Isabella Löwengrip byter livsstil – igen

Livsstil 1 – ”Frilufts-Bella” som spenderade timtal ute i skogen för att öva på den fjällvandring hon skulle genomföra i sommar, där hon publicerade videos på när hon provade utrustning i olika butiker.

Livsstil 2 – ”Golf-Bella” som praktiskt taget bodde på golfbanan, som köpte mängder med golfkläder och även funderade på att starta upp ett nytt företag med just golfkläder som inriktning.

Livsstil 3 – ”Båt och cykel-Bella” som guppar runt i skärgården med flytvästen som ett andra skinn och som lyckligt visar upp sin nya present – en cykel.  

Inte konstigt att män faller som furor för Isabella när hon hela tiden förvandlar sig till just deras drömkvinna, som delar just DERAS största intresse och samtidigt är allt de önskar, rent utseendemässigt?
Det måste vara utmattande att vara en sådan kameleont och byta inriktigt att gå ”all in” för, ungefär en gång i kvartalet.
De tre livsstilar jag räknar upp här ovan, har alla skett under 2020 och då är vi bara halvvägs genom året.

Jag undrar vad Isabella själv skulle vilja pyssla med om hon inte hela tiden tog in en annan person och dennes intressen, önskemål, preferenser i beräkningen? 
Hon har förmodligen ingen aning…

Paul Sundvik är Isabella Löwengrips nya kärlek

 

Allt är tack vare Pingis. Hon satte nämligen ihop mig och Paul på en dejt (där hon själv var med vilket är kul) och det var kärlek vid första ögonkastet. Efter vår båtfärd med Pingis åkte bara Paul och jag för att tanka hans båt, sista droppen bränsle kvar när vi lade till sent på kvällen efter en magisk dag…  Redan där och då kände jag att jag aldrig ville vara ifrån honom. Vi angjorde bryggan vid hans hem, drack en kopp te då vi var rätt så nerkylda och efter det har det bara varit vi.
[…]

Man säger ju att det är bra att träffa en partner som är sin egen motsats, men Paul och jag är identiska. Kreativa med oändlig energi, livsglädje alltid nyfikna, för oss är skapandet vårt syre.

Vi har väldigt roligt tillsammans och med honom blir allt lekfullt. Han är den mest kreativa person jag någonsin har träffat. Ni får kika in på hans instagram för att se ett litet axplock av alla spännande kreationer han formgivit. Allt är så fint! Jag upp över öronen förälskad och jag är så tacksam för att han är min. Tänk att min energi och kraft kunde komma tillbaka efter den mörkaste perioden i mitt liv. Nu har jag träffat min livs kärlek. // Isabella Löwengrip

Hahaha..
Fan vad jag nu får äta upp mitt inlägg från i morse där jag skrev att en förälskelse inte betyder samma sak som kär och att förälskad, det kan man bli lite hela tiden och inte är någonting att dra för höga växlar kring. 
Föga visste jag att Isabella skulle skriva ett inlägg senare under dagen där hon presenterar sin nya förälskelse som ”sitt livs kärlek”.
BOOM!
Ja ja, jag försökte i alla fall… 😉

Han heter i alla fall Paul Sundvik och är konstnär.
Han och Isabella träffades genom att Pingis tussade ihop dem på en dubbeldejt och resten är som ni vet….historia! 😉

Här hittar ni honom på Instagram.

 

Olika grader av kärlek?

Isabella Löwengrip skriver att hon har världens bästa sommar, och jag gissar på att mycket av det är på grund av/tack vare den man som tuffat runt Isabella i skärgården i princip varje dag.

Isabella har nu skrivit ett inlägg om den här nya bekantskapen, och hur hon i sinom tid kommer visa honom på bloggen. Det har inkommit en kommentar från en ”Lisa”som kritiserar att Isabella har så lätt för att bli kär. Vidare mästrar hon att hon minsann är mer svårflörtad, vilket jag tolkar som att hon tycker att Isabella är lättfotad eller lättflörtad – oavsett vilket så var den kommentaren inte skriven med den positiva pennan.

