Privata och offentliga konflikter

Jag är av åsikten att konflikter – influencers emellan – inte har ett dugg att göra på sociala medier utan bör skötas privat mellan alla inblandade i den mån det går.
Tyvärr är jag bara av den åsikten så länge konflikten sköts bakom kulisserna av alla bråkande parter.
Det finns ingen anledning att bråka inför publik, men så fort någon lämnar det privata och knuffar ut konflikten i offentlighetens ljus så har man inget annat val än att själv fortsätta där.
Det funkar ju liksom inte att en kombattant bråkar offentligt på sociala medier medan motparten svarar i privata meddelanden.

Jag har inga intentioner att någonsin mer bråka på mina offentliga plattformar, men skulle det mot förmodan dyka upp en offentlig konflikt som på ett eller annat vis inkluderar mig så kommer jag garanterat att replikera på samma offentliga vis, men jag kommer aldrig vara den som initierar ett offentligt bråk.
Med andra ord – så länge den jag har en konflikt med håller den privat så kommer jag också göra det, så vida det inte gäller några alldeles extraordinära omständigheter – som det här inlägget om Cissi Wallin.
Förhoppningsvis hamnar jag aldrig i den situationen igen där jag kände mig så illa tvungen att offentliggöra en konflikt eller liknande, trots att det helt gick emot mina principer.

Hur ser ni på offentliga bråk?
Tänk på den gamla goda tiden då bloggare fejkbråkade med varandra för att få fler läsare.  Hur de skickade läsarna fram och tillbaka mellan de olika bloggarna för att läsa det senaste i bråket.
Åh, det var sannerligen bättre förr, eller vad säger ni?
Bråken var så harmlöst oskuldsfulla att de nästam var lite gulliga, något jag inte riktigt kan säga om dagens influenciska konflikter..

Klargöranden gällande Gardets och Nina Rungs inlägg

Tidigare idag publicerade jag hur Gardets nya redaktionsmedlem Merly diskuterade med följare under ett inlägg där Gardet vill att personer hör av sig till dem först så att det kan slussa dem vidare till SVT, trots att man då inte alls inkluderas i det källskydd som SVT utlovar. 
SVT har sedan enligt mail uppmanat Gardet att även publicera journalistens kontaktuppgifter, vilket de i skrivande stund ännu inte gjort.

Och när vi ändå håller på med förtydliganden så petar jag in Nina Rungs inlägg där hon förklarar att det enda hon var kritisk till i sitt inlägg om Linnea Claeson var TONEN.

Själv tyckte jag det lät som betydligt mer än bara tonen, så då är det väl toppen med ett förtydligande, eller hur?

Inte heller Partik Sjöberg verkar uppskatta ihopljugna anekdoter för att ”främja kampen” och tycker att det är förkastligt att ljuga om övergrepp för att främja sitt varumärke.
I min värld är det som att pissa på de som faktiskt är offer och jag har ont om sympati för de människor som blivit avslöjade med att ha gjort just det.

Ingenting gott kommer av att vara en ”förebild” med kreativt ihopsatt CV med precis lagom mycket offerkofta för att trots den, stark orka ställa sig upp för att kämpa mot dessa hemska (dock påhittade) monster och förövare som ”inte ska få vinna” över sanningen (om än aningen hemmasnickrat modifierad).
Det är inte mer imponerande än att klä sig i en Stålmannen-dräkt och springa runt på Mall Of Scandinavia med knuten näve i luften.

Här är Nina Rungs originaltext innan hon redigerade den – courtesy of Julia Frändfors. 

Elaine Eksvärds svar på Nina Rungs inlägg om Linnea Claeson

Nina Rung tar till Instagram för att försvara Linnea Claeson eftersom podden Haveristerna har MAGE att granska och ifrågasätta henne.
Elaine Eksvärd i sin tur publicerar ett inlägg om hur en liten vit lögn eller ren överdrift om påstådda övergrepp kan åsamka enorm skada på trovärdigheten för de som faktiskt är offer för sexuella övergrepp.

