Foki öppnar upp om sin gravid-depression

Det tog ett tag innan jag förstod att jag hade hamnat i en s.k. graviditetsdepression i början av min graviditet. Jag mådde ovanligt dåligt redan innan jag visste att jag var gravid. Jag var nedstämd och hade ångest varje dag. Jag fick panikångestattacker av det minsta lilla som gjorde mig upprörd. Jag ifrågasatte allt i mitt liv, jag kände mig otillräcklig, misslyckad, ful, världens sämsta mamma och ensam. Att min familj såg mig som familjens största skam. Att ingen var glada för vår skull att vi fick ett till barn. Jag grät mig till sömns många nätter.

Jag ville göra slut med Bill för att jag hatade när han fick se mig i mitt allra sämsta jag. Jag försökte stöta bort honom och kunde säga saker som sårade honom.
När jag mådde som sämst ville jag att Bill skulle också känna min smärta, därför drog jag ned honom i mitt helvete. Han var den som stod mig närmast. När det lugnat sig kommer jag alltid på mig själv hur orättvist detta var för Bill. Med svansen mellan benen bad jag alltid om ursäkt. Jag mådde ännu sämre efter det, för att jag förstod inte hur hemsk jag kunde vara mot den personen jag älskar. Fina, underbara Bill som tog hand om mig och fanns där för mig under min allra mörkaste period. Jag var så rädd att förlora honom mitt i allt detta. Jag var rädd att jag kände hur jag ville bara stöta bort honom ännu mer för att jag skämdes och tänkte att jag inte förtjänade honom. Jag var en förvirrad, förtvivlad, orolig och osäker själ.

Det gick så långt ibland att jag hade tankar om att jag inte ville leva något mer. Att det skulle vara lättare, då slipper jag vara en stor börda för min familj eller folk i min omgivning. Jag kunde titta ner i vår medicinlåda och fantisera om vilka mediciner som jag kunde ta för att skada mig själv.

Dock visste jag i samma sekund bland alla dessa hemska tankar att jag aldrig i hela mitt liv skulle skada mig själv. Framförallt mitt älskade barn i magen. Allt detta var bara en inbillning, illusion och tankar som helt ofrivilliga poppade upp i min hjärna. Jag hade en demon som levde i mig. //Foki

Nu när Atari blivit fyra månader så väljer Foki att skriva på bloggen om den depression som drabbade henne medan hon var gravid med sonen.
Som om det inte var nog med extrem smärta och Hyperemesis (extrema kräkningar) – livet slängde alltså även en depression i knät på henne.
Hon berättar även om det trauma som förlossningsläkaren utsatte henne för genom att vägra henne det kejsarsnitt som hennes barnmorska, läkare och psykolog beviljat henne då det var det bästa alternativet.

Mitt glada ansikte blev grått när läkaren började med att inleda meningen med att säga hur hon inte kommer att bevilja kejsarsnittet för att jag redan har fött vaginalt tidigare och kan lika gärna göra det igen. Hela min värld rasade. Jag blev djupt ledsen. Mitt hjärta slets sönder i miljoner bitar. Magen krampade ihop och jag fick inte ut något ur mig. Hur ska jag hinna bearbeta detta och ta in allt på nytt på en månad bara? //Foki

Som tur väl är så tappade inte hennes fästman Bill fattningen utan tack vare honom bad läkaren om ursäkt och beviljade Foki kejsarsnittet, men då var skadan till stor del redan gjord och de fick skriva om förlossningsbrevet där hennes största krav var att inte få den förlossningsläkare som först nekade henne snitt.
Foki fick även börja träffa sin psykolog igen efter händelsen och bearbeta ångesten som uppstod från händelsen. De jobbiga tankarna som hon hade tidigare och som hon bearbetade bort började komma tillbaka. Foki kände sig så stressad över att hon mådde dåligt nära intill förlossningen och känner att hennes fästman fick dra ett riktigt tungt lass.

Den här graviditeten är tyvärr en av anledningarna till Bills utmattningssyndrom. Han har tagit hand om oss och fått vara igång hela tiden utan någon längre vila i flera månader. Han var vår skepp och klippa. Men Bills kropp har fått arbeta på högvarv under en lång period och nu säger kroppen ifrån. I början blev jag lite ledsen och kände skuldkänslor, men det är faktiskt inte mitt fel. Vi är inne i det här tillsammans. På samma sätt som han stod vid min sida kommer jag att göra det för honom med. ♥

När jag mådde dåligt kände jag mig så ensam, därför ville jag dela med mig av min erfarenhet av depressionen. Det är ok att må dåligt, vi är fler som är drabbade. Depression kan komma i olika form och alla reagerar på olika sätt. Den kan uppstå av långvariga kriser eller stress. Ibland dyker den upp helt okontrollerat. Alla typer av depression är ok. Man kan tillåta sig själv att må dåligt men man måste komma ihåg att ta hand om sig själv också. //Foki

Jag håller alla tummar och tår för att hela familjen TV-spel(!) får må sitt allra bästa igen och snart är tillbaka på banan!
<3

 

Foki har blivit tvåbarnsmamma – Atari är här!

