Lady Dahmer vs Dogge Doggelito – rond 2

Tidigare idag uppmärksammade jag att Lady Dahmer kritiserat ett inlägg på Facebook som Dogge Doggelito stod bakom.
Nu har hon publicerat ett halvt maraton på Instastory där hon återger en DM-konversation mellan huvudpersonen själv och en kvinna som ifrågasatte hans inlägg.

Jag tror och hoppas att jag fått dem i rätt ordning.
Annars ber jag om ursäkt på förhand. 🙂

Hon avslutar med att kalla honom för tönt!
Tönt? Hmmm…*smakar på ordet*
Ja, ibland är tönt det absolut bästa ordet faktiskt. Det kan beskriva många olika scenarion.
Tönt och stolle. Lite lagom avväpnande men ändå markerande för en åsikt.
”Stoll-tönt” är ännu bättre men det sparar jag lite på… Det slösar jag inte på vem som helst. =)

Dogge Doggelito fat-shamar på Facebook

Att skämta på tjocka kroppars bekostnad tycker artisten Dogge Doggelito är hur kul som helst, och publicerade det här inlägget på Facebook för lite sedan.
Lady Dahmer sätter ner foten.
Att det fortfarande ska vara så roligt att skratta åt icke normativa kroppar? Kunde inte 2019 fått starta annorlunda än 2018 slutade? Med lite nytänkande acceptans?

Istället för cykel på köpet borde kanske Dogge be om en lite schysstare människosyn?

Öppet Brev till Lady Dahmer!!!!!

Haha, där fångade jag in er allt? 
Någon gång ibland måste väl även Fröken Bloggbevakning få dra till med lite click bait eller? 😉

Det här inlägget kommer inte ha så mycket med vad någon influencer gjort eller sagt, snarare så behöver jag Lady Dahmers expertis för att stilla ett kli inom mig så väcktes till liv efter att ha kollat på ett avsnitt GWs Mord. 
Jag gillar ju True Crime men den här saken har aldrig slagit mig innan och nu när den HAR slagit mig så måste jag bara få svar på min fråga.
Kanske vet någon av er svaret, men mest troligt är att Lady Dahmer sitter på informationen.
So here goes:

Har ni några bra teorier?
– Gör storleken på glasen att ögonen skyddas från blodstänk som kan störa synen?
– Ger de ett extra stort och klart synfält?
– Har även seriemördare trender? Är detta den seriemördiska versionen av ett sprättben eller en Boy Bag från Chanel?
– Vem startade den i så fall? Var det Jeff Dahmer himself som satte trenden med ”aviators”?
Det verkar mest vara amerikanska seriemördare faktiskt när jag tänker efter…

Lady Dahmer!
I need you!

Sitter kärleken i kilona?

Sitter kärleken i kilona? Eller i brösten? Eller håret?
Vi brukar ju vara rätt ärliga med varandra här inne, eller hur? Vi har diskuterat allt från analsex till…tja, you tell me och eftersom de absolut mest otrevliga trollen sitter på svarta listan sedan någon vecka tillbaka så tror jag att vi skulle kunna ha en intressant diskussion om det här – en diskussion utan påhopp och kränkningar. (Att sitta på svarta listan innebär att kommentarerna inte fastnar i modd utan skickas direkt i papperskorgen)

Hur tänker ni här? Är ni rädda att er partner skulle sluta älska er om ni fysiskt förändrades och har ni själva tänkt så om er partners utseende? Eller om andra kvinnor.
Det har jag gjort. Jag har aldrig tänkt så om en man men däremot om mängder av kvinnor. Det har liksom gått av farten.
Ha ett öppet sinne mot de som kanske inte tycker som du och låt alla komma till tals. Att prata om problemet är det enda sättet att närma sig en lösning. Döm ingen som är hård mot sig själv eller mot andra – de är inget annat än offer för det LD skriver om här ovan.
Jag kan med handen på hjärtat säga att tanken slagit mig både en och två gånger – om M skulle sluta älska mig om min kropp och mitt utseende förändras till ditten eller datten, samtidigt som jag själv känner att jag själv skulle fortsätta älska honom villkorslöst oavsett hur han såg ut.
Jag har faktiskt frågat honom om det och då svarade han: Jag vill att du ska må bra, det är det enda som betyder någonting för mig för då är jag lycklig.
Med handen på hjärtat så är han nog den första man jag varit med som inte fått mig att tro att han skulle lämna mig om mitt utseende förändrades.
Därför behöver vi prata om sånt här för jag är nog inte ensam!

