”Om bara barnen sköter sig” sa han…


Man ska absolut inte skämta om andras olycka men ironin över att Hugo publicerar en bild från akuten med Leonore – 3 timmar efter att han publicerat det översta inlägget är faktiskt lite underhållande, i alla fall om man är jag. 

”…speciellt om barnen sköter sig..” Hugo och Paula borde kanske prata lite med mina föräldrar. Det här ”barnet” sköter sig fortfarande inte och har klippkort på de flesta akutmottagningar. 😂😂😂

Hoppas Leonore kryar på sig och kan bada redan idag. Lösningen heter badmössa! Tips från coachen!

Att rangordna kärlek

Paula kan jag sluta älska även om det känns omöjligt nu men barnen kommer för alltid ha parkettplats i hjärtat oavsett vad dom hittar på för dumheter. Jag tänker likadant med föräldrar, där är det inte helt självklart att älska villkorslöst utan som förälder måste man förtjäna barnens kärlek genom sitt sätt att vara och så.

Jag vet inte om jag kan säga att jag älskar någon mer. Eller ja barnen är ju som sagt nummer 1 resten av livet men i övrigt skulle jag säga att jag älskar alla olika. Just eftersom kärleken är av olika slag är det omöjligt att säga vilken som är ”mest”. Det är som att jämföra äpplen och päron helt enkelt =)//Hugo

Åh, ett ruggigt intressant inlägg av Hugo där han tar upp en fråga han fått om vem han älskar mest av alla.
Vi har inte pratat om just det här hemma, men eftersom vi har en liten annorlunda familjekonstellation med bonusmedlemmar mm så finns det alltid en risk att någon kanske känner sig sårad, förbisedd eller ersatt men det är just det som är det fina med kärlek.

Man har inte en viss mängd kärlek som ska delas upp på personer i sin omgivning – 100% kärlek och sen är det slut – utan man kan faktiskt älska precis hur många människor man vill lika mycket utan att man ska behöva ta från en person och ge till en annan.
Jag tror aldrig jag kommer komma till en punkt där jag känner att ”Nej…nu orkar jag faktiskt älska fler människor!” utan jag välkomnar fler människor in i mitt hjärta om jag tycker att de platsar där.

Har ni en tydlig gradering av älskande eller känns en sådan fråga som en omöjlighet att svara på?
Och behöver man sortera in barn, föräldrar, syskon, partner, vänner, katter, hundar och Cola zero i en lista eller går det bra att älska totalt o-organiserat?
Det tycker nog jag…

Bröllopssamarbeten

I mitten av maj skrev Hugo ett inlägg där han förfasades över att Paulas favoritring kostade hela 220 000 kr, vilket var betydligt mer än han hade tänkt spendera.

Nu uppdaterar han från jakten på den perfekta ringen och då visar det sig att han nojjat över ringpriserna helt i onödan eftersom alltsammans är i samarbete med Guldfynd.

Jag undrar om det kommer vara någonting i deras bröllop som inte kommer vara sponsrat? Ja, förutom kärleken då..

Jag gissar på att följande saker kommer vara bloggsamarbeten:
– Brudklänningen
– Hugos kläder
– Brudtärnornas, brudnäbbarnas och best mans kläder
– Ringarna
– Tårtan
– Lokalen
– Eventuellt något vin eller bubbel
– Bröllopsresan

Vad tror ni?
Och är det fel att auktionera ut sitt bröllop till högstbjudande?
I USA säljer kändisar bildrättigheterna till exempelvis bröllop vilket då betalar för en del eller hela kalaset men utan att bruden och brudgummen blir begränsade i sina val.

Det blir mer utstuderat när det står ”samarbete” på varje inlägg jämfört med om man fått en klumpsumma för bilderna av någon tidning men i stort är det väl ungefär samma sak? Du är inte begränsad till de företag som kan tänka sig att sponsra med olika produkter om du fått en summa pengar, men du har ändå sålt ditt bröllop på precis samma sätt.

En gissning resulterade i en soc-anmälan för Hugo och Paula

Förra veckan skrev Hugo ett inlägg där han berättade att en person anmält honom till soc eftersom vederbörande tyckt att det ”hade kunnat vara Hugo” som lät sin dotter cykla själv och skrika efter sin pappa medan han – pappan då – körde i förväg med bilen.
Anmälaren – en kvinna vid namn Anna – ansåg inte att hon hade tid att ställa frågan till Hugo innan hon gjorde en anmälan till socialen. Dock hade hon tid att lägga ut alltsammans på Facebook och diskutera huruvida det var Hugo och hans dotter det handlade om innan hon anmälde det hela.
Så var det Hugo och Molly?
Nä. De hade befunnit sig på Skansen hela dagen och ställde sig mycket frågande till den här kvinnan och hennes anmälan och det gör sannerligen jag med!

