Mer godis med Malin Wollin

Eftersom jag är i Småland på besök och Malin ”The original Fotbollsfrun” Wollin bor i Kalmar så passade vi på att ta en fika idag i den tryckande hettan.
Hennes blogg är ingen jag bevakar varje dag utan det är mer om någon tipsar om den som jag går in och kikar. Det var både upplyftande och konstruktivt att sitta och snacka sociala medier med någon som dels är väldigt insatt, men som också inte håller med mig om saker och ting.
Vi tycker helt olika i Mr Cool-gaten som gick av stapeln för typ en månad sedan och även när det kommer till influencers ansvar för vad de publicerar och sina roller som förebilder.
Det är uppfriskande eftersom jag oftast är den som är mest insatt så för den som sitter och laddar för att skriva en kommentar om att Malin ville ses för att bli min nya bästis – alla influencers som jag träffar blir tydligen det – så att jag aldrig ska granska henne kan sluta tugga fradga och släppa tangentbordet.
Vi är redan överens om att vi inte är överens i vilka frågor men eftersom vi båda är vuxna människor med utvecklad vokabulär så blev det istället ett mycket trevligt samtal över en glass och en Cola Zero. (För min del i alla fall) 🙂

Anyways…
När jag kom hem så gick jag in på hennes blogg och läste det här inlägget där hon tog upp en händelse som utspelade sig vid plockgodiset i en oidentifierad mataffär här i Kalmar. (Här blir det ingen smygreklam!!! Icke sa Nicke!)

Har ni sett! Samma storlek som förr i tiden! Helt små!
Förra helgen stod jag framför godisväggen och hörde en mamma prata med sina fyraåriga döttrar.
Ena dottern ville ha en bit till, men hon hade redan plockat så många bitar som hon fick.
”Då får du byta ut en bit”, sa mamman och jag lyssnade med mina beundraröron.

Så här gör en del föräldrar, de säger ett exakt antal godisbitar som barnen får plocka till sig, och sedan är det bra.
I slutet av kassan mötte jag mamman och döttrarna, och nu fick de se vilken typ av förälder jag är.
Tjejerna tittade storögt på min påse som var så full att den inte kunde stängas.
Jag berömde mamman som hanterade godissituationen så smart.
”Själv köper jag arton kilo så att det blir tyst”
Okej, tänkte väl hon.

P.S. Sura tungor är det godaste som finns, och håller man inte med om det så borde man inte få rösta.//Malin

Förutom att vi behöver ta oss ett snack om sura tungor vs Djungelvrål, Malin och jag så undrar jag hur NI – alla föräldrar där ute – gör med godiset i godispåsarna vid plockgodiset?
Låter ni ungarna dyka ner med varsin slev likt en olympisk simhoppare eller kör ni mer på den tidiga 1990-talsstilen som mamman i inlägget?
Jag minns det SÅ väl…
”Jag tar en salt fisk, en colanapp, två salta S och två sura…eller nej förresten… Lägg tillbaka ett av de sura S’en och ta två Shake-tuggummin istället”.

Sen när jag kom hem brukade jag tömma ut mitt smågodis på bordet och leka att jag jobbade i kiosk genom att med en sax plocka upp bitarna och lägga tillbaka dem i påsen.
Vi hade ingen sån där liten silvertång att plocka med så en sax fick duga.
Jag älskade att göra det och att slå på kassaapparat.
Jag tror det var därför jag ville heta Iris och jobba i kassan på Konsum. För att få knappra på kassaapparaten.
Har alla barn ett uppdämt knapptrycksbehov? Är det därför man kan köpa leksaks-kassaapparater eller är det mer för att barnen från en tidig ålder ska lära sig att korrekt lägga upp varor på rad istället för att bygga torn?

Men godis? Hur gör ni? 15 bitar eller 15 kilo?
Eller är ni sådana där renlevnadsmänniskor som lär barnen att socker är djävulens påfund och att det går minst lika bra att tugga på torkat sjögräs under fredagsmyset, och att alla som säger någonting annat är medlemmar av en och samma sockersekt som försöker värva dem?

Socialdemokraterna dementerar att de skickat en förfrågan om samarbete till Amir

För några dagar sedan publicerade jag ett inlägg med frågor som Amir velat få svar på efter att Socialdemokraterna kontaktat honom för ett samarbete.
En av mina läsare kontaktade partiet och frågade dem om och hur de tänker med samarbeten med influencers som inte ens vet vad de vill/tänker rösta på. Hur det inte är trovärdigt att använda sig av sådana marknadsföringskanaler och överraskande nog så svarade partiet att de inte skickat någon sådan förfrågan.