”Hur lätt har du för att bli kär?”
Det är lite intressant att hon skriver det, för ingenstans i sin text skriver Isabella att hon är kär. Hon skriver att hon är förälskad och att hon har fjärilar i magen, men inte kär.
Herregud, förälskad och speciellt att få fjärilar i magen är ju det absolut första som händer när du träffar någon som man inser att man vill träffa igen på en dejt.
Dessa första känslor kan vara nog så intensiva, även i början och ibland så blir det inte mer än så – fjärilarna smiter – men ibland utvecklas de till starkare känslor, helt enligt mitt diagram här under.
Men erkänn att den där första tiden, när allt är nytt och spännande är bra härlig ändå? Man blir lite kär i kärleken…

Det finns ju ganska många nivåer av kärlek, allt från ”förälskelse” och hela vägen upp till ”Jag älskar dig”, där förälskelse nog ligger längst ner på skalan.
Förälskelse kan utvecklas till kär men orden har på intet vis samma betydelse, enligt mig.
Det går liksom inte att hoppa över några steg i kärleksprocessen och gå från knappt förälskad till JAG ÄLSKAR DIG!!! Givetvis kan man speeda upp processen, men jag tror fortfarande att man måste beta av alla eller de flesta steg i en relation, oavsett hur lång eller kort tid du spenderar på varje nivå.

Här är min teori.

 

I USA betyder ”I’m in love with XXX” detsamma som ”I Love You”, men ”Jag är kär i XXX” betyder ju inte ”Jag älskar Dig”!

PS: Jag vet att ni är många som vill veta vem Isabellas hemliga crush är, men samma princip gäller här som för alla andra – jag tänker inte avslöja hans identitet innan Isabella själv gjort det och jag skulle uppskatta om ni inte skrev kommentarer om det eller delar länkar till hans Facebooksida.

Fan, är hon förälskad och har fjärilar i magen – låt henne ha det då om hon mår av det.
Det är ju extremt harmlöst, jämfört med saker hon gjort tidigare och som gått ut över andra. Det gör inte det här. Det är han och hon på en båt. Ingenting annat och det kan man väl unna henne? Så länge hon inte använder sitt nya förhållande och sin pojkvän som ett verktyg för att manipulera människor och media, så som hon gjorde med Hampus så har jag inte större synpunkter.  Skulle det ändra sig så kommer jag vara tvungen att tänka om, men den dagen, den sorgen.

Isabella Löwengrips lillasyster säger sitt

Jag har fått en del kommentarer och mail om att det blivit så tyst kring Isabellas upplägg där hemma med lillasyster plus pojkvän i källaren, särskilt efter hennes intervju i P1, samma intervju som Isabellas mamma anmält till Granskningsnämnden.
Från att ha omnämnts så gott som varje vecka, när de tagit hand om barnen mm så har dessa tillfällen försvunnit i samma takt som Isabella fasat ut ”vanlis-Bella” och återigen fasat in sitt gamla liv med lyxiga vanor.
Ett liv där familjen aldrig riktigt verkat fått plats eftersom hon mest verkar söka upp dem när hon behöver dem, för att sedan brutalt hänga ut dem när agendan och excelarket så kräver.
Det skulle alltså inte förvåna mig det minsta om det hänt här igen, som så många gånger förr, så jag skickade en fråga till Isabellas lillasyster på Instagram om hon och pojkvännen fortfarande bodde hos Isabella och förväntade mig som mest ett ja eller nej till svar.

Först bad Isabellas lillasyster om att få återkomma, sen skickade hon mig det här mailet:

Isabella bad mig att bo hos henne i höstas p.g.a. att hon mådde dåligt.
Jag sa självklart ja till det eftersom hon är min syster och jag älskar henne. Jag och min pojkvän handlade, lagade mat, städade, lämnade och hämtade barnen från dagis/skola, nattade ofta barnen och slog in alla julklappar som hon inte hade tid att göra. Den 1:a april flyttade Isabella till sitt nya hus och vi hjälpte till med att bära flyttlådor och plocka upp, bland annat sortera och slänga. Jag och min pojkvän köpte även saker till hennes nya hus såsom tv och micro, med hennes kort såklart.
Utöver att hjälpa till med barn och sysslor så fick vi också mycket kvalitétstid, där vi gav varandra råd, myste med film och hade trevliga konversationer.
På grund av dem här mysiga stunderna, så kände jag att vi hade återfått en bra systerrelation därför gör det så ont när hon verkar ha sett mig mer som en gratis anställd än en syster.