Foki har haft allt annat än en enkel graviditet då hon bland annat drabbats av Hyperemesis gravidarum – eller extremt gravidillamående och även blivit inlagd på sjukhus.
Men nu är förhoppningsvis allt det slut, över och finito, för nu meddelar Fay, Fokis syster att lille Atari är här!!!

Stort grattis till hela den tv-spelande familjen!
Välkommen hit, Atari, Zeldas lillebror. 🙂

Foki till akuten med astma-anfall

Sova sittande? Såg han inte i min journal att jag har extrem bäckensmärta och behandlas varannan dag? Jag kan inte ens sitta still länge. Hur ska jag kunna sova sittande? Sen jag blev gravid har jag inte fått en hel nattsömn heller. Det är fler orsaker som stör sömnen. Det kan vara illamåendet, smärta, kramper, eller blåsan som behöver tömmas stup i kvarten. Jag har inte som mål att kunna sova en hel natt. Jag förstår grundbesvären under graviditeten. Jag ville bara få en konkret förklaring till min extrema andnöd.
[…] När de fick alla provsvar kom de in och förklarade att det kan vara astma som var orsaken till mitt anfall. De vill göra en uppföljning snarast efter behandlingsförsöket. Det är inte farlig att ha astma men kan vara livshotande om man inte behandlas, Framförallt kan det skada fostret med de astmaanfall som jag hade fått.
Jag fick äta 5 kortisontabletter på plats och doktorn förklarade hur jag ska ta alla mediciner som han skrev ut åt mig i form av tabletter och olika inhalator för morgon, kväll och i nöd. //Foki

Vilken krigare Foki är!
Hennes andra graviditet har varit allt annat än en dans på rosor med illamående och kräkningar, extrem foglossning som gör att hon varken kan gå eller sova och nu detta – astma.
Tyvärr måste jag hålla med henne om bemötandet på Nacka Närakut, som hon skriver om i sitt inlägg. Jag har också behövt åka dit ett par gånger och bemötandet har varit….låt mig säga….lite upp och ner. Ibland fantastiskt och ibland har det känts som att läkaren i fråga blivit störd mitt i sin AW eller liknande för att träffa mig. Då känner man sig inte så stor. (Läs hela Fokis inlägg om ni vill ta det av just detta avsnittet)
Sedan hon uppdaterade om att hon behövt åka ambulans till akuten för att få hjälp med att andas så har hennes blogg ekat tom, men det är kanske inte så konstigt?

Skicka lite pepp och kärlek till Foki här i kommentarsfältet så ska jag se till att hon får läsa alltsammans! 

Tack för tips!

Zeldas lillebror ska heta…..

Fick en fråga om hur jag tänker kring att få barnen så tätt. Personligen ser jag ingenting märkvärdigt med att få barn nära inpå varandra. Vi vet att det kommer att bli dubbelt så mycket jobb men samtidigt dubbelt så kul och det är verkligen en gåva för oss att vi fick ett till barn såsom vi har önskat! ♥

Zelda och Atari kommer att bli pseudotvillingar, det är när barnen blir mindre än 18 månader från varandra. //Foki

Jag är lite besviken på att lillebror inte kommer hela Link – jag var nästan helt inställd på det – men icke!
Zeldas lillabror ska istället hela Atari – en frisk fläkt bland alla influenciska Lunas och Tova-Liis. 🙂

Vi diskuterade här hemma kring ifall man FÅR ge sitt barn varumärkesnamn – är det någon som faktiskt vet?
2003 skrev Zendry Svärdkrona en krönika i ämnet, en krönika som avslutades med orden:

Jag vill döpa min son till Socialdemokraterna för att de alltid står upp för de svaga i samhället, de arbetsösa, de långtidssjukskrivna och för att de med sitt demokratiska och mycket rättvisa system och opartiskhet bedömer vårdnadstvister…

Foki är också gravid!!

