomst varje år är som att ha konstant nageltrång, hemorrojderna från helvetet, dubbla ögonvaglar, täppt näsa utan tillgång till nässpray och så en liten fin änkestöt på armbågen som det lilla körsbäret på toppen, då är det här inlägget inte för dig.

Men alltså…
Under en och samma kväll så stod alla från Anna Book och en visslande Siw Malmkvist till Loreen och den glittriga trion Alcazar på scen i en Melodifestivalsorgie av sällan skådat slag.
Tomas Ledin och Björn Skifs körde en duellerande mash up av ”Just nu” och ”Michelangelo” vid varsitt piano och det enda som hade kunnat göra den här sändningen ännu bättre hade varit om Tommy Körberg rivit av ”Stad i ljus” så där så att håret mellan tårna krullar sig.

De tävlande bidragen i Mello har nog aldrig fått stå lika mycket skuggan som de fick idag, och jag undrar i mitt stilla sinne hur Christer Björkman och resten av gänget bakom spakarna tänkt toppa det här till nästa veckas final?
Åh, vad jag önskar att jag hade kunnat vara på plats i den sporthall, modell större i Eskilstuna som stod som värd till Andra Chansen, men tyvärr satt jag på ett tåg åt helt fel håll, vars försening fick mig att missa den första duellen.
Dock satt jag bänkad när vinnarna utropades och föga förvånande var det Anis Don Demina som gick vidare med sin låt ”Vem är som oss”.
Jag säger ”föga förvånande” med tanke på den enorma mängd människor som redan följer honom på sociala medier.
Det är ju inte fusk, det gör det hela bara lite mindre spännande. Precis som i Big Brother där Anty har mängder av följare på sociala medier som alla säkert kommer rösta för att hålla henne kvar, medan alla andra är så kallade ”vanlisar” utan fan base.
STORT grattis till Anis till finalplatsen!
”Don’t hate the player, hate the game” eller nått…

Så hur ska SVT toppa detta till nästa veckas stora final i Friends Arena?
De brödbakande ryska gummorna som lagar pinnbröd över den öppna elden i Ralf Gyllenhammars brinnande piano som sedan smöras med det nykärnade smöret från Donatan & Cleos framträdande från 2014 års Eurovision?
De välkomnar förmodligen de flesta innovativa förslag just nu.. =)

Anna Book upprörd över sitt raderade Facebook-inlägg

Ett tag efter att Anna Book publicerat sitt ”Black week-inlägg” på Facebook så försvann det, och om någon undrar så var det inte Anna själv som raderade det.
Det framkommer nämligen av det här inlägget där Anna upprört undrar var hennes inlägg tagit vägen och varför det startades ett drev mot henne på en gång.
Jag såg tyvärr aldrig kommentarerna och vet inte vad som stod där, men med tanke på hur oklart Annas text var så kan jag tänka mig att några av de 83 000 medlemmarna skrev några mindre trevliga svar till henne.
Tyvärr tror jag att blotta åsynen av hennes namn triggar människor att skriva skit, eftersom hon gjort sig känd för sitt fightandes och blockerande på sociala medier, vilket självklart inte gör det okej. Det kan vara en förklaring men ingen ursäkt.
Tyvärr tror jag att det är få offentliga människor som bemöts som vem som helst i sådana här grupper och jag tror det är svårt att inlägg som Annas inte drar igång diskussioner.
Särskilt som Annas inlägg handlade just om henne som offentlig person och hur hon – trots det – slutat med rabattkoder och liknande.
Hade hon ställt en fråga eller liknande hade hon säkert fått ett annat bemötande, men att lägga fokuset för inlägget på att hon är en offentlig person som faktiskt inte hoppar på alla chanser att tjäna pengar är ju lite som att be om tjafs.

Kanske ska hon bara ta en lång paus från sociala medier förutom de där hon kommunicerar med nära och kära för att lite sudda ut den bild av ”gråt och blockerings-Anna” som jag tror många har?

Och hur var det nu igen med att klappa sig på axeln för att man inte gör ett enda samarbete under ”black week”?

Tack för tips!

Vad vill Anna Book säga med det här?