Med det sagt, så var det jättemysigt att bo med henne och jag såg aldrig det som en börda att hjälpa henne med allt, det gjorde jag gärna för vi är systrar.
Jag och Isabella har haft det lite trassligt mellan oss då hon tidigare har lämnat ut oss (familjen) negativt och med en egen version av sin uppväxt som inte stämmer enligt mig, då vi har samma mamma.
Jag tycker absolut att man har rätt till sina åsikter och sina känslor, det respekterar jag.
Både jag och mamma har velat prata ut med Isabella om hennes ilska mot familjen, men hon vägrar att sitta ner och diskutera. Hon har valt att istället gå ut i media med sin version, utan att vår hörs.
Jag tycker att hon har varit väldigt elak mot min/vår mamma och det har gjort mig otroligt ledsen. Hon har lånat saker från mamma och mig som inte hon har gett tillbaka, utan kastat eller gett bort.
Hon kom inte till min student då hon prioriterade sitt jobb.
Även om det har hänt en massa saker som har gjort mig ledsen så har jag hållit hoppet uppe, om att vi kan få en systerrelation igen, men jag och mamma kommer verkligen sist i hennes prioritering.
Det stod fullständigt klart för mig när jag lyssnade på Söndagsintervjun i P1, där hon sa:

“Jag har liksom ingen nära person, jag har ingen person i mitt liv som står mig nära.

“Jag har ingen, jag har mina barn, men sen när det kommer till kritan så känner jag att det är ju .. dem är ju inte .. eh .. jag är fortfarande ensam.”

Jag kan inte beskriva hur otroligt ledsen och besviken jag är.
Jag har lagt ner min själ på att hjälpa henne, och sen kommer det där i radion?!
Vem var där när det gällde, jo, familjen, men hon yttrar inte ett endaste tack, eller ens nämner mig självmant utan det gjorde radiokillen. // Isabellas lillasyster

Eftersom det här var betydligt mer än det ja eller nej som jag förväntade mig så dubbelkollade jag med Julia om jag fick publicera hennes text och det fick jag.
Hon förtydligade även att nej, hon och pojkvännen bor inte längre kvar i Isabellas källare som jag skrev om här, om inlägget där Isabella älskade sin syster SÅ mycket.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är den här raden av Isabellas lillasyster:

Hon har valt att istället gå ut i media med sin version, utan att vår hörs. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – jag avskyr när David står mot Goliat, och det är ofta sådana situationer uppstår med Isabella Löwengrip, där jag anser att hon missbrukar min makt och sina plattformar mot de som inga har.
Jag lider med dem för hur Isabella målar ut dem och tydligt visar att de bara duger när HON behöver någonting – som i det här inlägget exempelvis där Isabella parkerat sig på mammas soffa i sin enorma offerkofta för att få kramar. 

 

Jag bad Isabella Löwengrip om en kommentar men som valt att inte återkomma.

Förtydligande: Jag bad Isabella om en kommentar, varpå hon skickade tillbaka ”Vad handlar det om?”. När jag förklarat vad det rörde sig om så återkom hon inte. 

Isabella Löwengrip och favoritfärgen

Jag vet inte om det är jag, Hannalicious, Sasha eller nya stylist-Emelie som ska ta cred för att Isabella Löwengrip nu för tiden verkar kunna klä sig själv utan varken små post it-lappar och galgar ihopsatta med gummisnoddar, men eftersom hon följt mitt och Hannalicious råd om färgskalan så tycker jag nog att vi ska klappa oss själva på axeln ändå…

När till och med en blind kan sätta ihop fungerande outfits ur Isabellas väska, då vet man att stylisten spelat ut sin roll som påkläderska.
Det jobbet borde vara relativt enkelt vid det här laget – att googla ”beige kläder spons” att fylla på Isabellas garderob med. Kanske kan något av barnen få ett första sommarjobb här?
Det ska börjas i tid, maskrosbarnet Isabella flyttade väl hemifrån när hon var typ sju år eller nått enligt sitt sommarprat?

Är det förresten någon som vet när Isabellas ”meet n greet” med isbjörnarna på Svalbard ska gå av stapeln?
Hon var ju den som ”gissade allra närmast”.