Lady Dahmer om främlingsfientlighet och nazism

Jag har till och med sett bruna människor stå i kungsträdgården under gårdagens nazistrally och skandera ”ut med packet”. Alltså inte ut med nazistpacket utan …. ni vet, motsatsen. Bruna människor som är nazister. Som dels röstar SD och dels röstar värre än så (Alternativ för sverige). Jag har sett bilder på barnfamiljer i samma samling. Stolta över sitt hat. Stolta när deras tonåringar tar ton i ropen som riktas mot invandrare och homosexuella.
Jag fattar inte. Men jag fattar kanske ändå.
Jag kommer ju själv från en kommun där många gamla bekanta röstar SD nu. Jag har ju umgåtts med dem. Festat med dem. Varit en del av deras trånga världar där man aldrig diskuterar politik annat än när man okunnigt hånar de som intresserar sig för just politiska sakfrågor. Man diskuterade hårdrock. Och öl. Och såg på porrfilm på festerna. Och söp sig full. Vuxna människor som dag efter dag, år efter år, lallar vidare i nån slags sorglöshet trots att de är samhällets förlorare, trots att de är arbetslösa, har dåliga arbetsvillkor, kanske är sjukskrivna, har barn med speciella behov, är kvinnor, har vänner som är invandrare.
[…]
Jag tror det hade kunnat vara ännu ett sätt att distansiera mig från det ursprung jag skämdes över då och jag undrar om det är därför en del invandrare stöttar SD nu. Handlar det om ett självhat där man försöker bli den yttersta svensken? Eller iallafall den minsta blatten? Minst blatte av alla blattar? Jag hade en bekant, adopterad från Bangladesh, svart, som skrev BSS överallt och sökte medlemskap i VAM (Vit arisk makt) (Han blev nekad) och som så aktivt och högljutt skanderade deras budskap. Det är så jäkla sjukt. //Lady Dahmer
Lady Dahmer skrev ett riktigt bra inlägg häromdagen som jag egentligen skulle vilja klistra in här i sin helhet.
Hennes ord får mig att tänka på den bok jag senast lyssnade på, ”Den svarte nazisten – en dokumentär om Jackie Arklöf” av Magnus Sandelin där Jackie själv berättar om hur det kom sig att han – en mörkhyad man – blev en av Sveriges mest ökända nazister.
Det är så sjukt egentligen, att han ville bli som de som mest av allt ville utrota sådana som honom men när man läser det som LD skriver så är det kanske inte så konstigt.
Ville han kanske bli den mest ”försvenskade b***en” – som LD kallar det –  av dem alla?
Är det samma mekanik som när man är i ett destruktivt förhållande? Man normaliserar det för att överleva?
Men hur kommer det sig att människor som är just det som nazisterna vill utrota, själva strävar mot nazismen?
Vill de utrota sig själva?
Eller vill de bara inkluderas? I ett sammanhang? Söker de tillhörighet och att vad denna tillhörighet är, är inte så viktigt?Jag fattar inte? Gör ni?
Men en sak fattar jag och det är hennes beskrivning av de gamla vännerna i hemkommunen.
De finns där jag föddes också. OM de gör, dock vet jag inte om jag skulle sträcka mig så långt som att kalla dem vänner.
De som hysteriskt delar SD-propaganda på Facebook men aldrig tycker någonting själva och som konsekvent raderar alla kommentarer från de som stillsamt undrar om de ens vet vad det är de delar. För det gör de så klart inte…