Nu har Hugo publicerat ytterligare ett inlägg där han berättar vad som hänt sedan sist:

Eftersom hon skrev att hon hade fått ett tips från Facebookgruppen om att det ”kanske kunde vara jag” skrev jag till henne när vi fått hem kallelsen och frågade om namn på den som tipsat. Då kom infon att hon hade fått tipset i ett privat meddelande och att hon inte hade kvar det och inte heller tänkte på vem det var mer än att det var en kvinna. Nu är jag ju ingen detektiv direkt men något i mig tycker det känns skumt att hon får in ett tips privat på Facebook, tar det och lägger en anmälan och sen raderar hela konversationen i samma stund.

Kvinnan som hörde av sig på Instagram och gjorde anmälan skrev också att hon själv jobbar på soc vilket gör mig ännu mer förbryllad över att hon tycker så lösa grunder som ett tips på att det ”kanske kan vara jag” är tillräckligt för att anmäla utan att vänta in svar. Hoppas att hon inte jobbar som handläggare på soc utan som fönsterputsare om vi säger så. Har fått se hela hennes anmälan nu och tydligen var bilen grå också (min är vit) så det känns ju som att en snabb titt i mina kanaler hade kunnat avstyra oron över mitt föräldraskap just den dagen i alla fall.//Hugo

Jag förstår att Hugos läsare blev upprörda och anmälde honom till socialtjänsten den gången han lät Molly sitta på ett gäng kuddar i framsätet på en rullande bil.
Det var både oansvarigt och jävligt dumt men det här?
Sitta och anmäla föräldrar baserat på vad någon random människa publicerat på Facebook som de trott sig se.
Rena gissningar alltså!
Hugo och Paula har fått en kallelse skickad till sig som givetvis inte kommer leda till någonting annat än att anmälan avskrivs, men det måste kännas som en så otroligt kränkning att som förälder anmälas till socialen av en främling som påstår att man utsatt sitt barn för fara!

Det som gör mig så förbannad är att den här kvinnans totalt grundlösa anmälan slösade med de redan knappa resurser som socialtjänsten har för att skydda barn som far illa.
Tänk om ett barn for illa under den tid det tog socialtjänsten att lägga ner den här anmälan – ett barn som kanske annars hade kunnat tas om hand?

Jag hoppas att folk tänker på det nästa gång de känner sig lite trigger happy och blir sugna på att slentrian-anmäla första bästa offentliga människa till socialtjänsten baserat på ett grundlöst inlägg på Facebook.

Även Hugo vill ha strippor på sin svensexa

Jag tycker strippor är en kul grej på svensexa och blir inte ledsen om det förekommer på min.

När jag tänker svensexa tänker jag en helt galen dag/kväll. Även om livet inte är som det var ”back in the days” att jag går från vild ungkarl till stadgad man (två barn, långvarig sambo, hus, bilar och företag känns ganska stadgat även om vi inte sagt ja i kyrkan) så är tanken med en svensexa i min mening att man ballar ur ”en sista gång” och går loss. Hoppas på äventyr, något gott käk, en hel del förfriskningar, en lapdance och en redigt blöt natt ute på krogen. För mig känns det inte så laddat med en strippa på svensexa/möhippa. Det är något som bidrar till en kväll utöver det vanliga med extra allt. Hoppas Paula får en å annan lapdance på sin möhippa också och en vild kväll och inte typ en champagneprovning och mysig hemmakväll.//Hugo

Precis som Jon Olsson tycker Hugo att strippor är ett ypperligt inslag på svensexan och ser gärna att det finns en och annan avklädd tjej som kan gnida sig mot honom lite så där ”en sista gång” innan han gifter sig.
Han går till och med så långt att han önskar att Paula får en lapdance på sin möhippa av en man som jag antar ska vara både inoljad och utan kläder.

Det Hugo inte förstår – och som inte heller Jon verkar kunna greppa – är att det inte går att rättfärdiga att betala kvinnor för att klä av sig för att kåta upp en stundande äkta man med att ha en manlig strippa på den stundande hustruns hippa och här är varför:
1. Avklädda män ses med humor medan avklädda kvinnor ses som sexobjekt. Varför skulle annars TV4 tillåta Nassim Al Fakir att springa naken över scenen på Let’s Dance? Det är humor. Du skulle aldrig se en kvinna göra det.
2. Den manliga kroppen har inte använts i alla tider för att behaga kvinnor utan tvärt om.
3. Det handlar inte om att Hugo ska vara okej med att Paula har en manlig strippa på sin möhippa för att det ska rättfärdiga att han har en kvinnlig strippa på sin.
Hugo verkar inte tycka att det är någonting konstigt eller fel alls med att ha en kvinnlig strippa på sin svensexa.