En kommentar från Nina Rungs Instagram-inlägg sammanfattade det hela på ett så briljant sätt att det vore ren idioti av mig att försöka få ur mig någonting liknande istället för att lyfta fram den här kommentaren som redan säger allt jag själv tänker:

Det här med att stå upp för sina vänner förstår jag till hundra, kör på. Det här med att tro att Linnea Claeson inte får kritiseras? Va? Varför får hon inte kritiseras tycker du? Raserar samhället för att hon ifrågasätts? Så, det du säger är alltså att vi får inte ifrågasätta en kvinna som tjänar ganska bra på sin feminism? De ska vi inte röra? Varför får inte media kritisera en person som hittills inte ens sneglats snett på? En podd har granskat henne för att hon har ett otroligt stort inflytande. En artikel i GP har också öppnat upp för frågor för att INGEN är utom kritik. Och du vill att de inte ska ifrågasättas FÖR ATT de är feminister? Toppen! Så nu vet vi vad som krävs för att ingen ska få röra en. Feminism är INTE en sköld för att undvika kritik. Det är helt otroligt hur feminism nuförtiden helt plötsligt inte får innehålla kritik? Feminism ÄR kritik. Den består inte av något annat. Hur raserar samhället för att en person som hittills inte fått frågor om sin aktivism nu får frågor om sin aktivism? När får vi ifrågasätta då? För jag har svårt att se någon annan utgång ur ditt resonemang här än: gör vad du vill i feminismens namn och ingen kommer få röra dig. // Skrivet av Instagramkontot Klytaemestra

Är det inte EXTRA viktigt att granska de som har högst röst och mest inflytande eftersom skadan blir så mycket större om de blir avslöjande med oegentligheter?
Se bara på Isabella Löwengrip . Hon var en av de största, en pionjär och förebild för många och när hennes lögner avslöjades så blev effekten så mycket större än om hon varit någon halvanonym mellanmjölksinfluencer som på intet vis utmärker sig någonstans egentligen.

Därför anser jag att Linnea Claeson BÖR granskas, och om hon inte har annat än rent mjöl i påsen så borde hon välkomna en relevant granskning av sitt varumärke och hur hon använt det.
Är man en fiende till feminismen om man tycker det?

Har ska man hantera hat på nätet?

Jag har sett flera inlägg på Instagram om att ”stoppa näthatet”men väldigt få förslag på hur detta ska gå till.
Man borde inte behöva en handlingsplan för att få anonyma troll att sluta skicka hat, men det gör vi, och jag tror att just anonymiteten är det som inbjuder till mest hat.
Jag menar, det är ju väldigt sällan man läser hatiska kommentarer från en identifierad person, och helt ärligt…vågar du inte sätta ditt namn på en åsikt – hur impopulär den än är – så kan du hålla inne med den.

Jag är lite kluven när det kommer till att hänga ut folk till höger och vänster på sociala medier, samtidigt som jag vet att få saker fungerar lika effektivt som det.
Att Cissi Wallin gärna kör på det uthängande spåret vet vi vid det här laget, och vissa gånger har jag backat henne i det, medan andra har jag känt mig mer tveksam till det.
Men…

Det här inlägget av Elaine Eksvärd visar exakt hur effektivt en uthängning kan fungera.
Det nu raderade inlägget som föregick detta, innehöll ett riktigt grisigt mail från en överläkare till Elaine där han kaskadspydde vidrigheter över henne, någonting som hon publicerade. Hon skrev själv att hon inte brukar göra så här men att hon fick nog helt enkelt.

Och JÄÄÄÄÄVLAR vad jobbigt det blev för honom helt plötsligt när alla kunde se vad han skrivit. 
Snabbt som attans pudlade han och förklarade att mailet inte aaaaaalls skulle till Elaine, han hade helt enkelt skickat fel. Så kräkmailet skulle till någon annan, bara inte till Elaine och han bad henne acceptera hans ursäkt och ta bort honom ur konversationen.
Men Elaine är ingen lättmanipulerad dåre – hon fattade ju precis vad den här mannen sysslade med. Att han pudlade för att rädda sitt anseende, inte för att han ångrade sättet han uttryckt sig på.
Hon är nog varken den första eller sista personen han beter sig mot så här.