Igår avslöjade Forniskan att hon väntar barn, och idag går Foki ut från Thailand med att Zelda ska bli storasyster.
Hon och Bill ska bli föräldrar till en liten pojke!
Ja, visst ja….Baggiz ska också återigen bli storebror – icke att förglömma! 🙂

Stort, stort grattis!!

Foki fixar en generös läsarlunch

Jag vill bara höra om någon av er vill komma till lunchen den 1:a December? Vi har inte bestämt vilken restaurang eller vad vi ska äta än, utan det ska vi göra tillsammans. Jag har skapat en sluten facebookgrupp så att alla ska få vara delaktiga. Just nu är vi ett gäng tjejer med åldrar mellan 20 till 30+.

Ni som inte bor i Stockholm. Jag kommer att stå för era resekostnader hit och tillbaka hem om ni vill. Det bjuder jag gärna på! Det är en stor ära för mig att få träffa er! Åh, det pirrar jättemycket i magen just nu när jag tänker på hur jag ska få träffa mina cybervänner i verkligheten.

Vad säger ni? Är ni sugna på en mysig lunch med mig/oss den 1:a December? Kommentera nedan! Berätta gärna vilka ni är, hur länge ni har följt bloggen, var ni bor, hur gamla ni är o.s.v. ♥//Foki

Men hur fint är inte det här?
Foki vill bjuda sina läsare på en lunch och erbjuder sig att stå för eventuella resekostnader för de som inte bor i Stockholm.
Jag vet INGEN influencer som verkar uppskatta sina följare så mycket som Foki!

Det är fint. 
Slut på meddelandet.

Foki undrar varför det kostar 5000 kr för ett barn i knät att flyga till Thailand

Igår bokade jag våra flygbiljetter till Thailand. Satt och gapade framför datorskärmen när jag bokade resan. Zeldas biljett kostade fem tusen kronor! Omg… fattar ingenting, vi flyger med Zelda gratis inrikes och det kostade bara 78:- för henne när vi flög till Frankrike, men 5 tusen kronor för att hon ska sitta i våra knä?! Hur kan det kosta så mycket? Ibland kan man för fem tusen kronor får en vuxen tur/retur biljett till Thailand. Nåja, vi förstår att det är olika för olika flygbolag och de har egna policy. Kan inte göra så mycket. Blev lite häpen bara för att jag hade verkligen inte förväntat mig detta.

Har någon av er flugit långt med era bebisar? Minst 6 timmars flygresa. Hur mycket kostade era barns biljett då? Då menar jag barn under 2 år. //Foki

Vad är det som kostar?
Flygstolen behöver de givetvis inte betala för men ett spädbarn reser ju inte direkt lätt, om man säger så.
Vad väger en barnvagn? En bebis ersättning om man vill ta med det? Blöjor? Kläder?
Jag tänker att det är vad man betalar för om man flyger långt med spädbarn? En ren spekulation, men kanske vet ni – mina allsmäktiga bloggbevakare?

Om jag skulle resa med Tjocka Hetsätarkatten och inte ta med hans kattlåda, hus eller 10 kilos matpåse – vad skulle det kosta? Borde jag inte kunna silvertejpa honom på magen på mig själv och hänvisa till laktosintolerans om någon undrade?
(Ni vet…att jag ”är” så där laktos…*blink*)

5000 spänn alltså, för att ha en värmegenerator i mänsklig form mot kroppen i X antal timmar!?
Money well spent! 🙂

Ps. På vissa flygplan kan man få en sån där behändig liten korg att stoppa sitt barn i men det är Zelda kanske för stor för? Annars kanske silvertejp kan komma in ”händy” där också. Inte så att Foki ska silvertejpa fast sitt barn i den men kanske ”klonga” till den lite så hon inte ramlar ur?
THK skulle älska en sådan.

Ska man ta med sig barnen på jobbresor?

Jag har en grej som jag ska gå på imorgon och kommer att vara borta i några timmar. Håller på att ha en genomgång med Baggiz som ska vara barnvakt. Baggiz säger: -Nemas problemas mamma! Haha. Om jag känner Baggiz rätt kommer han att hitta på en massa bus. Det är väl det storebror är till för?
[…] Jag kommer alltid att göra allt för att få vara med mina barn. Om jag måste göra jobbresor i framtiden kommer jag alltid att ha med hela min lilla familj. Klart att vi ska hålla ihop. ♥//Foki

Foki skriver om att hon idag behöver barnvakt till Zelda eftersom hon ska iväg i några timmar, och hade det inte varit så att jag har en liten nyopererad Snöboll här hemma att ta hand om så hade jag anmält mig som frivillig på studs.
Vissa kanske tycker att det är lite märkligt att jag gärna passar mina gudsöner eller nästan skulle vara villig att betala en slant för att få sniffa bebislukt i några timmar med tanke på att jag själv inte vill ha några biologiska barn, men för mig är det två vitt skilda saker.