Visst kan det vara någon lokalpolitiker som agerat på egen hand men det låter ändå märkligt att Amir skulle omnämna en sådan förfrågan på ett sätt som får det att låta som att det är partiets marknadsavdelning som kontaktat honom.
Så här arbetar de förresten med marknadsföring på sociala medier enligt sin hemsida:

Sammanfattning
– Vi använder oss av riktad annonsering
– Vi kan använda Socialdemokraternas Facebook-pixel på egna sajter, kampanjsajter och syskonorganisationers sajter
– Vi kan dela målgrupper med andra organisationer inom Socialdemokraterna, en bedömning av detta sker från fall till fall
– Vi är tydliga med vem som är avsändare i alla våra annonser, och vi publicerar våra Facebook-annonser från vår nationella Facebook-sida på www.sannonser.se
– Vi gör ingen uppladdning av målgruppsfiler till Facebook, exempelvis medlemsuppgifter eller e-postadresser.

Jag antar att det är under ”riktad annonsering” som ett samarbete med Amir skulle sorterat in sig?
Det ska bli ytterst spännande att se hur de olika partierna kommer agera när det kommer till influencer marketing inför valet, om de kommer bry sig om individernas trovärdighet eller om de stirrar blint på följarantal som lika gärna skulle kunna vara köpt statistik från utlandet.
Mitt erbjudande kvarstår för övrigt.

Tack för mail!

Så det här ska vara resultatet av träning?

Träning? På riktigt? TRÄNING?
TRÄNING!?!!?!?!?!?!?!?!?
Det här gör mig ungefär lika förbannad som när Rebecca Stella berättade för sina följare att hon tränat sig till den smala midja och breda höfter i Jessica Rabbit-anda som hon nu för tiden visar upp.
Hon har lika mycket tränat sig till sina kurvor som Tjocka Hetsätarkatten är utan hungerkänslor.
Det finns ingenting i det ansiktet som hon tränat sig till och varför hon ens nämner sin kropp när det enda hon visar upp är ett manipulerat ansikte.
Blanda inte ens in träning i det här!

Emelie har tidigare gått ut med att hon tappade 45 kilo på 3 månader i direkt anslutning till att hon fick barn men den här bilden och ordet träning – nix, nope, nej!
Och vad har #mammamage med den här bilden att göra? Allt för klicks!

Så nej!
Ska vi slå fast det här en gång för alla.
Förändringarna i Emelies ansikte har ingenting med träning att göra utan är sådant som endast kan köpas för pengar, och vill  köpa likadana förändringar – gör gärna det men kalla det inte träning för att du inte riktigt vill stå för det.
Det är den enda anledningen jag kan komma på för dårskapen.

Jonna Jinton är så olik mycket annat på sociala medier

Medan många Stockholmsinfluencers drar på sig spons-outfitten från NA-KD, den identiska Chanelväskan, skålar i rosé från en solsäng på Ibiza, Malaga eller någon grekisk ö, så bjuder Jonna Jintons sommar på helt andra saker.
Det är sinnessjukt uppfriskande att besöka hennes blogg, att läsa om hennes liv tillsammans med sin Johan uppe i Västernorrland och allt vad det innebär.
Johan har precis sagt upp sig från sitt arbete och slipper nu pendla 18 mil varje dag. 18 mil? Herregud, fattar ni hur långt det är?
För att tala i influenciska termer – om du går Birger Jarlsgatan från By Malina på Tegnérgatan ner till Berns vid Nybroplan 150 ggr så har du tillryggalagt 18 mil.
Det är långt!
Förstår ni hur många Blondinbellska Chanelklackisar man skulle slita ut?
Hon skulle behöva ett helt koppel av beundrare för att förse henne med nya par om detta var hennes verklighet. Tur att det inte är det. 🙂

Efter semestern tar Johan tjänstledigt för att prova på att jobba heltid som silversmed och jobba med deras märke ”Jonna Jinton Jewelry” (ej reklam) och eftersom jag tycker att det både är fantastiskt med äkta hantverk och människor som tar risker så vill jag skamlöst promota deras smyckesmärke. (Fortfarande ej reklam)

Tack för tips, Sofie!

Sponsrade inlägg för politiska åsikter behöver inte reklammarkeras

Tillägg:
Nu har jag pratar en lång stund med Gunilla Welander på Reklamombudsmannen och ingen reklam för politiska partier behöver markeras som samarbete då det inte räknas som kommersiellt. Inget parti alltså, så länge åsikten de vill att man framför bryter mot någon annan svensk lag – exempelvis hets mot folkgrupp.