Ett prefekt exempel på någon som bara vågar hata så länge hen kan gömma sig bakom en anonymitet.
Så samtidigt som jag tycker att en uthängning ibland kan vara helt motiverat så får det inte bli inflation på det för då tappar man hela effekten.

Vad tycker ni?

Dum lur för smart semester?

Elaine har fått en klassisk Nokiatelefon av sin man att ha på semestern – för att ta en riktig paus från sociala medier och skärmar.
Skulle ni gilla det? Vilja det? Eller ens ”fixa det”?
Spontant är min känsla NEJ!
Jag vill ha min telefon för att kunna ta bilder med, lyssna på ljudböcker med, använda kartfunktionen för att hitta till ställen, kunna googla fram restauranger, fik och undangömda stränder.
Allt detta kan jag göra tack vare min telefon och det vill jag inte vara utan. Jag antar att ordet jag letar efter är ”bekväm”?
Slentriansurfandet kan jag lägga ner utan att för den sakens skull behöva lägga bort min telefon så det känner jag inte är ett problem.

Hur känner ni?
Skulle ni behöva en dum-lur för semestern?

Måste influencers skriva om allt hemskt som händer i världen?

Att terrordådet på Nya Zeeland är fruktansvärt behöver jag nog inte ens skriva, och det tycker och känner nog de flesta influencers oavsett om de skriver det eller inte.
Men är det ett krav som influencer, att man SKA skriva om alla hemskheter som händer och fördöma så många brott man kan? Har man det på sitt ansvar som influencer?
Elaine Eksvärd kritiserades nämligen för att inte ha gjort det, och nu såg jag att Michaela Forni skrivit ett nästintill utsäktande inlägg för att inte ha nämnt saken tidigare.


Kan det inte vara så enkelt som att man inte riktigt vet hur man ska formulera sig, eller kanske att man tycker att det är snudd på respektlöst att skriva om någonting så vidrigt som ett terrordåd på samma plattform som vimlar av adlinks och tips på våriga byxor?
Jag minns även att Kissie (tror det var Kissie) ville att hennes blogg skulle vara fri från det fruktansvärda som hände på Drottninggatan när det begav sig, om någon ville få en paus från det. Lite som en fristad och att det var anledningen till att hon inte skrev om det. Betydde det att hon inte brydde sig? Nej, givetvis inte.
Och Michaelas tystnad? Obrydd? Knappast va?

Bara för att man inte offentligt fördömer någonting hemskt som hänt så betyder det inte att man inte bryr sig, eller hur?
Om influencers skulle fördöma saker som deras läsare anser att de borde skriva om, då skulle ju deras plattformar inte bestå av annat än fördömanden.
Visst – ett stort terrordåd på Nya Zeeland är en stor nyhetshändelse, men vem är du och jag att avgöra hur någon annan ska ta in, hantera, bemöta och publicera kring det?
Hur en person känner och, framförallt, agerar kan väl inte få agera facit för resten av mänskligheten?

Cissi Wallin och Elaine Eksvärd försöker backa och peppa utsatta kvinnor

Anledningen till att jag censurerar Cissis inlägg är inte för att jag vill, utan för att jag måste då hon kommer med rätt grova anklagelser mot både advokaten och de två utpekade männen i sitt inlägg.


Om det Cissi skriver är sant – borde inte det räknas som övergrepp i rättssak?
En advokat som försöker hota brottsoffer till tystnad?

Övergrepp i rättssak är i svensk rätt ett brott som innebär att någon utsätts för våld eller hot om våld på grund av en rättslig process. Samma sak gäller om det istället för våld är någon annan illgärning. Övergrepp i rättssak kan även vara ett tryckfrihetsbrott.//Från Wikipedia

Jag måste säga att jag beundrar Cissi Wallin i allt det här.
Vissa kanske ser henne som ett rättshaverist och anklagar henne för att ljuga, men att hon gör detta – trots att hon har SÅ mycket att förlora på det är beundransvärt.
Hon drar ett så tungt lass för så många andra kvinnor som kanske inte orkar, vågar, kan, vill eller vet hur eller vad de ska göra och hon drar det i princip ensam.