Anna Book postar det här inlägget i en ”tjejgrupp” på Facebook med 83 000 medlemmar och jag ser ut som en fågelholk.
Varför? Vad vill hon?
Att medlemmarna också ska klappa henne på axeln och berömma henne för att ha stängt ner blogg och Instagram eller för att hon valt att stå över Black Week-tåget och de inkomster som normalt kommer med att dela ut rabattkoder? Eller vill hon uppmana medlemmarna i den här gruppen att konsumera mindre?
Hon får ju texten att enbart handla om henne själv så jag skulle gissa på att hon först och främst vill få beröm och att uppmaningen till en lägre konsumtion är sekundärt i sammanhanget.
Kan hon verkligen ha en så pass kraftig abstinens av utebliven uppmärksamhet att det HÄR kändes som en bra idé?

Inlägget har sedan dess raderats men frågorna kvarstår och behöver få ett svar.
VARFÖR gör hon detta och VAD vill hon med det?
Och fick det önskad effekt?

Tack för tips!

Anna Book tar farväl av sociala medier

Anna Book är den som satte gråtiga livesändningar på Periscope på kartan, och när Instagram kom med en liknande funktion så flyttade hon helt sonika över hela sin personlighet dit.
Vi har sett Anna skratta, gråta, sjunga, laga pulversås, dementera pulversås, morra på Arga Snickaren, byta bostad, byta offerkofta, betala tänder med tonfisk samt blockera och radera följare i samma skenande takt som Isabella Löwengrips trovärdighet försvinner , men nu är det alltså slut på det.

Anna skriver ett sista inlägg på sin blogg där hon förklarar anledningen till sitt beslut att lägga ner både blogg och Instagram:

Jag har funderat på detta länge, sedan i våras faktiskt och det har även med plattformen att göra. Det är så lätt att lova tungt, men som oftast så visar det sig att man istället håller tunt. Då bidrar det också till att man tappar inspirationen och lusten även på grund av sådana omständigheter förstår ni. Har haft hopp och en önskan om att inspirationen ska komma tillbaka, att jag ska få tillbaka lusten, eller rättare sagt att den skulle stärkas igen.

Men det har inte hänt, och jag vet inte om den kommer göra det heller. Har man varken lusten, inspirationen eller ens riktigt tiden. Så finner man heller inte orken, och då är det ju verkligen inte värt det. Så, jag KÄNNER helt enkelt inte för att dela med mig av mitt liv längre. Det har tagit stopp just nu. Och så är det bara med den saken. Rätt odramatiskt och okomplicerat 😊// Anna Book

Jag tycker det är modigt att välja bort sociala medier, särskilt när man som Anna är en offentlig person.
Då ses det mer eller mindre som en självklarhet att man är aktiv på sociala medier och i alla fall har ett Instagramkonto att gratis kommunicera och marknadsföra nya projekt på.
Reklam och marknadsföring som tidigare kostade stora summor pengar, kan nu göras helt gratis på sociala medier så länge det finns ett konto kopplat till kändisen med mängder av följare.
Jag tror många offentliga människor inte ens vågar tänka tanken att inte finnas på sociala medier. Det ses som en sådan självklarhet, att de förmodligen inte ens reflekterar över om det här är någonting de mår bra eller inte.

Kanske rasslar Anna igång sitt konto när det vankas skivsläpp för att peta ut en liten reklambild eller två? Kanske gör hon det, eller så gör hon det inte?
Kostar det mer än vad det smakar så hoppas jag att Anna fortsätter vägra sociala medier som offentlig person och kanske bara har ett litet stängt konto för vänner och familj.
Det skulle jag förresten rekommendera alla i liknande situationer – att så vida man inte är tvungen, så tycker jag att man i mesta möjliga mån ska undvika situationer som kostar mer än de smakar för det är ingenting annat än bortkastad energi!

Bye bye Boken!
Farväl och på återseende!
Kanske ses vi någon gång i framtiden, i en himmel gjord för två?

Anna Book och Karolinska skolan

Jag skulle vilja använda det här inlägget till att reda upp några av de frågetecken som uppdagat sig efter att Anna Book fått ta emot hat och kränkningar på Instagram.
Hennes kommentarsfält fullkomligt svämmade över av vidriga kommentarer och inte förrän efteråt framkom det att det hela var del av skolans poängjakt.
Lyckades man bli blockad av Anna Book så fick man poäng, något som kanske framstod som en harmlös idé från början men som istället visade sig vara raka motsatsen.

När detta uppdagades verkade skolan först ta det hela på allvar och elevkåren publicerade en ursäkt till Anna på Instagram, en ursäkt som av någon anledning raskt plockades ner igen – oklart varför.
I samma veva skrev Anna på sin blogg att hon haft flera bra dialoger med berörda parter och att det pratats om att hon skulle komma och besöka skolan.