Det är alltså fritt fram för de politiska partierna att lägga hela sin valbudget på att få influencers att förmå sina följare att rösta på dem. Mycket billigare än att turnera runt i landet för att förmå förstagångsväljarna och andra osäkra människor att välja just deras lapp att stoppa i kuvertet på valdagen.

Det här är nog det första svenska valet där sociala medier kommer spela en mer avgörande roll än tidigare och jag är inte säker på att jag gillar det.

Sveriges Radio ville granska om det går att få influencers att sprida politiska åsikter mot betalning och skapar upp ett Instagramkonto för en fejkad, nystartad PR-byrå och kontaktar lite mindre influencers.
De riktar in sig på de lite mindre influencers som inte tillhör några nätverk eller plattformar eftersom de då slipper mellanhänderna som oftast förhandlar för större profiler, men också för att de agerar som de tror att en mindre PR-byrå skulle gjort.
Erbjudandet är relativt bra betalt och i erbjudandet står det att ”de arbetar med en rad spännande organisationer som vill påverka valet i höst. De tänker sig att influencern för 3 instastories där hen snackar gott om en fråga som byråns kund väljer i utbyte mot 15 000 kr/story – alltså 45 000 kr sammanlagt – och att kunden inte vill att det framkommer att det rör sig om ett samarbete.

31 av 50 personer svarade på förfrågan från den fejkade PR-byrån.
8 tackade nej rakt av, men hela 15 st var intresserade varav 3 av dem ville gå vidare direkt, 4 ville kunna stå för åsikten och resten ville ha mer information.

Enligt Gunilla Welander – jurist hos Reklamombudsmannen – så behöver man som influencer inte reklammarkera inlägg där man uttrycker en köp politisk åsikt. 
Anledningen till det är att den typen av åsikt oftast skyddas av antingen tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Så länge man inte uppger ett partinamn så tolkar jag det som att det är okej att omarkerat sprida politiska åsikter mot betalning, men så fort ett partis namn dyker upp så borde det återgå till att handla om traditionella samarbeten på sociala medier som ska markeras då ett parti är ett företag/produkt.

Det här är en skrämmande utveckling, men förhoppningsvis var det kanske någon influencer som visade intresse för att helt enkelt ta reda på mer om vad den här PR-byrån höll på med.
Men med tanke på att de flesta åsikter verkade kunna köpas redan innan valet hamnade på agendan så skulle jag inte bli direkt överraskad om så inte var fallet.
Pengar, pengar, pengar!

Vad är demokrati framför en Chanelväska?

Tack för tips!

Ps. Låt detta handla om influencers och köpta politiska åsikter och inte bli ytterligare en urspårad SD-tråd som jag tvingas stänga då jag inte kan sitta och sekundbevaka kommentarsfältet.
Jag säger som Monica Geller:

Vad kan man ha i sin nätkasse förutom citroner?

Kenza har redan ställt frågan – varför bär folk runt på citrusfrukter i nätpåsar – och kanske kan Fanny Ekstrand svara på det?
Hon publicerade nämligen den är bilden på sin blogg redan förra sommaren och som den duktiga influencer som hon är så specificerade hon till och med var citronerna är inköpta. A+
Net bag, Chêne. Lemons, Coop.
Annars har jag sett folk ha toapapper, grönsaker och andra väskor i sina nätpåsar men ni har säkert fler innovativa förslag…

Fannys nätpåse kostade 250 kr medan jag hittade in på Rusta för 10 kr och som ni ser kan man bär tungt i den utan att den går sönder.
Jag ÄR en economista av rang! Bazinga!


Varför skorna är blurrade kommer ni få se i ett senare inlägg. 🙂
Och NEJ, han led inte av att sitta i en nätkasse i 2 sekunder, jag lovar! 

Varför jag tror att så många influencers mår så dåligt

Jag förstår att det är provocerande med influencers som mår så dåligt och som är så stressade över sina liv, och i det här inlägget tänkte jag dela med mig av varför jag tror att det är så. ATT det är så kan både vi och de konstatera, men det är sällan någon reflekterar över VARFÖR det är så och vad man i så fall kan göra åt det.