Jag hoppas att de som utsatts för övergrepp och som på ett eller annat sätt tystats finner styrka i Cissis mod och tar rygg på henne. Eller som man säger i skidåkning – ställ dig i suget bakom och få lite extra skjuts framåt.
Hon plogat spåret åt er, kliv ner i det och åk med innan det hinner snöa igen.

What a man, what a man, what a mighty good man!

View this post on Instagram

Vill verkligen inte somna med en dålig man i tankarna, så jag avslutar med en bra liten man – min ettåring Pascal. Vi gjorde en animoji av honom och hade skoj med det.👦🏼❤️😃 Jag har lyft många dåliga män genom åren. Det har varit för att våga nämna, låta mod vara större än rädslan för dessa män. Men nu har jag en längtan att lyfta bra män. ❤️ Nyårslöfte 2019 – för varje dålig nyhet om utsatta barn jag delar ska jag också dela en konkret åtgärd. För varje mansgris jag delar så ska jag också lyfta bra män. Jag vill gärna kasta ljus på er alla som är så jävla bra så andra vet vad de ska sträva efter. Och för att jag alltid ska låta hoppet i mig vara större än det uppgivna.⭐️ Så godnatt från mig och Pascal, en bra liten man som blir min sista tanke, de dåliga förtjänar inte mina/våra tankar. Kram❤️😴

A post shared by Elaine Eksvärd️ (@elaineeksvard) on

Åh, det HÄR gillar jag!
Det är SÅ lätt att bara fokusera på de mindre bra männen i kråksången som är det patriarkala samhällets nationalsång så let’s change that, shall we?

Bra män! Braaaaaaaa män!?
Min spontana tanke är att lyfta fram min sambo och Tjocka Hetsätarkatten men det kanske inte riktigt är vad Elaine menar här så jag funderar ett varv till.
Bra män alltså?
Och nu vill jag inte att det här inlägget går ut på att leta fel hos de ”bra män” som föreslås här, utan tycker du inte att någons ”bra man” är bra nog, trumfa med en egen, bättre man då! Raise the bar liksom…
Man får helt enkelt utgå från det man vet, då man inte kan KÄNNA alla män på djupet som man tycker är bra.

Andy Murray verkar vara en bra man!
Han sa ifrån – som typ enda manliga idrottsstjärna – när Martin Solveig frågade världens första Ballon d’Orvinnare, Ada Hegerberg om hon kunde ”twerka” när hon mottog sitt pris. 
Tycker alla andra manliga atleter att frågor som dessa är okej?
Om inte – speak the fuck up!

Så Andy Murray får bli min ”bra man” of the day!
Vem väljer du?