Då antar jag att han inte heller skulle ha någonting emot att Paula jobbade som strippa?
Eller att hans döttrar gör det när de blir äldre?
Om han inte är okej med att Paula – komplett naken – strippar inför främmande män och gnider sig mot dem i utbyte mot pengar så borde han inte vara okej med att någon kvinna gör det. 

Så, Hugo!
Är du det?
Annars tycker jag att du ska ta dig en liten funderare på vad det är för skeva värderingar du sprider på dina stora forum!

Att tjäna pengar på blogg – av och med Hugo Rosas

Eftersom företagen som köper in annonsutrymme vill få ut nåt av deras investerade pengar vill man ha videoannonser som spelas upp och som kan upplevas störande för vissa. Om ni gillar min blogg och känner att den ger er en stunds glädje varje dag så kan jag bara be er ha lite överseende med annonserna (eller ännu hellre kolla lite längre på annonsen eller klicka på länkar). Alternativet skulle vara typ en betalvägg á DN och kräva betalning för att få läsa och det tror jag varken ni eller jag vill. Om ni kan ha överseende med annonser som stör ibland så  lovar jag fortsätta ge er roliga, eftertänksamma och vardagliga inlägg. //Hugo

Hugo bemöter den kritik som ramlat in på hans blogg den senaste tiden som gäller reklam och videoannonser – något som hans läsare inte uppskattar alls.
Den här branschen är dynamisk vilket betyder att den hela tiden rör på sig och förändras och saker som var på ett visst sätt igår är kanske annorlunda idag, och som läsare/följare/fänz så är det någonting som ni bara måste acceptera.
Marknaden förändras och olika typer av marknadsföring kommer förändras med den och det går helt enkelt inte att säga ”Jag vill ha det på samma sätt som det alltid varit” för om det sättet inte längre finns kvar så är det med största sannolikhet för att det inte längre fungerar.

Värdet för sidvisningar har gått ner något enormt så de bloggare som tidigare kunde leva på att enbart ha reklam runt inläggen kanske  u behöver göra sponsrade inlägg för att få det att gå ihop.
Att då får höra att man är girig som tar till ytterligare sätt att tjäna tillräckligt med pengar på för att slippa ta ett annat jobb är tråkigt.

Ta Hugo här som exempel.
Säg att han skulle ta bort alla annonser som folk klagar på och istället skaffa sig ett annat jobb för att betala räkningarna.
Det skulle resultera i att hans blogg ekade tom eftersom han skulle behöva lägga sin tid på det jobb där han tjänar pengar.
Skulle läsarna vara nöjda?
Ingen reklam men heller inga inlägg – blir det bra så?

Jag förstår att många skulle vilja se en blogg helt utan reklam som uppdateras minst 5 ggr om dagen, men så vida den inte drivs av en människa så pass ekonomiskt oberoende att de till och med kan torka röven med femhundralappar så är det en utopi.

Det här är den bistra sanningen och det är väl upp till var och en att bestämma hur man vill ha det.
– En blogg med reklam och massor av content som hela tiden uppdateras?
eller
– En blogg utan reklam där det knappt aldrig publiceras nya inlägg eftersom innehavaren är upptagen på andra jobb?

Om detta är de faktiska förutsättningarna och de valmöjligheter som finns – hur vill ni då ha det?
Vad är absolut viktigast för er och vad kan ni tänkas ha lite överseende med? Vet man det så kanske det är lättare att försöka hitta lösningar än att bara uttrycka missnöje.
Jag vill veta, för utan er – ingen blogg.

En tvåstegsraket i olagliga tävlingar

Att företag inte har en aning om vad som stipulerar en laglig tävling enligt lotteriinspektionen eller en tillåten tävling enligt Facebook och Instagrams regler har blivit smärtsamt tydligt – läs det här inlägget.

Det som jag reagerar lite extra på i det här fallet är att följande:
En influencer – typ – gör reklam på sociala medier för ett företag som grundats av en annan influencer som är stor på sociala medier och lik förbannat bryter tävlingen mot både lotterilagen och mot Instagrams egna regler.
Det är Hugo Rosas som står bakom företaget Clean, och att han inte verkar ha en susning om vad som gäller här – varken i egenskap av influencer eller som marknadsförande företag – är så ofantligt dåligt.