Egen lycka är hållbar lycka

Jag tycket det är en intressant sak som Tova tar upp i sin kommentar under Isabellas inlägg.
Intressant, men absolut inte ovanlig. 

Är inte det en av människans överlevnadsstrategier  när saker och ting känns jobbigt?
Det är enklare att stötta och hjälpa andra än att ta hand om sin egen kris så sådana distraktioner brukar vara välkomna, men även motsatsen som är det Tova skriver om.
Vi projicerar, distraherar och introjekterar för att det är enklare.
Det är enklare att hitta sin lycka i andra eller annat, snarare än att finns den i oss själva, men eftersom lyckan inte är ”vår” så att säga så kan den när som helst tas ifrån oss och då tror jag man faller ännu djupare ner än tidigare.

Mitt mål i livet är att vara lycklig och må bra i mig själv, och sen får allt och alla runt omkring utgöra strösslet på min lyckoglass. För man kan äta glass utan strössel utan problem, men att bara käka strössel utan tillstymmelse till glass? Ingen hit, va?
Vem vill enbart äta strössel utan glass, förutom Camilla Gervide, tre år gammal som tyckte det knastrade härligt mellan tänderna, ni vet…lite som grus?

Har du hittat din glass här i livet eller tuggar du mer strössel än du skulle vilja?

Har Bellas telefon gått samma öde till mötes som Anna Books?

Jag tror nästan det för hennes bild/film ser exakt ut som den där gången då Anna Books telefon gått sönder och gjort hennes bilder lika utsmetade som en hundbajs under skon. (Obs! Liknelsen gäller mängden utsmetning, inte att Anna Book jämförs med en hundbajs)

Minns ni händelsen?
Händelsen som skulle kunna ha varit utagerad för längesedan om det inte var så att Anna biter sig fast vid den som en grävling om man inte har knäckebröd i gummistövlarna.
(Obs! Liknelsen…… skojar bara, ni börjar Hajja nu va?)

Varför vill man ha ett filter som gör att man ser ut som att man har en nylonstrumpa neddragen över ansiktet och hur åstadkommer man ovan nämnda effekt i video?
Och var tar man vägen sedan när man vant sig vid det här filtret och inte längre tycker att det duger eller är tillräckligt smetigt?
Dubbla nylonstrumpor och imma på kameralinsen?

Vill du se klippet så finns det här under:

Isabella firar midsommar med exet och låter som en riktigt toppengäst

Som nu på midsommar. Jag har haft världens ångest över vad jag ska göra. Jag ska ner till min extrafamilj i Göteborg. Det är helt fantastiskt och jag är tacksam över det men det är klart att det hade varit kul att bli inbjuden på någon rolig midsommarfest. // Isabella Löwengrip i sin podd

Hur tolkar ni det här uttalandet från Isabella Löwengrip?
Hade jag varit personen som bjudit in henne till min fest så hade jag tolkat det som att hon är tacksam att hon får komma men att hon hellre hade velat gå på en ROLIG fest.
Som att hon utgår från att det inte kommer bli kul och att hon enbart kommer i brist på bättre alternativ.
En riktig toppengäst!

Om hon ska fira med Erik Selin och hans familj så är det väl en fest? 
Är hon ute efter mer fylleslag a buskspya och urinstänk på benen efter utkissning så kan jag rekommendera att fira midsommar i Borgholm på Öland.
Tältar man på Kapelluddens Camping så har man krypavstånd hem till sovsäcken.
Mycket praktiskt, dock ej för eventuella strumpbyxor.

Sen kan man ju alltid fråga sig varför det inte finns några vänner eller nära familj att fira saker som midsommar eller nyår med som gör att man får nöja sig med exets familj?

Ett superviktigt meddelande från Isabella Löwengrip

Så inleder Isabella Löwengrip sitt klipp på Instastory.
Vad tror ni det är som hon vill kommunicera som är så viktigt? I denna kommuniké uppdelad på två klipp?
Någonting med Covid-19? ”Black Lives Matter”? Donationer till Giving People? Cancerfonden?  Självmordprevention?

Du hittar svaret i videon längst ner. (CLICK BAIT! Någon gång måste jag också få…) 😉

Tack för tips!