Slemmiga män i skolan

View this post on Instagram

Under 80- 90-talet så fanns det alltid slemmiga manliga lärare på olika håll. Män som tar illa upp av denna mening, jag är ledsen att min erfarenhet sårar er. Klart det fanns bra manliga bra lärare och det fanns även telefoner med sladd – men detta inlägg handlar ej om det. Det handlar om de slemmiga manliga lärarna jag hade träffat. Jobba på självkänslan istället för att känns dig anklagad som man och bra lärare. Jag snackar om en minoritet som förstör för barnen och dig – kränkta man. Kidnappa inte diskussionen genom att säga att det minsann finns bra lärare som är män. Det är ingen som har påstått annat, men det är inte de bra manliga lärarna jag pratar om här. Acceptera det utan att dra växlar på min syftning, lägg din dåliga självkänsla åt sidan.Jag kommer ihåg vår mellanstadielärare som fick sparken för att han vid ett tillfälle tog med sig två tjejer i klassen och badade naken med dom i simbassängen. Innan dess tog han foton på oss när vi gjorde leken klädlinan som han arrangerat. Jag minns en lärare på högstadiet som kom och tog i mina flätor, killarna viskade ”pedofil” bakom hans rygg, han hade gjort andra värre saker mot andra elever.Under gymnasiet var det mer killar som kunde vara gränslösa istället för lärarna. Undrar om de lärt sig från de som skulle vara vuxna förebilder när vi var barn, gör lärarna det mot flickorna så måste det ju vara ok? Så sjukt och inte så märkligt att barn växer upp till gränslösa när de ser gränslösa personer som ska skola dem inför livet. Det är dags att vi sanerar skolorna från dessa slemmiga män som är vardag för många tjejer och som så många av oss upplevt genom åren.Är du elev på en skola eller före detta elev på en skola där du vet att en gränslös lärare jobbar kvar och sannolikt antastar andra barn, ring rektorn och berätta det du varit med om. Om du är elev på skolan så gör samma sak, prata både med vänner och rektorn. Ni måste få gehör och hjälp för när det gäller sexuella ofredanden ska det inte vara #tystiklassen tvärtom , bryt tystnaden. Att inte få gehör för detta från rektor och andra lärare är brottsligt enligt barnkonventionen och sexuella ofredanden är brottsligt. @tyst_i_klassen

A post shared by Elaine Eksvärd️ (@elaineeksvard) on

När gick på lågstadiet så började jag spela tvärflöjt.
Det var det utbud av instrument som fanns att tillgå i Emmaboda för utom blockflöjt, och en lärare fanns som skulle undervisa alla elever.
Han var en gammal gubbe som alltid ville stå lite för nära när han undervisade mig och min kompis men så klart vågade ingen av oss säga någonting.
Han var ju vuxen liksom…
Trots att han hade en egen flöjt att demonstrera på så envisades han alltid med att använda våra flöjter, så efter varje lektion när vi skulle rengöra dem så var de fulla av hans slem som rann i långa strängar ur delarna.

Trots att jag jag älskade att spela tvärflöjt så slutade jag på grund av den här läraren. Det fanns ingen att byta till, så det var antingen att tolerera honom och hans slem eller sluta.
Jag slutade men jag undrar hur många fler elever han undervisade på det här sättet?

Har ni varit med om någon ”slemmig” lärare?

Elaine om manliga vikarier på förskolan

Idag när Elaine kom till förskolan så möttes hon av en manlig vikarie och rent instinktivt – säger hon själv – så reagerade hon på det. Hon hälsade och sa sedan till honom allt han inte får göra med barnen, så som blöjbyten och att vara ensam med dem på sovstunden mm.
Det kan kanske framstå som lite passivt aggressivt att ”attackera” honom på en gång så som hon gjorde men jag förstår att hon vill säkerställa att vikarierna vet vad som gäller. Vilket den här inte verkar ha vetat eftersom han erbjöd sig att byta blöjor.
Det är en knivig situation eftersom manliga förskolepedagoger är ovanligt och eftertraktade, samtidigt som de nog möts av lite av en uppförsbacke när de börjar jobba. Vilket inte alls kan vara kul.
99% av alla manliga förskolepedagoger förgriper sig inte på barn, men 99% (Eller fler kanske?) av alla förskolepedagoger som förgriper sig på barn är män. (Ta siffrorna med en nypa salt men ni fattar..)

Vad är era tankar om vikarier på förskolor i allmänhet och manliga vikarier i synnerhet?
Litar ni på att de och förskolan har stenkoll på rutiner för att era barn ska vara trygga?
Om ni inte är ert barns förskolas ”Elaine”, hur hade ni reagerat om en förälder gjort som Elaine beskriver mer av i videon här ovan – att snabbt gjort klart för vikarien vad som gäller? Hade ni high five’at henne eller blivit lite obekväma? Lite obekväma men kanske hyllat henne lite inombords?

Jag förstår att det kanske blir jobbigt för den vikarie som ”singlas ut” men i det stora hela tror jag att det är jättebra!