Vi kan väl börja från toppen och jobba oss nedåt?

1. Att kräva att de tävlande ska tagga sina vänner för att ha chans att vinna strider mot Facebooks regler och kan i värsta fall leda till att företaget får sitt konto avstängt då man inte får nyttja individers flöden och vänskapsrelationer på det här sättet.

2. Att uppmana de tävlande att följa företagets sida får man göra, så punkt två är utan anmärkning.

3. För att räknas som en giltig tävling så måste den innefatta ett krav på motprestation från de som deltar.
Det kan vara att svara på några frågor (som inte får vara allt för enkla) eller skriva en motivering till varför man vill vinna tävlingen.
Detta är prestationer som kan bedömas och jämföras med varandra för att utse en vinnare. Tävlingen här ovan klassas som ett lotteri och bryter således mot svensk lag.
Den som olovligen anordnar ett lotteri kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader beroende på uppsåt och/eller om det innefattat grov oaktsamhet.

Hugo om någon borde väl ha koll på det här eftersom han både är en marknadsförande influencer och representerar ett företag som marknadsför sig på sociala medier??

Fira Alla Hjärtans Dag som Hugo och Paula..eller som Ellen DeGeneres.

Hugo & Paula:

Jag vet inte om det beror på att klockan är 20.40 när jag skriver det här och att jag knappt lämnat min nyinköpta kontorsstol på hela dagen eller om det bara är min hjärna som gör sin vanliga urspårning?
Hur som helst så läste jag precis Paulas inlägg om hur man kan – har ingenting att göra med att hon får betalt för inlägget så klart – använda sig av SF Anytime för att kolla på film utan att behöva skaffa barnvakt eller liknande, särskilt nu när det nalkas Alla Hjärtans Dag.
Några av filmerna som hon radar upp som förslag för denna kärlekens dejt är ”Fifty shades of Grey” och ”Fifty shades darker” – ni vet, mumsbiten Jamie Dornan och den sammetsröda tortyrkammaren.
Jojo!
Vill man få det att hetta till lite på kärlekes dag så är kanske det här helt rätt filmer!
Fram med ridpiskan och lite flytande margarin så ska du se att det blir åka av för er båda!

Eller…
Så gör man som Ellen DeGeneres när Jamie Dornan skulle gästa hennes tv-program inför lanseringen av den sista filmen. Som den nitiska programledare som hon är så ville hon ju se filmen för att kunna ställa intressanta och korrekta frågor till honom.
Hur det gick? Kolla själva…

Jag såg de första två filmerna själv, långt efter att de släppts och har egentligen ingenting riktigt att jämföra med, men ponera att man går på dejt med någon man inte träffat så där fasligt länge och han frågar om ni ska se en film… och sätter på 50 Shades of Grey…
Hur skulle ni reagera? Samma sak på bio..
Det är ju en hel del…intima scener i filmerna. Hur känns det att sitta och titta på det tillsammans med en massa främlingar? Sexscener är det ju i princip i var och varannan film nu för tiden men de här har ju en lite högre procent naket än normalt.. blir det obekvämt? Börjar folk vrida på sig i stolarna? Smiter folk ut på toaletten tillsammans? 🙂
Skojar bara..

Men seriöst!
Om en dejt ville kolla några av 50 shades-filmerna med dig på två andra dejten – hur skulle du reagera? Skulle du chockad gå där ifrån eller skulle du blir glad över att du slutligen förhoppningvis får användning för den flaskan babyolja du alltid bär med dig i handväskan?

Men alltså!
Den här! Har ni sett den? Jag dog av skratt! Mina två favorit-britter/irländare/Uk-are! =)

Hugo & Paula slutar podda

Hugo/Paula:

Som ni vet sen innan har jag varit tveksam till podden ett bra tag nu. Det kändes som en kul idé från början och det har varit kul att sitta och snacka med Paula på kvällarna men rätt snart slutade det kännas kul och blev snarare en ”åh nej, vi ska ju podda också”. Dessutom är podden mer svårsåld än jag trodde och i det långa loppet betalar den sig inte – vi går snarare back på den.//Hugo

Inom kort startar jag och Johanna Kajson upp ”Bröllopspodden”. Alla vet säkert att hon är en av Sveriges främsta bröllopskordinator och hennes cv är högst imponerande. Det är faktiskt Michelle som är anställd i Kajsons företag som koordinerar vårt bröllop.