Jag sitter slaviskt bänkad framför tvn när det vankas Tour De Ski, men skulle aldrig någonsin själv ge mig ut i skidspåret. Inte heller kommer ni hitta mig i någon sandlåda iklädd små korta cykelbyxor, trots att jag nästan mer ser fram emot sommar-OS än melodifestivalen, och då framför allt friidrotten.

Fokis inställning till jobbresor och barn skiljer sig markant från exempelvis Isabella Löwengrips där Foki vill ta med hela sin familj medan Bella verkar föredra att resa själv.
För hundra år sedan så arbetade jag som nanny åt en familj där föräldrarnas arbete innebar att de befann sig på resande fot i princip varje vecka. När barnen var tillräckligt små så följde de oftast med vilket innebar att deras nannys också reste med.
Personligen så var det helt fantastiskt att få se, praktiskt taget hela USA tillsammans med dem, men huruvida detta var enbart positivt för barnen vet jag inte.
Kanske mår barn bra av att ibland vara hemma i sin stabila miljö även om mamma och pappa inte är där, och ibland kanske det är bättre att familjen håller ihop?

Jag är ingen barnpsykolog och har ingen kunskap i ämnet så jag tänkte bolla frågan med er?
Tror ni att det alltid är enbart positivt att ta med sin barnen på jobbresor och kan svaret variera utifrån antalet resor?
Jag kan tänka mig att det är positivt att ta med sig barnen om man inte reser särskilt ofta, men att det kanske ändras om det utvecklas till ett konstant resande land och rike runt.

Tack för tips!

Fokis fina familj

Jag vill egentligen ingenting annat med det här inlägget än att förhoppningsvis skänka er ett litet leende.
Foki lägger upp de härligaste bilderna på sin fästman och sina två barn, Zelda och Baggiz.
(Och för er som oroar er för Baggiz minst sagt fluffiga mage så vet jag att även han – precis som THK är under ständig uppsikt av en veterinär.)

Jag måste snart få till en liten dejt med Foki så att jag både kan få knarka bebislukt men också blurra Baggiz lite på magvolangerna medan vi uppdaterar oss sedan sist. Det var ett tag sen…
Livet går allt för fort ibland. Hon har blivit mamma och jag har lärt mig klippa film.
Tja, ungefär på samma nivå, tycker ni inte? 🙂

 

Visste ni att det fanns en ”mammamage-dag”?

Det visste inte jag, så medan jag letade efter lite information om det så passade jag på att pynta mitt kollage lite och UJUJUJUJ vad tjusigt det blev!!!
Finns det någon djungelvrålsmagedag för då vill jag bli firad iså fall!
Foki har fotats för tidningen Mama och skriver att hon är glad att tidningen ville ha med henne i numret som handlar just om mammakroppen:

Sen Zelda kom till oss har jag endast fokuserat på familjens välmående, ta hand om mitt lilla barn och komma in i de nya vardagsrutinerna. Jag har inget rum att tänka på hur min kropp måste se ut. Varför stressa över det? Jag tror att kroppen sköter sig själv med tiden. Jag bryr mig inte om kroppen inte bli som ”förr”. För mig handlar det mest om att må bra och vara hälsosam.//Foki

Paula skriver också om hur hennes kropp förändrats och vissa verkar ha svårt att förstå hur Paula å ena sidan kan kritisera kliniker som mailar runt till influencers och frågar om de vill opereras som ett samarbete och samtidigt uttrycka missnöje över att hennes bröst ser annorlunda ut efter att ha fått två barn.
Jag har svårt att förstå hur man INTE kan förstå att detta är två helt olika saker men så är jag ju väldigt klarsynt av mig. 🙂

Den enda gången som jag överhuvudtaget ens skulle överväga ett plastikkirurgiskt ingrepp skulle vara om den här herren fick erbjudandet.
Jag talar givetvis om för honom varje dag att matte älskar honom och att han är fin som han är, men han verkar trött på att trampa sig själv på tuttarna och klädnypor fungerar helt enkelt för dåligt.
Så Akademikliniken!
Hör av er på tjockahetsatarkatten@bloggbevakning.se så ska jag kränga adlinks så det står härliga till!

Han ler på insidan, jag lovar! 🙂