Det här förnekade en av rektorerna å det grövsta i ett mail till mig och jag kunde inte dra någon annan slutsats från det än att Anna ljög om saken.
Det gjorde hon inte, utan hela den här soppan beror på att den högra handen inte vet vad den vänstra handen gör.
Anna pratar om en sak med en person, samtidigt som någon annan förnekar det till mig.
Rektorn bekräftade alltså saker för mig som inte stämde, och det gör mig ruskigt irriterad. Inte bara för att jag skrivit inlägg som visat sig inte stämma, utan framför allt för att den här felaktiga informationen pekade ut Anna som en lögnare.

Hade Karolinska skolan snackat ihop sig om ett gemensamt uttalande så hade det här aldrig behövt hända.
Nu framstod istället Anna Book helt oförtjänt som en lögnare, och det är inte rätt – därför skriver jag det här inlägget.
Rätt ska vara rätt.

Anna Book är inget fan av Magnus Uggla?

Igår kväll stängde Anna av kommentarsfältet under bilden.

Är det här någon typ av eftersläntrande #Metoo-inlägg som Anna Book publicerat på Instagram?
Om någon inte ser vad som står på bilden så är det följande text:

Till min Anna,
Våta, kladdiga pussar från din vän i nöden. //Magnus Uggla

Enligt Anna så är bilden från ett 80-tal hon inte saknar.
Minnet av det får snarare henne snarare att må illa. (Jag undrar om Anna inser hur fyndig hon faktiskt är här?)
Anna var blott 16 år när hon ställde upp och fick sitt genombrott i Schlagerfestivalen 1986 med låten ABC. Magnus Uggla var vid samma tidpunkt 32 år gammal, om någon nu undrade.

Anna har alltså sparat det här minnet sedan 80-talet men planerar nu att elda det så fort tillfälle ges hemma på tomten.
Jag är inte den som tackar nej till en sprakande lägereld, så om Anna står för brasan så tar jag med mig pinnbröd till alla.

Anna Book med handen i syltburken

Igår skrev jag om Anna Book och hennes inlägg på både blogg och Instagram i vilka hon inte bara hävdade att skolan givit henne namnen på de berörda eleverna utan även att de bjudit in henne till skolan för att ha en fortsatt dialog. 
Det skulle nog kunnat vara en riktigt bra idé om det inte var för den lilla detaljer att Anna verkar ljuger som en häst travar.
Jag har själv varit i kontakt med rektorn och bett henne förklara vad som egentligen stämmer i den här historien, och enligt henne stämmer ingenting av det Anna Book påstår. (Läs mer HÄR)

Här skulle den här smått pinsamma historien kunnat få ett slut, men Anna Book är inte klar. Inte på långa vägar…
I sitt kommentarsfält fortsätter hon nämligen hävda att hon visst blivit inbjuden till skolan och att hon har vittnen till det.
På sin blogg försvarar hon sig med näbbar och klor, men skriver samtidigt att det här inte är någonting som berör några utomstående.
Jag förstår att hon känner så nu, med armen nedstucken till armhålan i världens största kakburk. Klart det är pinsamt.
Klart hon inte vill att någon ska veta att hon hittat på alltsammans, men samtidigt är Anna Book den som mjölkat den här situationen till max med blogginlägg och Instagramposter, i vilka hon framställer sig själv som den ödmjuka, bigger person som mjukt vänder blad tillsammans med Karolinska gymnasiet.
Det är nästan bara en avskalad version av ”Kumbaya” som saknas för att Anna Book ska gå i total spinn här.

Så min slutsats blir:
När Anna framställs som en förlåtande och ödmjuk människa så vill hon att hela världen ska känna till det.
När Anna däremot framställs som en lögnare så har INGEN med det här att göra. Ingen har med det att göra, samtidigt som hon fortsätter hävda sin lögn.
På riktigt, inse att slaget är förlorat och att det enda sättet att inte tappa 100% av ansiktet är att göra en rejäl pudel. Säga att hon kanske missförstod, men icke.
Boken ska tydligen löpa linan ut.

Här är för övrigt mailet från skolans rektor om någon nu tvivlade i sanningshalten i mitt tidigare inlägg.

TILLÄGG:
Mitt mail till rektorn efterfrågades, så här kommer det: