Johanna Toftby i Nyhetsmorgon

Att influencers släpper böcker i samma rasande tempo som de bränner av bubbel-luncher på Berns är förmodligen inga nyheter för er.
Vissa får bokkontrakt innan de ens har en idé om vad boken ska handla om, medan andra får försöka ett par gånger innan någon nappar, men publicerade, de blir de.
Just nu håller jag på att läsa Rachel ”Yoga girl” Bråthens nya bok, samtidigt som jag slängt ett öga på Virtanens bok som utgivits på norskt förlag. En läser jag för att jag vill, en annan mer för att jag borde känna till innehållet i den. Jag själv omnämns ju i den och det är ju alltid något. 😉

Nu har Johanna Toftby släppt en bok som heter ”Middag hos mig” som bland annat innehåller recept och matminnen. Två kategorier jag inte är jätteintresserad av om jag ska vara ärlig. MEN!
Dukningar och dekorationer! Herregud, jag ÄLSKAR sånt, men bara för att jag älskar det så betyder det ju inte att jag fötts som en färdiglärd bordspiffare!
På samma sätt som man kan googla fram recept på nätet så kan man förmodligen även googla fram olika dukningar, men jag tänker att Johanna använder sig av saker som även jag skulle kunna få tag på här, till skillnad från om man hittar amerikanska dukningar eller liknande.

Jag har inte ens tittat i Johannas bok än, men i morse var hon med på Nyhetsmorgon och gick och pulade i bakgrunden under nästan hela sändningen med två fasta inslag.
Det här gillade jag!
Dock är redan vårt matbord så höstigt det kan bli just nu, och utan ett endaste löv i sikte. Jag har nämligen täckt det i tidningar, på vilka det ligger MASSOR av trattkantareller på tork.
Selma och jag hittade en ny svampskog igår här på Värmdö och jag vill tillbaka redan!

”Jag vill bo, i en svamp, annars får jag kramp!!

Johanna Toftbys stalker släppt ur häktet

Här skriver även Expressen om saken.

Efter en hel månad i häkte så har nu den kvinna som trakasserat Johanna Toftby och hennes familj släppts i väntan på rättegång.
Den 22 juni skrev Johanna ett inlägg där hon beskriver hur våren varit för henne, med ett galning efter sig som inte bara givit sig på Johanna, utan även hennes nära och kära.

Nätterna är värst. Jag grubblar och oroar mig, för mina barn, mina nära och kära och för mig själv. Hur farlig kan egentligen människan vara? Vad är allvar och vad är bara för att göra mig rädd? Gör jag egentligen precis som hon vill nu, när jag låter henne skrämma mig och förstöra inte bara min sömn utan mina vakna timmar också? Ja förmodligen.
[…]

Jag vill messa eller ringa mina barn hela tiden för att höra att ingenting har hänt dem. Men jag är rädd för att bli ännu räddare om jag inte får svar på en gång också. Och det är en riktigt dålig idé att förstöra deras sömn också.

När natten väl är över har jag inte sovit mycket alls och den lilla sömn jag fått var orolig, fylld av drömmar som jag bara minns till hälften.
Såhär har det varit nu, i flera veckor, flera månader. Men det går över, det tar slut. Jag tänker inte ge mig. Tänker orka hela vägen.

Ser fram emot kommande rättegång. //Johanna Toftby

En sådan här människa, som inte slutar ens efter en påhälsning från Trolljägarna, måste väl dömmas till vård?
Inte kan väl domstolen släppa ut en människa efter ett kortare fängelsestraff (om ens det) när vederbörande snarare verkar visa prov på att trappa upp sina trakasserier än tvärtom?

Jag lider verkligen med Johanna och hennes familj och hoppas att det här någon gång får ett slut för dem.

Johanna Toftbys stalker häktad för grova brott

Johanna Toftby är bara en influencer som drabbats av stalkers och människor som på ett eller annat sätt trakasserat henne.
I början av året deltog hon i programmet Trolljägarna där hon, tillsammans med Robert Aschberg konfronterade den kvinna som skrivit hemska meddelanden till, inte bara Johanna själv, utan också till hennes vän Annica som tyvärr gått bort i cancer.
Bland annat beskyllde trollet Annica för att hitta på sin cancer för att få uppmärksamhet men när programledare Aschberg knackade på dörren så förnekade hen allt.

