GabJossans click baitande bekännelser

Jag trodde det skulle vara några riktigt lama bekännelser från GabJossan, men hon har steppat upp lite sedan hon blev singel.
GabJossan 2.0 upphöjd till fyra i liggande stolen med pi.
Visst – det var lite click bait, jag högg ju på betet men om sanningen ska fram så var det bättre än en slemmig daggmask som dinglade där i slutet av kroken.

Tillägg: Jag tänkte att det var självklart att inget våld är okej, oavsett könet på förövaren men då vill jag förtydliga det här.
Det är ALDRIG okej!!!!!

Har ni några hemliga bekännelser?
The real Hmm, kom igen nu!
Vem är du? 😉

Tre frågor från den influenciska världen

Till efterrätt blev det den enklaste glasstårtan jag känner till:

Stapla sandwichglassar ovanpå varandra och “limma ihop dem” med chokladsås. Täck med grädde och garnera. Jag valde hackad Marabou daim. Servera med färska bär. Här är ett fem år gammalt inlägg med receptet btw. Om det nu kan kallas för recept… // Egoina

Nu hörrni kan jag äntligen berätta då allt är klart! Det är stora planer på gång och jag kommer att dela med mig av ALLT när allt är spikat till 100%. Men jag är så otroligt peppad, glad, pirrig och faktiskt lite rädd. Är fasiken aldrig rädd för saker som jag hoppar på men nu är jag det! Ser det dock som en positiv rädsla och som en utmaning. Om 18 månader från nu är jag iallafall (om allt går som det ska) färdig mäklare och jag börjar plugga i mitten av maj. Har världens bästa gäng bakom mig och jag är övertygad om att detta kommer bli sååå bra! Och jag lovar som sagt att berätta mer nu framöver. // Gabriella Joss

Jag ORKAR INTE vad mycket fina kläder som var med idag. Här är en klänning från Andiata som jag valde att köpa loss direkt. Det farliga med den här typen av jobb är ju att det är lätt hänt att man köper loss saker istället för att lämna tillbaka dem. // Michaela Forni

Döms kvinnor hårdare än män vid separation och skilsmässor?

Här är den.. Texten som jag råkade läsa ikväll som starka Patricia har skrivit som går igenom en skilsmässa nu precis som jag. Det hade kunnat vara jag som skrev dom där orden. Verkligen på pricken. Till och med det där om träningen stämmer in.. Så detta berörde mig ordentligt. Dom här orden kändes rakt i hjärtat på mig för det är precis såhär det är.

Att lämna sitt “hem” och sin trygga borg efter 10 år är det tuffaste och svåraste som jag har gjort i hela mitt liv. Att riva upp en familj, att inte låta barnen ha sina föräldrar på samma ställe.. Får man vara så ego? Kan man göra så? Får man tänka på sig själv så mycket? Är jag värd att vara lycklig? Jag har flera gånger tänkt att det är fel beslut och när vi tog beslutet så var jag inte ens helt säker på att det var rätt. Men om något känns fel i magen eller i hjärtat så är det oftast det. Man kan älska på så många olika sätt och jag tror att det är viktigt att vara sann mot sig själv och skilja på dom olika sätten.

Men ja, det gjorde så ont att läsa detta samtidigt som jag är lättad av att känna mig lite mindre ensam. Så nu sitter jag här i min soffa.. Barnen sover, torktumlaren snurrar och mina tårar bara rinner ner för kinderna. Allt gör så ont ibland och det måste ju få vara helt okej det med. För oavsett vad så är känslor och att kunna visa dom och följa dom det finaste vi har. Kram på er. //Gabriella Joss

Ta in i beräkningen att de flesta historier jag får ta del av från influencers är från kvinnor då detta är något av en kvinnodominerad bransch, så frågan i rubriken är genuin, även om jag har en svag aning om vad svaret kommer bli.
Jag anar att svaret är ja, men vill i så fall diskutera kring varför det är så?
Man är två föräldrar. Två föräldrar som går isär, men oavsett vems initiativet är eller vem som pratar in det så verkar alltid kvinnan dömas hårdare än mannen.
Ska kvinnan av någon anledning vara mer ”omhändertagande” och kämpa in i döden för att hålla ihop familjen eller vad handlar det om?
Om en kvinna som vill skiljas eller separera är självisk, gäller samma måttstock då även för en man?

 

Otydliga roller efter en separation?

Fick frågan om jag inte skickar ut fel signaler till barnen när jag delar sovrum med deras pappa trots att vi är separerade. Det var typ det konstigaste jag har läst i hela mitt liv.. Barnen älskar när vi umgås alla fyra och vi kramas, skrattar och har det rätt trevligt ihop.

Återigen så ska jag inte försköna något. Vi har bråkat och tjafsat sjukt mycket under separationen och varit allt annat än vänner i perioder. Det är fortfarande upprivet mellan oss på många vis men sedan älskar vi ju varandra så otroligt mycket i grunden med.

