Kenza lovar bemöta Dubai-kritiken

Hej bloggen! Vi njuter för fullt av vår första familjesemester utomlands. Första dagarna var det aktiviteter (för mitt instagram-samarbete med en resebyrå – ja jag har sett kritiken och kommer kommentera det) //Kenza

Kenza förlänger sin semester i Dubai efter att hennes spons-resa tagit slut, men lovar samtidigt att bemöta kritiken som strömmat in sedan hon och Alexandra Bring gick ut med att resan till det minst sagt kontroversiella resmålet var ett samarbete.
Alexandra har så vitt jag sett varken kommenterat eller på andra vis bemött kritiken, och inte heller har hon lugnat följarna med att ett bemötande kommer.

Efter att Amnesty Norge kritiserat de båda influencerna så har även finska Yle (Finlands motsvarighet till SVT) uppmärksammat samarbetet.
Tyvärr kan jag inte finska utan fick Instagraminlägget skickat till mig från en läsare.
Om något kan översätta vad som står så får ni jättegärna göra det här i kommentarsfältet.

Om en folkvald politiker exempelvis gjort någonting sådant här så hade jag tyckt att ju mer kritik, desto bättre och här är varför:
En folkvald politiker har rådgivare och blir mediatränade att tänka efter både en och två gånger innan de fattar beslut (inte alla gör detta dock ) och kan ha svårare att komma undan med att skylla på tanklöshet eller liknande.

Kenza och Alexandra har agenter på sina nätverk men jag tvivlar på att de skulle ifrågasätta ett samarbete som detta då de tjänar pengar varje gång influencern gör ett.
Jag är hyfsat säker på att Kenza eller Alexandra inte satt och diskuterade Dubai och den rådande situationen där för att sedan besluta sig för att åka, trots all denna vetskap.

Så var går gränsen för att komma undan dåliga beslut genom att skylla på tanklöshet och när/var går tanklösheten över till gammal hederlig ignorans?

Hur tror ni Kenzas bemötande kommer låta och vad kommer hennes ursäkt/förklaring till samarbetet vara?
Den här?

Kan influencers sponsresor till Dubai bryta mot ICCs regler?

Nu har jag sett att norska Amnesty kritiserat även Alexandra Brings sponsresa till Dubai på Instagram men precis som Kenza så har inte heller hon bemött den.
Kanske tänker de att den här kritiken är bäst att tiga ihjäl och någonstans hoppas på att en influencisk kollega gör någonting småklantigt för följarna att flytta sin fokus till – bort ifrån deras kritiserade reklam.
Men finns det någonting man kan göra om man upplever att reklam är mer än bara olämplig, som exempelvis marknadsföring för ett land som begår brott mot de mänskliga rättigheterna kan vara?

ICC:s Regler för reklam och marknadskommunikation är framtagna av ICC Marketing and Advertising Commission och publiceras av Reklamombudsmannen i Sverige, i vilken man kan läsa följande text:

Marknadskommunikationen ska alltså respektera mänskliga rättigheter, och får inte ge upphov till eller överse någon form av diskriminering, något som både Kenzas och Alexandras reklaminlägg skulle kunna göra sig skyldiga till.
Vill man att Reklamombudsmannen ska granska och bedöma huruvida samarbeten som dessa riskerar att bryta mot Internationella Handelskammarens (ICC) regler så kan man alltså anmäla dem på dessa grunder för att få en bedömning.

Oavsett vad RO kommer fram till så tycker jag att det är värt att lyfta fram, då samarbeten som dessa väcker reaktioner hos följarna som i slutänden är mottagaren för den här typen av reklam.

2014 lät det så här på Kenzas blogg.
Nu gör hon reklam för länder liknande det hon kritiserade då.

Tack för tips!

En sanning med modifikation av Kenza?

När Kenza kritiserades för sitt val av resmål – Dubai – så försvarade hon det med att hon inte tror att bojkott av ett land eller dess invånare kommer leda till förändring utan att det behövs tursim och interaktion för det.
Jag köpte inte detta för fem öre utan misstänkte att det helt enkelt handlade om att Kenza ville åka på en sol och bad-semester, till ett land som inte ligger allt för långt bort och att Dubai uppfyllde båda av dessa kriterier.

Jag hade fel.
Det var varken förändring genom turism eller sol och bad på nära håll som fick Kenza att välja Dubai, utan det var den där tredje parameter som influencers gärna försöker tona ner så mycket som möjligt – nämligen att resan är ett samarbete och att hon får betalt för att åka dit ( i resa och ersättning eller bara ersättning – det framkommer inte) för att locka så många som möjligt att göra samma sak.
Kenzas fina uttalanden om turism och interaktion för förändring framstår som en avledande skenmanöver med syfte att tona ner det faktum att Kenza (Och Alexandra Bring som också är med på samma resa) får betalt för att marknadsföra resor till en diktatur där män enligt Amnesty har viss rätt att slå sina fruar, där regimkritiker fängslas och torteras och där gästarbetarna från Asien – som utgör 85 procent av landets befolkning – saknar grundläggande medborgerliga rättigheter och lever som en andra klassens invånare.