Om det är samma troll som nu sitter häktad låter jag vara osagt, men man får ju hoppas att det inte är mer än en galning som trakasserar Johanna och hennes familj.
Så här skriver Johanna själv på bloggen:

Nu kan jag berätta vad som har hänt, varför jag varit så tyst och varför jag inte uppdaterat min blogg som jag brukar. Detta har varit den värsta våren i mitt liv – på grund av den person som förföljt mig och som jag skrivit om tidigare.

Inte bara jag har utsatts utan till och med mina barn. Det har gått så långt att personen häktats och rättegång för grova brott är på väg. //Johanna Toftby

Johanna Toftby har fått sin identitet kapad av trollet Linda

Förra veckan var Johanna Toftby med i ”Trolljägarna” där hon och Robert Ashberg konfronterade ”trollet Linda”, men det verkar ha haft föga effekt på hennes trolliga upptåg.
Nu har hon nämligen kapat Johannas identitet på Facebook och skriver rent fruktansvärda kommentarer i hennes namn och för att hjälpa henne så publicerar jag hennes inlägg mer eller mindre i sin helhet.
Hon behöver vår hjälp!

Nu har Linda även tagit min identitet. Jag har fått flera meddelanden om att min facebook är kapad, ni är fantastiska som uppmärksammar allt skit och hjälper mig.

Nu börjar det nämligen balla ur på riktigt. Linda har tagit mitt namn och mina bilder, alltså min identitet och skriver det värsta hemska ni kan tänka er överallt. Så det ser ut som jag har skrivit.

En tjej på instagram skickade mig skärmdumpar precis. Och ja, ni ser ju själva vad hon skriver. Detta är alltså inte jag som skrivit. Hon har dessutom även skrivit hemska kommentarer på Expressens facebook och jag har varit i kontakt med dem, de sitter just nu och går igenom alla kommentarer i admin för tack vare flera anmälningar togs de bort. Bland annat en mindre trevlig kommentar på en bild på ett handikappat barn där hon skrev: Så här ser mina barn ut. Och ser ju alltså ut som det är jag som är den hemska personen som skriver så.

Det jag ber er om nu är att ha koll på bloggar, instagram, facebook om det dyker upp mer galna och hatiska kommentarer i mitt namn, ta skärmdumpar och skicka till mig på jtoftby@gmail.com.

Ha även koll om ni misstänker troll som inte har profilbild och skriver hatiska kommentarer om mig eller stackars Annica som inte längre kan försvara sig. Allt ska sparas. Vi behöver gå ihop nu, snälla hjälp mig att få fast henne.

Linda är galen, men i morgon går jag ner till polisen. // Johanna Toftby

 

Igår var Johanna Toftby med i Trolljägarna

Jag satt dag och natt och letade och med hjälp av er läsare kunde jag för drygt ett år sedan få tag på Linda, som kallat sig väldigt många olika saker här och på andra bloggar. Då hade hon gått över alla gränser och skrivit vidriga saker i kommentarsfältet om och till Annica, som behövde sin energi till annat.

Nu finns inte Annica bland oss längre. Polisanmälan lade jag ned, trollet Linda hade tystnat för stunden och ingenting kändes ändå viktigt längre. Men när en ny säsong av Trolljägarna skulle börja kände jag att jag måste fortsätta, för Annicas skull, så när de frågade om jag ville medverka tvekade jag aldrig. //Johanna Toftby

Jag satt bänkad framför det här avsnittet av Trolljägarna!
Jag minns så väl när det här trollet ”Linda” gav sig på Annica på ett sätt som gjorde mig illamående. Ni kan läsa inlägget om det HÄR och det är bara en av alla saker hon sysslat med. 
Den här människan beter sig som komplett jäkla sjuk i huvudet och jag förstår att Johanna inte tvekade en sekund att medverka när Trolljägarna hörde av sig.