Jag kommer ju själv från en kommun där många gamla bekanta röstar SD nu. Jag har ju umgåtts med dem. Festat med dem. Varit en del av deras trånga världar där man aldrig diskuterar politik annat än när man okunnigt hånar de som intresserar sig för just politiska sakfrågor. Man diskuterade hårdrock. Och öl. Och såg på porrfilm på festerna. Och söp sig full. Vuxna människor som dag efter dag, år efter år, lallar vidare i nån slags sorglöshet trots att de är samhällets förlorare, trots att de är arbetslösa, har dåliga arbetsvillkor, kanske är sjukskrivna, har barn med speciella behov, är kvinnor, har vänner som är invandrare.

Kanske är det samma människor som skriker ”INTE ALLA MÄN”?

Lady Dahmer tycker att små barn inte ska vara självständiga

Men grejen är ju att jag inte ser det som ett mål att min eventuella sexåring (J då eftersom att de andra är äldre nu) ska kunna gå till centrum själv och handla, jag känner att mina barn ska få vara små barn så länge som det bara går. Inte växa upp för snabbt. Inte få ta en massa ansvar för tidigt. Givetvis utan att infantiliera dem eller hålla tillbaka dem i utvecklingen (svår balansgång!). Men typ.. inte ha bråttom om ni hajjar.
En grej jag inte gillar med vår svenska kultur är att vi är så jävla hell bent on självständighet och frigörelse. Man får inte vara beroende av nån, alla ska klara sig själva och jag tror att det gör oss otrygga och ensamma.//Lady Dahmer

LDs ena barn som är 10 år har börjat åka pendeltåg själv och har som krav på sig att ringa sin mamma innan hon åker och innan hon ska hem och nej – det räcker inte med ett sms enligt mamma utan det ska vara ett samtal.

Det där med att barn ska vara trygga utan att man håller dem tillbaka i utvecklingen och curlar dem är en svår balansgång, till och med för mig som bonusförälder.
Jag tror på filosofin att små barn är oförmögna att fatta egna beslut helt utan vägledning och kan därför bli otrygga om man ger dem på tok för fria tyglar. Jag tror på frihet inom ramar så att barnet vet att det alltid finns en ram att luta sig mot om de hamnar lite för långt ut åt kanten.
När barnet blir äldre så tror jag på frigörelse, men på en trygg frigörelse – alltså den där de får testa sina gränser med med tryggheten av att det alltid finns någon där om det behövs.
Jag menar, vem vågar stappla in i en mörk tunnel utan att veta att det finns en lampknapp där att trycka på om det blir för läskigt eller om man går lite vilse?
”Våga testa, men blir det för läskigt så finns jag här.”

Men det är en svår balansgång, herregud… 
Jag tror att curlande skapar otrygga barn som hålls tillbaka i sin utveckling samtidigt som jag tror att för mycket frihet också skapar otrygga barn eftersom de inte ges några referensramar.
Och så säger folk att det inte behövs ett körkort för att bli förälder?

Hur resonerar ni?
Ska man bära runt på sitt barn i en verbal Babybjörnsele på magen ända till fötterna släpar i gruset eller ska man ta sin hand ifrån dem så fort de kan uttala ”ja” och ”nej”? Eller kanske någonting där i mellan?

Instagram är dubbelmoralens högborg och Kissie försvarar Lady Dahmer!

Jag hatar att jag är fixerad och besatt av att använda Instagram varje dag, just för att den plattformen är så extremt sexistisk, dömande och fylld med dummelmoral. Jag följer Lady Dahmer för att jag tycker hon är cool, unik och en bra förebild inom feminismen. Hon visar upp sig själv på sätt som hon själv vill och verkar inte göra det för att få bekräftelse. Det verkar som att det handlar för henne om att få vara den hon är, dvs en helt vanlig kvinna i en helt vanlig kropp. Men det här tycker inte Instagram är OK, för dom envisas om att radera hennes bilder fast dom inte är värre än andras bilder. Hon visar inga bröstvårtor och visar alltså mindre än vad många andra tjejer gör, men ändå får deras bilder ligga kvar..