Vi är ju som familj och har gjort livet tillsammans i 10 år. Men ja.. För barnens skull så anstränger vi oss väldigt mycket och vi blir lyckliga av att se våra kids så lyckliga. Och våra barn tänker inte ens på att vi sover i samma säng eller inte? Ibland sover Jason och F i samma rum, ibland delar vi säng alla fyra osv.

Hade vi båda haft en ny partner eller så kanske det hade känts konstigt att dela säng men just nu känns det inte alls skumt. Och att vi skickar ut fel signaler till barnen känns ju helt orimligt. Dom är bara glada och tänker som sagt inte ens på om vi sover i samma säng alla fyra eller om dom sover med sin pappa medan jag sover i andra rummet. // Gabriella Joss

Är det att skicka ut fel signaler att GabJoss och Fjodor delar hotellrum under sin gemensamma semester med barnen?
Är det i så fall inte mer förvirrande att de åker på en gemensam semester med barnen? Och om det inte är förvirrande, sån borde ju rimligtvis inte själva boendesituationen under semestern heller vara det, då den ingår i den gemensamma semestern?

Jag tycker det är positivt att det finns en motpol till ”gap och skrik-separationerna/skilsmässan” där barnen används som ett vapen för att skada den andra föräldern och vars välbefinnande får vika undan för föräldrarnas sårade egon.
Här är Bingo, Katrin och Alex (Falkes pappa) ett lysande exempel på föräldrar som, precis som GabJoss och Fjodor, reser och spenderar högtider tillsammans.

Men…
Det finns en tredje variant som ligger någonstans mitt emellan ”Gap och skrik-separationen/skilsmässan” och ”BinKat-familjesituationen” där man varken bråkar eller bokar resor tillsammans.
En situation där man kommer överens med barnens bästa för ögonen, men utöver det inte har någon närmare relation.
Jag misstänker att det är där de flesta separerade/skilda par med barn befinner sig. Har man inga barn tillsammans så kan man gå vidare i livet och låtsas som att ex-partnern aldrig ens funnits, men det fungerar inte riktigt om man har barn tillsammans.
Då kommer man behöva ha någon typ av relation till varandra livet ut – vare sig man vill eller inte, och så länge barnens bästa kommer först, så har ingen annan att göra med hur det upplägget ser ut.

Hur ser ni på saken?
Har ni varit (eller kanske är) i en liknande situation?
Man ska aldrig tala om för någon annan hur de ska göra, men ibland kan det kanske vara skönt att få höra hur andra gjort, få nya infallsvinklar.

 

GabJossiska fördomar del 2

Jag har sett flera olika influencers ge sig på det där med fördomar igen.
GabJossan har publicerat en ny omgång där hon svarar på följarnas fördomar, första gången sedan hon blev singel så de har kanske ändrat karaktär sedan sist?
Här kommer ett utdrag av alla fördomar hon svarade på i sitt inlägg:

Du var klassens ”coola/snygga” i skolan?
Haha, alltså jag var snarare den töntiga som typ tjuvrökte på rasterna, skolkade och hängde med äldre killar som gjorde massor med dumma saker. Men är det vad som räknas som cool så var jag väl det haha ;p

Du mår dåligt inombords men står stark och rakryggad för dina barns skull:
Ibland mår jag skit! Och ja, då står jag stark för barnen – alltid! Dom kommer alltid först och deras behov ska alltid tillgodoses. Tillåter dock alltid mig själv att må dåligt när jag väl mår dåligt och har inga problem att visa mig svag eller vara ledsen framför mina barn. Förklarar bara då att “mamma är ledsen just nu men mamma kommer att bli glad igen sen”. Tycker bara att det är fint och viktigt att barn får se olika typer av känslor! Sedan skulle jag aldrig bara ligga och gråta i sängen i en hel dag eller bara skita i alla måsten eller så för att jag mår dåligt. Eller jag har inte mått så pass dåligt att det har hänt än snarare… Och på det viset så står jag väl alltid stark för barnen oavsett hur jag mår. Ser alltid till att dom får det dom behöver och sätter deras välmående först. Precis här och nu mår jag dock rätt bra måste jag säga!

Du blev mamma för tidigt och är inte mogen för det ännu:
Att jag inte är mogen för att vara mamma känns som rent skitsnack, hehe.. Känner mig väldigt mycket som världens bästa mamma till mina barn! Däremot så har jag ju andra sidor också och är rätt omogen som person, tycker om att skratta mycket osv. Är så mycket mer än bara mamma! Men att jag blev mamma för tidigt stämmer inte enligt mig själv iallafall. Jag tar hand om mina barn väldigt bra.

Du kan inte gå osminkad på stan:
Att jag inte kan gå osminkad på stan stämmer nog rätt bra. Inte för att jag är ful utan smink utan mest för att jag är så van att sminka mig varje dag. Känner mig rätt naken utan smink hur tråkigt det än låter. På somrarna är det dock lättare att vara osminkad då jag sminkar mig mindre i allmänhet den tiden på året. Men ja, detta stämmer nog rätt bra.