Det är med andra ord relativt enkelt att klappa sig själv på axeln om man valt bort en resa till Dubai till förmån för ett annat resmål då landets missförhållanden är relativt vida kända.
Men det är ju inte bara i turistlandet Dubai som mänskliga rättigheter kränks. Detta sker även i Kina, Thailand, på Kuba, och till en viss del även i Egypten och Turkiet.
För att inte prata om Nordkorea, som spelar i en helt egen liga när det gäller totalitärt förtryck, men dit går det som tur väl är inga sponsrade resor. Än.

Jag har under de senaste 10 åren, semestrat i både i Egypten och Turkiet och jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig ens reflekterade över faktumet att resmålen jag besökte låg i länder som kränker medborgarnas rättigheter.
Nu fick jag ju visserligen inte betalt för att marknadsföra något av dessa resmål till hundratusentals följare på sociala medier, men lik förbannat så valde jag att ignorant titta åt ett annat håll – mot poolen förmodligen – istället för att reflektera över vad det egentligen är för land som jag stöttar med mina pengar. Visst, jag var bara en enda ynka turist vars spenderade pengar inte ens skulle kunna ge en föraning av ringar på vattnet, men det är på sin höjd en förklaring, men absolut ingen ursäkt.
Många bäckar små, ni vet…

Hur du någonsin valt bort ett resmål pga de här eller liknande orsaker?

 

 

Ut i vida världen med bebis

Kenza berättar i sin blogg att hon, Aleks och Nikola ska resa till Dubai tillsammans med sina vänner och får en fråga om hur hon tänker kring att åka till och spendera pengar i ett land som systematiskt kränker mänskliga rättigheter.
Kenza ger ett svar som låter väldigt bra, att hon inte tror att en bojkott av ett land kommer leda till förändring, utan att förändringar åstadkoms av turism och interaktion.
Visst låter det bra, men jag är inte så säker på att jag köper det.
Jag tror helt enkelt att Kenza ville åka på en sol och bad-semester, till ett land som inte ligger allt för långt bort och att Dubai uppfyller båda av dessa önskemål.

Jag tror inte att de för en sekund reflekterade över landets brott mot de mänskliga rättigheterna, eller att de valde Dubai som resmål för att genom sin turism kunna påverka detta, utan Dubai var förmodligen bara det bästa resmålet för dem just nu, och att hennes förklaring från kommentarsfältet inte är något annat än en efterkonstruktion.

Är det okej för influencers att exempelvis bara vilja sola och bada någon gång ibland, utan minsta tillstymmelse av Greta Thunberg-ism eller måste de alltid, ALLTID fatta de absolut bästa, mest genomtänkta och faktabaserade besluten i egenskap av perfekt förebild? 
Eller ska vi spara dessa krav och förväntningar till någon annan, typ Kronprinsessan Victoria eller Sveriges statsminister som faktiskt får betalt för att representera Sverige på korrekt sätt ute i världen, något jag inte riktigt tror att Kenza får?

Vad tänker ni om detta?
Hur resonerar ni själva i sådana här frågor?

 

En snabb fråga

När vi ändå snackar mode…

Vad kallas en sådan här smått opraktisk tröja för? 
Magtröjan fick sitt namn eftersom den slutar mitt på magen, och om vi använder samma logik här så borde detta kallas för ”tutt-tröja” eller möjligtvis ”armhåletröja”.
Den är så där smått ambivalent som tröjan Therese Lindgren visade upp för några år sedan där ena armen av en stickad ärm och den andra var helt bar. 
Du antingen svettades om ena armen eller frös men risken att vara helt bekväm med båda såg svårt ut.
Kanske borde dessa två plagg utgöra grunden för en influencisk ”frys och svettas-kollektion”? Kanske i kombination med Jossan Forsbergs samling av ”under boob-bikinis”?

  1. Vad kallas tröjan?
  2. Skulle du bära den?
  3. Till vad i så fall?

Kenza släpper parfym tillsammans med Nordic Feel

Influencer-samarbeten i form av en klart lysande tvåstegsraket:
1. Publicera ohämmat med oklara ledtrådar så att följarna fattar noll och ingenting och blir irriterande nyfikna.
2. Gör ditt avslöjande och få det att låta mäkta exklusivt!
Klart.

Rosépeppar?
Rosévin hade jag kunnat förstå, men rosépeppar?
Vill man lukta kryddskåp med en hint av fruktsallad verkligen?

Ps. Jag var tvungen att googla Schersmin, Patschuli och Tonkaböna men vet inte om jag blev så mycket klokare av det tyvärr…

Är det skillnad på egentid och egentid?

För drygt ett år sedan, när Ida Warg och Alexander Pärleros var nyblivna föräldrar så lämnade Ida sonen och pappan hemma för att gå till Mall of Scandinavia för at fixa sina naglar.
Reaktionen?
Tja du, den var nog en av de mer oproportionerliga reaktioner som jag någonsin skådat. Här ovan har jag samlat några av reaktionerna som på ett bra sätt sammanfattar resterande kommentarer. Det är mom-shaming på HÖG nivå och anklagelserna fullkomligt haglar över Ida.
Enligt kommentarsfältet så är Ida både självisk och en dålig mamma eftersom hon valde att gå och fixa sina naglar – och detta leder mig osökt vidare till inläggets andra punkt.