Väljer Instagram att ta bort hennes bilder för dom blir provocerade av hennes kropp? Blir dom provocerade av att den inte ser ut som andra ”Instagram-tjejers” kroppar och att tuttarna inte pekar uppåt? Blir grabbarna bakom appen rädda för att Lady Dahmers kropp har mer hud och därför tycker dom att den ser mer vulgär ut? Ja vi kan ju jämföra min kropp, jag hade nog fått ha kvar min bild om jag poserade på samma sätt. Just för att min kropp hade passat in i deras ”inspo” mall. Men jag hatar det, jag hatar att det inte är samma självklarhet för alla. Jag önskar så innerligt att vi alla fick se ut som vi själva ville, att jag får springa runt med små toppar där mina bröst syns och att Lady Dahmer fick ha på sig exakt samma typ av plagg utan att anses vara vulgär. För det är ingenting farligt med kvinnors kroppar, tvärt om. Den är fantastisk!//Kissie

Att Instagram för skillnad på folk och folk är sedan gammalt men det är ändå både upplyftande och inspirerande att det inte längre går obemärkt förbi.
Jag tycker att det är sinnessjukt att en bild på Lady Dahmer kan provocera så till den milda grad att den ta ner, medan bondagebilder på exempelvis Maxinne Björk får ligga kvar uppe.
Nej, jag tycker inte att hennes bilder borde tas ner – jag anser att de OCH Lady Dahmers ska få ligga uppe.
ALLA typer av kroppar behövs på Instagram för att stoppa den masspsykos som försiggår bland unga människor där de tror att det mer eller mindre bara finns EN typ av kropp som är rätt och har existensberättigande.

FRAM FÖR ALLA KROPPAR!!!!

 

Ett styvmoderligt tips i all sin enkelhet

Just nu är det stängt här!
Jag ska gå från redaktionen och tänker inte låta er härja fritt här inne under tiden.

Det är så frustrerande att inte kunna sitta ner vi datorn ens ett par minuter för att skriva eller göra nåt överhuvudtaget. Så fort jag försöker så börjar J tjafsa. Antingen försöker han dra ut sladden till datorn, eller slå på den (Han sträcker sig med sina små jävla bläckfiskarmar) eller så försöker han klättra upp på bordet eller klättra på mig. Eller så står han bredvid och drar i min arm och mina kläder och skriker. Jag blir fan tokig!//Lady Dahmer

Nu är ju jag ingen riktig mamma utan bara en sån där styvmamma som får rycka in ibland för att se till så att styvbarnen varken svälter ihjäl, slår ihjäl sig eller fryser ihjäl på grund av att det enorma berg av smutstvätt som byggts bredvid tvättmaskinen inte på egen hand krupit in i maskinen, tvättats, hängt upp sig själva på torkstället för att sedan uppenbara sig i vikta högar på deras sängar.

Med det sagt så är det kanske inte så konstigt att jag inte har en arsenal av goda, moderliga råd att ge Lady Dahmer efter att ha läst hennes inlägg om den lilla ligistpersonen som stör hennes skrivande så fort hon sätter sig vid datorn, men jag såg det här i telefonen på väg in till redaktionen och det kanske kan vara nått?
Det här är nämligen delat av en sån där ”riktig förälder” och borde ju således vara bättre än allting jag kokat ihop på egen hand?

Lady Dahmers son är ju betydligt mindre än den här pojken på bilden, så det borde inte gå åt riktigt lika mycket silvertejp till honom.
En halv rulle borde räcka…

You’re welcome!