Influencers beskriver gärna sina arbetsuppgifter med ord som ”inspirera” och ”influera” vilket jag tycker är en helt korrekt beskrivning, men vad är det egentligen de inspirerar till?
Genom att skapa upp och anamma en kravspecifikation för sina plattformar där det hela tiden ska göras roligare saker, bäras fler nya outfits, poseras på fler nya resmål, fota fler nya maträtter på nya lunchställen, mer, mer, roligare, roligare, content, content, content så lever de i en slags självuppblåst bubbla som kan spricka när som helst.
Och vem är det som bestämt att detta är vad deras arbete går ut på? Att detta är det enda de kan inspirera till?
Att de skulle kunna inspirera sina följare till att känna att det är okej att ligga på soffan en hel dag i myskläder verkar inte ha slagit dem.
Alltså myskläder som inte inhandlats enkom för att fotograferas till ett uppstyrt ”slapparinlägg” utan myskläder som redan ligger längst bak i garderoben bakom Chanelväskor och haul-kläder och som inte ens matchar.

Jag undrar hur många val dessa influencers gjort den senaste veckan som inte haft någonting med deras plattformar att göra?
Jag kan förstå att Hannalicious var så pass stressad över sina vitvaror att hennes föräldrar till slut fick åka och handla dem åt henne.
Hon kunde förmodligen inte komma på ett sätt att implementera vitvarushoppande i den bild hon skapat upp av sitt liv på sociala medier och då var det enbart slöseri med tid för henne, en tid hon skulle kunde använda för att skapa upp ”relevant” content istället.

Väljer de en restaurang så måste den vara bloggvänlig och väljer de kläder så måste de passa i Instagramflödet.
Går de en promenad så måste den kunna förevigas och om de är och handlar i mataffären så måste detta gå att publicera ett inlägg om.
Mår man dåligt måste man må dåligt på ”rätt” sätt och är man glad så är det bortkastat om det inte fångas på en bild.
Detta är ett hörn de själva målat in sig i eftersom de tror att det är detta som krävs av dem för att behålla sin position och för att följarna inte ska tröttna på dem.
I själva verket tror jag att deras följare också mår dåligt av den här hetsen och gärna skulle vilja se en mer mänsklig sida av influencern. En sida där det är okej att rakt upp och ner ligga på soffan en hel dag utan att det är planerat och stage’at.
Jag tror ALLA skulle må bra av det!
De har själva skapat upp den här världen som de mår dåligt över och det är endast de själva kan ändra på den.
Fokusera inte på ATT utan på VARFÖR!

Du som stor influencer – fråga dig själv – hur många val gjorde förra veckan som inte har det minsta med ditt arbete att göra och som du inte kan använda i det?

Den här branschen ska inte skilja sig från andra branscher

Efter att jag kritiserade en bloggare igår för sättet hon marknadsför sin blogg, trots att jag och många andra bett henne sluta för att inte bli blockerad, så kallade hon det att jag ”hängde ut henne” på min blogg – i vanlig ordning är det världens mest utslitna uttryck som tas till när någon kritiseras för använda sig av dåliga sätt att ta sig in i en värld man så desperat vill tillhöra.

Kommentaren här ovan har jag lämnat till henne på hennes blogg och i skrivande stund har den inte släppts igenom, och för er som läser här inne regelbundet så är detta inga nyheter men det kommer förmodligen som en total överraskning för bloggaren i fråga.
Här hittar ni inlägget om alla sponsrade Instagramposter och här är inlägget där hon anser sig bli uthängd.
Uthängd? Jag skriver inte en enda rad om henne som person utan kritiserar hennes valda marknadsföringsmetod.
Hur är hennes spammande annorlunda från exempel ettriga telefonförsäljare, och företag som sysslar med sådant får man väl kritisera? Eller ska man fråga hur stort företaget är i telefonen innan man slänger på luren så att ingen blir ledsen??

Vad tycker ni om min kommentar till henne?
Klart som korvspad eller kloggig som ett badrumsavlopp?

Vad får man göra i godhetens namn på sociala medier?

Att arbeta för att förändra orättvisor är fantastiskt på alla sätt och vis, men var går gränsen för hur mycket man kan utnyttja sitt goda uppsåt för personlig ekonomisk vinning?
Säger man som bloggare i en intervju i en av Sveriges största tidningar, att fokuset för ens Instagramkonto är att nå ut till unga och barn som mobbas för att stärka deras självförtroende, samtidigt som sex av de senaste tretton posterna är reklam så behöver man nog ta reda på vad ordet fokus betyder.
(6 av 13 är 46%)

Så min fråga till er är:
Hur mycket från man byta ut ”välgörande innehåll” mot innehåll enbart för personlig ekonomisk vinning och samtidigt gömma sig bakom en ädel formulering innan man tappar trovärdighet?

Om varannat inlägg här inne var reklaminlägg – skulle ni fortfarande köpa konceptet för bloggen som är att skriva om högt och lågt av det som händer på sociala medier?