Nämligen att Kenza valde att lämna sonen hemma med Aleks medan hon själv var iväg och plåtades för en kampanj. En plåtning som sträcker sig över hela två dagar – alltså en betydligt längre tid än Idas nagelbesök på Mall of Scandinavia och ändå låter kommentarerna hos Kenza som raka motsatsen till det Ida fick höra efter sin egentid. Ni hittar ett utdrag här under.

Idag och imorgon är jag iväg och jobbar och även om det känns lite jobbigt att vara ifrån Nikola så måste jag också erkänna (med risk att bli missförstådd) att det är ganska skönt att känna mig lite som mig själv igen (bara mycket tröttare haha). Jag älskar ju att jobba! Aleks och Nikola kommer dock förbi plåtningen vid lunch och jag längtar!! 🙂 //Kenza

Jag säger inte att det ena sättet är bättre än de andra och lägger ingen värdering i hur varken Ida eller Kenza gör.
Det jag reagerade på är hur dessa, två nästintill identiska situationer kan få så här vitt skilda reaktioner.

Är det skillnad på egentid och egentid?
Är Kenzas egentid mer accepterad eftersom hon är iväg och jobbar, medan Idas egentid är av rent privat karaktär??
Situationerna är praktiskt taget identiska, men där den ena mamman hyllas i sitt kommentarsfält, och möts en enorm förståelse för sin egentid så får den andra mamman en verbal spya i ansiktet under banderollen mom-shaming!

VARFÖR?

Kenza har någonting att säga er…

 

Kenza uppmärksammade diskussionen under det HÄR inlägget och har lite att inflika till de teorier och spekulationer som ägde rum i kommentarsfältet.
Jag tycker det är minst sagt fascinerande att amning kan uppröra så här mycket och det gör mig sugen på att gå ut till närmsta fik och sätta mig för att försöka amma en av mina katter – bara för att jävlas…
”I have nipples, can you milk me Focker?”

Lady Dahmer och Cissi Wallin kommer till hennes försvar och tycker det är helt orimligt att skamma Kenza på det här sättet – både här men mest under hennes egna bild på Instagram.
Någon mer som ska med ut och sympati-amma? 🙂

Heta diskussioner under Kenzas amningsbild

År 2019 tänker man kanske att vi kommit längre än att uppröras över ammande kvinnor och/eller bilder på detta, men icke…
Kenza lägger upp en bild på sig själv, ammande sin son och blir omedelbart attackerad av människor som anser att det är över gränsen, en på tok för intim situation att dela med sig av (till samma kvinna som alltså delade med sig av HELA sin förlossning på Youtube?) och en person skriver att det väl ändå inte är så svårt att täcka över sig med en matta(!) när hon ammar. En matta!? (rug)

Till hennes försvar kommer Lady Dahmer som är lite av en proffs-krigare i ämnet då hon tagit ett otal diskussioner genom åren om just offentlig amning, och hon uppmanar Kenza att en amningsbild om dagen för att rensa ut packet, och uppfostra de som hänger kvar.
Att det ens ska behövas men tydligen…?

Men..
Det ska också tilläggas att för varje kritisk kommentar så har det skrivits hundratals stöttande, försvarande och peppande kommentarer till Kenza och andra ammande kvinnor så trenden är i alla fall positiv om man vill se ”the silver lining” i situationen.

Det är lite märkligt hur många saker som var tabu för några år sedan, nu för tiden är helt normaliserat men just amning och att bada toppless har tagit helt en annan riktning och är nu mer ”förbjudet” än någonsin.
I alla fall topless-bad.
Är det Instagrams ”Anti nipple-regler” som är orsaken? Eller att alla snuskgubbar som tidigare bara kunde titta, nu är utrustade med digitalkameror?

Kenza anklagas för att vara en omogen diva

Varför valde du inte att föda privat där du kan bli uppassad som den diva du tror att du är? Jag är inte bitter men du känns som en barnunge som behöver bli uppassad hela tiden. Snälla föd privat nästa gång.

För att inte vara bitter så är det här en ganska så bitter kommentar, tycker ni inte?
Lite som att bita i en verbal grapefrukt, en frukt jag över huvudtaget inte förstår att NÅGON enda människa kan äta by the way…

Enligt den här skribenten så beter sig Kenza som en omogen diva som behöver passas upp på då hon uttryckt en önskan om mer stöttning och hjälp under sitt krystningsarbete, när hon egentligen bara borde vara tacksam över den svenska sjukvården.
Måste det ena verkligen utesluta det andra?
Jag är extremt tacksam över vår svenska sjukvård, samtidigt som jag gärna hade sluppit vänta i 48 timmar på operation för att ta ut min blindtarm när det begav sig.
Givetvis förstår jag att mer akuta ärenden var det som hela tiden knuffade min operation framåt och givetvis är det är bra att det är så, men jag kan väl ändå få önska att jag sluppit vänta utan att låta som en bortskämd barnunge, eller?