Spanien blev kanske inte riktigt vad Hannah Graaf hade tänkt sig.

Vi hittade ett hus när vi var där i somras och vi kände direkt att här vill vi bo. Barnen är nästan mer exalterade än vad jag är. Dom har redan valt sina rum och ser så mycket framemot flytten. Tänk att Stickan Los Stigos måste lära sig spanska också.
[…] Klart att det känns väldigt pirrigt, nervöst och oerhört stort men trivs vi inte så får vi väl flytta tillbaka till Sverige. Vi börjar med ett halvår och känner efter hur det går med barn och jobb.
[…] Liv, Mio och Vida kommer börja på svenska skolor sedan framöver får vi se om vi byter till internationell skola. Tänk vad häftigt för dem att lära sig flera språk, möta en ny kultur och få nya vännner.//Hannah i november 2017

I november 2017 var Hannah Graaf så otroligt peppad på flytten till spanska Marbella, och skrev överväldigande om hur härligt det skulle, att barnen i princip var med exalterade än hon och Peter och att om det inte funkade så kan de ju alltid flytta hem igen.
Nu har det gått strax under ett år och Hannah skriver så ledsamt på bloggen om hur hon mår och att hon är aldrig trodde att hon skulle gå in i väggen eller få en depression, men att det är där hon är nu:

Mycket har kommit nu med flytten och olika viljor. Att behöva ta stora beslut som gör ont i hjärtat, känna sig ensam, så oändligt ensam, i det och inte veta varken ut eller in. Bara att alla vill så mycket och det hänger på mig. Det är jag som ska ta beslut….
Och på bekostad av min egna lycka. Men så är det. Ibland måste man lägga sig själv åt sidan för att dom man älskar ska vara lyckliga. Och det har jag gjort. Som ”grädde på moset” när jag redan mår skit. Men så är livet.

Jag ser inte framemot nåt, har ångest att jag inte orkar göra nåt, ångest att jag mår som jag gör, panik över att inte veta hur jag ska mig ur det. Känner mig otillräcklig, värdelös, ful. Har inte ork att vara alla till lags men ändå ligger det där dåliga samvetet och gnager i mig för att jag inte svarar i telefon, tar den där fikan eller hör av mig till vännen som jag inte träffat på länge. Vill att alla ska vara glada och må bra.

Mio kommer också stanna kvar i Sverige, som William. Vilket gör ont. Ondare än ont. Men det är hans önskan och att se Mio så lycklig gör mig mitt i allt lycklig. För jag vill att mina barn ska vara det. //Hannah augusti 2018

Spontant känner jag ”Packa ihop och flytta hem”, om så pass stor del av familjen inte trivs och två av barnen valt att stanna i Sverige.
Å andra sidan har jag inte den blekaste aning om vad som pågår i hennes familj och kanske är det bäst att Hannah fokuserar på sitt egna mående innan hon fattar några beslut i den storleken. Min känsla var spontan, det ska inte hennes beslut vara….mer så jag menar..
Oavsett vilket så vill jag bara skicka en stor kram till Hannah och hoppas att hon får all den hjälp och stöd hon behöver för att må bättre igen!
Vill ni skicka lite pepp till henne så kan ni antingen göra det HÄR eller på hennes blogg.

Man äter alltså det här frivilligt?

I brist på riktig norrländsk kaffeost i kaffet så fick det bli hushållsost. Så snuskigt gott när den smälter 🙂//Hannah Graaf

Att folk äter alla möjliga märkliga, äckliga kombinationer som pommes i milkshake och friterad kyckling till våfflor är jag helt på det klara med, men den här bilden inne på Hannah Graafs blogg fick det nästan att vända sig i magen på mig.
Jag var helt övertygad om att någon antingen busat med henne och knölat ner en massa ost i hennes kaffe, eller att kaffemjölken blivit så pass gammal att den antagit formen av en enorm snorkråka som är på väg att krypa ur hennes kopp, men ack så fel jag hade.

Tydligen har hon stoppat ner ost i sitt kaffe av helt fri vilja, och inte nog med det! Hon skriver om det med samma värme som när jag kärleksdiktar om rumstempererad Cola Zero.
OST!?!? I KAFFET????

Det här kan nog vara topp tre av äckliga saker som folk äter någonsin!
Ost i kaffet?
Varför inte ketchup och prinsesstårta?
Ostron i chokladsås eller slå till på en iskall Pepsi Max med citron i? Åh, the horror!!!!!!!!!

Snälla, säg att ni inte äter (dricker?) ost i kaffe!!!

Stackel?

Ni var många som reagerade på inlägget om Hannah Graafs nya hund eftersom det ser ut som att den bär ett sk ”Stackelhalsband” – någonting som är förbjudet i Sverige då det anses plågsamt för hunden.
En läsare har ställt samma fråga till Hannah på hennes blogg utan att få svar, och även jag har skickat ett meddelande till henne för att ta reda på hur det ligger till.
Kanske är det bara ett halsband som ser snarlikt ut?

Jag hoppas att hon svarar någon av oss hur det ligger till, och även för att slippa bli förknippad med saker som anses vara djurplågeri om så inte är fallet.
Stackel är olagligt att använda i Sverige sedan 2003 men hur det ser ut i Spanien vågar jag inte säga säkert men jag hoppas att det bara är ett snarlikt halsband till utseendet och inte har några taggar som skär in i hundens hals om man drar i kopplet.

Vi får se vad Hannah svarar innan vi anklagar henne för djurplågeri och andra vidrigheter – okej!?