Du är en gold digger:
Stämmer ju verkligen inte. Har typ aldrig fått en krona av någon och alltid jobbat stenhårt för mina egna pengar. Allt jag har idag har jag kämpat för som tusan.

Du gillar hårda tag i sängen:
Detta är väldigt sant faktiskt. Mer än så tänker jag inte kommentera, haha!

Du ställer inga krav på dina barn i hemmet och städar upp efter dem när de lekt:
Stämmer väldigt bra. Jag skämmer bort mina barn alldeles för mycket på det viset. Men ibland så hjälper dom till att duka, tvätta eller laga mat. Oftast inte dock.. Dom städar oftast inte heller bort efter sig själva när dom har lekt. Kanske något jag ska börja fundera på!

Du får vilken kille du vill:
Jag har inte velat ha så många killar genom åren och har ju dessutom haft ett förhållande i cirka 10 år. Men jag har aldrig blivit avvisad av en kille som jag har velat vara med eller hålla på med.

Du är dryg och kontrollerande:
Att jag är dryg och kontrollerande stämmer inte tycker jag! Eller ja.. Jag kan väl absolut vara dryg ibland och jag har väl också varit kontrollerande i perioder. Jag har rätt mycket kontrollbehov och är planeringsfreak! Men i det stora hela tycker jag att jag varken är dryg eller kontrollerande.

Du ska vara för perfekt hela tiden:
Tycker inte att jag är för perfekt hela tiden. Tycker att jag delar med mig av precis alla stunder i livet och att ni har fått följa med mig både genom det tuffa och det bra. Och jag är verkligen inte perfekt, långt ifrån! Har mycket svagheter och brister precis som alla andra.

Bionic hand?

Ibland kan man fråga sig hur mycket av det vi matas med och ser på sociala medier som är på riktigt och hur mycket som enbart är ett spel för galleriet för ”contentiga” bilder?
Som den här bilden på Gabriella Joss – Umeås svar på Leila Lindholm.
Hon bakar kesobröd och tar oss igenom alla steg, ända fram till att de står i begrepp att ätas – men är det inte någonting med bilden som avslöjar att den nog inte är annat än stagead?


Ser ni det?
Tänker ni det jag tänker, för GabJossan har väl ingen ”Bionic hand” – eller?

Tack för tips!

Att föreviga sitt träningspass ur alla vinklar

Sedan GabJoss och Fjodor separerade så har det blivit ett och annat inlägg från gymmet på Gabriellas blogg. 
Ingenting märkligt med det alls, men jag kan inte låta bli att undra…
Har hon med sig en fotograf till gymmet som förevigar henne under hela passet eller släpar hon runt på kamera, stativ och självutlösare som en annan Bingo Rimér?
Det kan ju knappast vara en träningskompis som står för bilderna, för den stackarn lär ju inte ha hunnit träna mer än sitt avtryckarfinger i så fall…

En kompis?
Eller en ”head of träningsbilder” som hela tiden måste cirkulera kring den tränande GabJossan för att försäkra sig om att ingen annan människa finns i bakgrunden och fastnar på bild?

”Woooork it, Woooooork it, gurl!!!”

 

Coregasm?

Skönt att jag inte var ensam om att aldrig hört talas om ”coregasm”, än mindre upplevt en, men det där är sannerligen en morot som heter duga de dagar det känns lite extra motigt att gå och träna.

Jag tänker på vissa kvinnliga tennisspelare som låter extremt mycket precis när de slår till bollen…
Har dessa läten helt plötsligt fått en rimlig förklaring månne? 🙂

Kameran i iPhone XS max blir bara sämre och sämre

– Min mobilkamera har blivit så dålig! Jag har en iPhone XS max och jag upplever av någon anledning alltid att kameran på min telefon blir sämre direkt det har släppts en nyare modell av telefonen. Så för varje iPhone jag har haft så har den blivit sämre när det har kommit en nyare modell… Någon som upplevt samma!? Så skumt.. Känns så surt att behöva köpa den senaste bara för kamerans skull men då det ändå på något vis är mitt jobb att ta mycket bilder och jag alltid fotar med min telefon (har ingen kamera) så känns det som att jag kommer att behöva göra det ändå. Om jag jämför bilden nedan med bilder som jag tog när mobilen var helt ny så är den verkligen inte alls i bra kvalitet.//GabJoss

Alltså ja, ja, JA!!!
Herregud, vad min kamera blivit dålig på min telefon som även den är en iPhone XS max.
Bilderna jag tog i början var av riktig systemkamera-kvalité och nu är de i klass med min gamla iPhone 4 – särskilt selfiekameran på framsidan. Den är så klart sämre än de andra två men även bilderna tagna med den har blivit sämre. Det är alltså inte bara dåliga utan sämre än när telefonen var nyare.

Är ni fler som upplever samma sak?
Ska vi starta upplopp i närmaste Apple-store?
Upp till kamp liksom!

Gott nytt år förresten!
På allmän begäran så kommer det ett Öppet Spår ikväll kl 20.00.