Ännu fler bloggbebisar på G

Jessica Lagergren:

Jag är så jäkla glad! ÄNTLIGEN! För några kvällar sen när Ibbe och jag låg i soffan tillsammans tittade han på mig och frågade om vi inte kan försöka bli gravida igen efter sommaren. Vi har ju som ni vet haft det ganska kämpigt i vår relation och det har verkligen gått upp och ner. Något som alltid har funnits kvar trots stormigt är grundkärleken. Det och familjerådgivningen har räddat vår relation.

Jag är så förväntansfull och pirrig! Vi har bestämt att vi ska börja försöka i augusti. Sen vet vi ju inte hur lång tid det tar innan jag blir gravid, men att bara höra de orden ur Ibbes mun var helt fantastiskt. Jag har som ni också vet velat ha ett syskon till Elsa ganska länge nu, men jag har slutat prata om det här hemma. Jag vill inte tjata till mig ett andra barn. För mig är det viktigt att man går in i en ny graviditet tillsammans.//Jessica

Tvillingsyrran Angelica halvt om halvt avslöjade Jessicas bebisplaner men nu berättar hon själv på bloggen att hon och Ibbe ska försöka skapa en till liten människa efter sommaren.
Hon skriver att hon slutat prata om ett syskon till Elsa och hur glad hon blev att det var Ibbe som tog upp det eftersom hon inte velat tjata sig till ett andra barn.
Kanske är det annorlunda efter första barnet för rent spontant skulle ingen kunna tjata sig till ett barn från min livmoder om jag inte själv ville, men om jag redan haft ett barn så kanske man ser annorlunda på tjatandet?
Lady Dahmer erkände ju på bloggen att hon tjatat sig till ett tredje barn då hennes man inte alls var lika pigg på tanken och kanske är det annorlunda efter det första barnet att det inte är en lika stor grej som det första barnet är?

Kanske är det alltid en part som lite mer vill ha barn än den andra?
Jag har ingen aning ju men hur tänker och känner ni?
Skulle ni kunna tjata er till ett barn eller blir nedtjatade att skaffa ett till?

Brukade era Barbiedockor k**lla?

Lady Dahmer:

Barbie är ju yrkesarbetande, intelligent, utbildad och kan bli vad hon vill. (t.o.m president). Ken är pojkvännen, men hon äger ju huset, bilen, sakerna och pengarna. Vad jobbar Ken med ens? Har han ens ett jobb?§§§§§§§§§§§§ Den leksak jag själv haft mest glädje av är just Barbien. Hon hette såklart inte Barbie hemma hos mig utan fick byta namn lite då och då beroende på vilket namn som var mitt favoritnamn just då. Hon hette Sonja en period för åh vad jag ville heta Sonja.

Sonja var veterinär, rockstjärna, sekreterare (nåja, jag tyckte det verkade jättehäftigt), hon hade fyra hästar (Velvet Brown hette favoriten, en som kunde röra på benen) en stor prinsessvagn, ett Cindyhus (jag ville inte ha det rosa mindre barbiehuset) och fy fan vad hon knullade. Hon knullade nog mer än nåt annat om jag ska vara ärlig. //Lady Dahmer

Lady Dahmer ställer Barbie och Ken mot varandra inne sin blogg i någon typ av ”Battle of the sexes” där hon menar på att Barbie alltid var överlägsen och att Ken mer eller mindre var hennes lilla toyboy – en toyboy som hon enligt LD mest k*ullade med.

K*ullade era Barbiedockor?
Jag kan inte minnas att mina gjorde det men så var de också fullt upptagna med att gå modevisningar och hänga med GI Joe, som mer än gärna trashade min syrras välorganiserade Barbiehus när tillfälle gavs.

Jag tycker egentligen att det är rätt sjukt att Barbiedockorna fortfarande ser ut som de gör. En vanlig människokvinna skulle inte ens kunna stå upp rätt med hennes proportioner.

Men frågan återstår – Kn*llade era Barbies?