Givetvis var det här trollet fegt så få och vågade inte stå för ett skit av all den dynga hon hävt ur sig genom åren och när Johanna närmade sig dörren så backade hon helt sonika in i lägenheten och stängde om sig. 
Givetvis! Magen till feghet alltså!

Se konfrontationsförsöket i videon här under.

Trolljägarna – måndag 18 februari 21.00 på TV3, Viafree och Viaplay.

När man är exhibitionist men också lite lat

Johanna Toftby och Hannah Graaf har fått en och samma dick pic från en man som undrar om hans snopp är liten.
Hur går tanken här?
Har han tagit en massa bilder mot golvet inne i badrummet och fastnat för denna – sin favoritbild – och skickar den till alla?
Så inte ens när man är den ofrivillige mottagaren av en könsbild så får man känna sig speciell?!
Nej, då är det ett massutskick till mängder av influencers!

Suck!

Kan man inte argumentera med fakta för att leverantören av den är anonym?

Johanna menar att kontot skickar sin ”trollarmé” på henne, men jag ser inte mycket till uppvigling i det här inlägget. Gör ni?

Johanna Toftby menar att hon inte tänker argumentera med kontot Aningslösa Influencers eftersom de är anonyma – trots att de enbart presenterar fakta och frågar henne om hon reflekterat över sin påverkan på miljön och andra människor i sin roll som influencer.
Det är märkligt, men jag kan köpa principen!
Absolut!
Anonyma människor är läskiga, tänk om de är bots eller liknande?

Men om JAG ställer samma fråga till Johanna? (Eller någon annan identifierad person som undrar samma sak?)
Jag gör det med namn och bild och är en person av kött och blod som Johanna till och med träffat en gång så det borde inte vara några konstigheter alls.
Kan hon då ta en debatt?
Och att kalla dem ”klimat-troll” känns anings överdrivet med tanke på att hon själv erfarit vad verkliga nät-troll kan ställa till med. Dessa ”nät-troll” presenterar fakta, ställer en enkel fråga och är aldrig varken otrevliga eller hetsiga.
Ordet ”nät-troll” ska –  på samma sätt som ord som mobbing, näthat eller drev – inte missbrukas.

Vad tror ni?
Kommer Johanna svara på frågorna istället för att gå till attack?
Attack är visserligen bästa försvar men ändå…?
Det vore ju trevligt.
Och skiter hon i miljön och inte ens vill reflektera över den – säg det då!
Jag har mer respekt för någon som är ärlig, framför någon som slingrar sig.

Johanna Toftby i Trolljägarna

 

Nu räcker det med näthat och jag är väldigt glad att Trolljägarna ringde mig i våras. Trollet Linda hade hållit på och jävlats med mig och många andra i över tio år när hon hittade ett nytt offer i form av Annica. Hur kan man ge sig på och vara så fruktansvärt jävlig mot en så svårt cancersjuk person. Det övergår mitt förstånd. //Johanna Toftby

Om ni följer Johanna Toftby så vet ni att en fruktansvärd kvinna som kallade sig ”Anna” trakasserade Johanna och hennes svårt sjuka vän Annica med kommentarer, brev och andra vidrigheter under lång tid. 
Kvinnan visade sig senare heta ”Linda” och vara bosatt i Eskilstuna  och nu berättar Johanna att hon, tillsammans med Robert Aschberg, åker hem till den här kvinnan och konfronterar henne öga mot öga i Trolljägarna.
Kvinnan är sedan tidigare polisanmäld, men hade jag fått chansen så hade jag tagit den, precis som Johanna. Att ge sig på en svårt cancersjuk kvinna får nog de flesta att se rött och jag är glad att Trolljägarna kontaktade Johanna och att de på detta sätt visar att man inte är anonym på nätet.
Jag tycker det är skitbra, men det är det inte alla som gör.

Vissa av kommentarerna på Johannas blogg anser att det är omoraliskt att göra tv av sådant här.
Håller någon med? Jag gör det inte!
Ska man låta folk få trakassera människor vind för våg bara för att de eventuellt kanske mår lite psykiskt dåligt eller att EN av dem kanske är psykiskt sjuk?
Hur många tror ni kommer gömma sig bakom det i så fall, där bakom skärmen?
Om man trakasserar människor anonym bakom en skärm för att man mår psykiskt dåligt så behöver man få hjälp! Inte få hållas.
Om alternativet är att de antingen får hållas, eller exponeras i Trolljägarna så faller min röst på Trolljägarna.
Det är i alla fall min ståndpunkt.