Bröllopspodden är otroligt nischad och kommer att handla om allt som har med bröllop att göra. Podden kommer också att få ett naturligt slut. Gissa när? Efter vårt bröllop såklart. Jag lovade Hugo att han skulle få gästa vår podd!//Paula

IT’S THE END OF AN ERA!!!!!!!!!!!!!!!!
Huggson och Pulkan slutar podda men jag kan inte säga att jag är så där jätteförvånad. Jag har fått intrycket att Hugo inte gillat att podda ganska länge och att Paula kanske har fått dra hela lasset själv vilket resulterat i att hon många gånger låtit mer ”bossig” och ”pushig” än vad hon egentligen är.
Nu slipper Hugo tvångspodda och Paula kan med gott samvete ordentligt grotta ner sig allt vad bröllopsbestyr heter i sin nya bröllopspodd som hon kommer ha tillsammans med Johanna Kajson.

Poddar av det här slaget känns som relativt tillfälliga projekt där man kör ett tag så länge det är roligt och avslutar när man känner sig klar med konstellationen. Alltså poddar där man mer eller mindre bara pratar om sig själva, jämfört med exempelvis Värvet eller Mordpodden som avhandlar olika personer och ämnen.
Ofta dyker samma personer upp i nya poddar tillsammans med nya människor där man fortfarande mest pratar om sig själv fast inom ett nytt ämne tills det inte heller känns kul och så håller det på.

Ta Margaux till exempel – hon är inne på sin tredje podd på ett år.
Först var det ”Parterapi” som hon hade tillsammans med sin pojkvän Jacob. Sedan testade hon att podda tillsammans med sin kompis Ananda, en podd som endast fick fyra avsnitt innan den lades ner och nu poddar hon tillsammans med Daniel Redgert och hur länge det samarbetet kommer hålla i sig återstår att se.

Vad tror ni?
Är podden är för att stanna eller kommer den sakta men säkert fasas ut och ersättas av ett nytt fenomen?
Vilket fenomen det än är så hoppas jag att det innehåller katter! Det är min enda önskan…

Det var inte bara bättre förr..

Sociala Medier:

Jag kan ofta tycka och tänka i termer som ”att det var bättre förr” eftersom sociala medier inte fanns och man som ung och påverkningsbar människa kunde välja mer vad man blev utsatt för, influerad av och exponerad för.
Men allt var inte bättre förr och de båda exemplen som tänker ta upp kanske inte har med sociala medier att göra för fem öre, men någonting har ändå hänt.

När jag var 14 eller 15 år så åkte jag med min församling (Japp, var pingstvän på den tiden och ja, jag kände Kristi Brud) på en skidresa till Vemdalen. Dag 2 lyckas jag fastna med alla högerhandens fingrar i liften och så var det slutåkt för mig den veckan då de alla mer eller mindre bröts på olika ställen i handen..
Och tur var väl det när jag tänker efter!
Ingen åkte med hjälm. Verkligen ingen. Det var ingen som sa till mig att jag borde ha hjälm på mig eftersom jag aldrig stått på ett par skidor tidigare och har mer otur och är mer klantig på en vecka än vad gemene man lyckas med under en livstid.
Nu visade det ju sig att jag istället för hjälm hade haft mer användning för ett par handskar i metall men ändå…
Jag minns att när jag tittade på bilder från Hugo och Paulas skidresa till Kläppen så hade alla hjälm – oavsett om du var nybörjare eller näst intill proffs. Hjälmen var på.

Samma sak kom jag att tänka på närjag såg bilden på Kenza från Thailand. Inga skyddskläder att tala om så klart med dock – hjälm.
När jag gick ut nian så åkte vi med klassen och lite föräldrar till Korfu där vi hyrde vespor som vi körde omkring med på ön.
Tror ni att vi hade hjälm? Icke.
Det var det ingen som hade och själv reflekterade jag inte över det. Jag måste ha varit en väldigt naiv och ignorant tonåring utan minsta tillstymmelse till säkerhetstänk och ska väl mest vara tacksam att jag fortfarande lever.

Varför tror ni att vi blivit mer säkerhetsmedvetna?
Kan sociala medier ha med det att göra? Att du praktiskt taget inte kan göra sådana dumheter längre utan att det exponeras för människor att se och ha en åsikt om? Att åka utan hjälm när jag var 14 berörde mig och de som såg mig. Nu för tiden läggs bilderna ut på Facebook, Instagram eller bloggar och kan bli virala på nolltid och den är någonting jag lärt mig sedan jag startade den här bloggen så är det att man inte vill ha ett gäng mammapoliser efter sig med moral-högaffeln i högsta hugg! 🙂