Cissi Wallin ger sig in i amningsdebatten

Att amma på tåg – brösten fram eller dolt – hur gammal är för gammal – vem ska egentligen sitta på toaletten vid amning?
Frågorna var många i detta mjölkstinna inlägg som grundade sig på ett inlägg av Johanna Toftby som högljutt klagade på sin tåg-grannes ammande barn. (På bloggen alltså, IRL tror jag inte hon sa ett knyst)
Nu har Cissi – som för närvarande är en ammande mamma som således kan spruta mer än bara åsikter omkring sig (hehe) – givit sig in i debatten.
På Instagram säger hon sitt i saken.

Jag fattar inte vad som upprör folk mest här?
Är det att det ammas generellt?
Att man anser att barnet är för gammalt?
Att bröstet är på en på tok för sexualiserad kroppsdel att den måste gömmas undan, trots att den här används till det den var ämnad för?

Kanske ska min klon vara konstant ammandes en 10-åring?
För reaktionerna liksom? Vad tror ni? Ska jag skriva in det i hennes manus?
Och varför inte två? En vid varje nippel?
Som åker bredvid henne på en hoverboard med en tutte i munnen när hon är ute på PW?
TWINNING!!!!!

Johanna Toftbys missnöje med ammande kvinnor

Jag har väldigt svårt för sånt och det blir inte bättre av att jag inte har någonstans att ta vägen. Kalla mig idiot eller tyck att jag har fel, men att amma inför andra är stor skillnad om barnet är litet. Ett spädbarn ska få äta när det villl. Jag ammade båda mina tjejer upp till de var 6,5 månader, sedan var både de och jag nöjda. Det finns inte mycket näring i mjölken efter det ändå. 

Men nu pratar vi om ett barn som äter pommes, knäpper upp mammans tröja och får amma utan att mamman gör det minsta för att skyla sig eller vilja sätta sig lite diskret. Så där sitter jag med nakna bröst mitt framför mig när jag försöker jobba. Någon mjölk verkade inte komma, barnet skrek bara och mamman plockade lika öppet fram det andra bröstet också medan hon fingrade på sin mobil.[…]

Jag kan inte för hela mitt liv förstå varför man vill göra så mitt bland allt folk. Tycker ni att det är ok att amma stora barn bredvid andra och visa tydligt hela sitt behag? Vissa saker är privata, hur naturliga de än är. Därför har vi till exempel toaletter, alla vill inte se helt naturliga saker hela tiden.//Johanna Toftby

Johanna Toftby beklagar sig högljutt över en kvinna som ammar sitt barn på tåget och på så vis ”tvingar” upp sina tuttar i ansiktet på medpassagerarna. Personligen har jag svårt att förstå vad hon är så himla upprörd över. 
Det är ett par bröst. Hon själv har två.
Jag undrar om hon blir lika upprörd över att se andra kvinnors bröst i exempelvis duschen på gymmet? Det är nämligen exakt samma bröst som på tåget, den enda skillnaden är att i duschen på gymmet så har de inte direkt något syfte medan på tåget ger det mat, närhet och trygghet åt ett barn.

Att detta är en het potatis går enkelt att utläsa från Johannas kommentarsfält där åsikterna skjuts som pilar åt båda hållen. 
Jag tillhör alltså den ringhörna där amning på tåg inte är en särskilt big deal. Blir man så pass obekväm över en ammande kvinna som Johanna blev här, så får man väl ta bilen. Eller själv sätta sig på toaletten för att jobba – en garanterat tuttfri zon. (Bortsett från de egna då men de är stört omöjliga att springa ifrån.)

Vilken kategori tillhör du? 
Den obrydda eller den extremt upprörda?

Om du inte på rak arm vet hur du skulle reagera – titta på bilden här nedan och föreställ dig att jag har en unge hängandes och dinglar från ena nipplen.
Tankar? Reaktion?