Michaela Forni sa ja!

Damon friade till Michaela genom att använda sonen Dante som ”messenger” och givetvis sa hon JA!
Vem kan säga nej till en sådan guldklimp uppbackad av en diamantring liksom? 🙂

Stort grattis till det förlovade paret!
Äntligen finns det ett nytt influencerbröllop att hålla koll på nu när Rebecca Stellas enorma bröllopskarusell stannat av.

Ytterligare en influerad trend baserat på konsumtion

Från Michaela Fornis blogg.

Hade ni hört talas om ”push presenter” i Sverige innan influencers pojkvänner började strössla Chanelväskor över dem efter att de fött barn?
Att visa uppskattning till sin partner för att ha genomgått en förlossning är en sak och kan ske på många olika vis, men att benämna den som en ”Push present” som helst ska vara någonting tjusigt (läs dyrt) är en helt annan sak.

Jag ger mig fan på att frågan börjat ställas i mammagrupper runt om i Sverige nu om vad man fått för push present och hur den måste vara flådig nog att stå sig i jämförelsen mot resten av gruppens gåvor!
Stackars den mamma (och hennes partner) som blivit utan!
Herregud, vilken skam!
Man får ljuga helt enkelt för att inte tappa ansiktet och så får partnern shoppa ikapp till nästa veckas mammaträff. Aldrig förr har ett sms-lån känts mer motiverat eller vad säger ni? 🤮

 

Ibland är det helt okej att säga till…..

När han var två dagar gammal fick vi åka hem. Det var riktigt pirrigt, så pass pirrigt att vi satte babyskyddet fel trots att vi gått igenom hur man ska spänna fast honom 100 gånger… nervösa föräldrar kan man säga, haha! Men ni behöver inte kommentera, från och med nu sitter han fast exemplariskt 😉//Michaela Forni

Alla kan vara lugna – Michaela Forni tog inte illa vid sig av alla de oroliga medmänniskorna som kommenterade att babyskyddet satt fel när baby Dante skulle premiäråka bil. Jag skrev om det här. 
Det är en känslig potatis blandat med öm tå det där…. (En känslig potatis blandat med öm tå låter förresten godare än Dantes gudmor Petra Tungårdens nya favorit-smoothie….ett instick bara…)

Men visst är det bra ibland när de som vet bättre säger till, på ett trevligt och väluppfostrat sätt om saker och ting är lite känsligt?
Jag tänkte på det när jag var inne på Magdalena Graafs blogg och läste att hennes hund – återigen – tagit sig upp på bordet och ätit upp alla mat. Omedelbart undrar jag om hon har koll på allt som kan vara giftigt för hunden och vilken mat som fanns på bordet….
Allt jag ser är den stora klasen med vindruvor. GAAAAH!

Herregud, jag är en sådan hönsmamma när det kommer till Selma och alla saker som kan vara giftiga för henne. (Och andra hundar också så klart)
Vindruvor, russin, choklad, rå lök, vitlök, nötter, advokado, salt, sockerfritt godis, alger, ekollon och en jäkla massa andra saker….
Jag har aldrig hackat lök med samma militäriska noggrannhet som efter vi skaffade henne.

Så…säger man till/upplyser utan att vilja skamma så är det alltså okej.. I
bland måste man kanske säga till på skarpen, typ som när folk gör idiotiska saker som kör sina barn utan bilbälte eller flytväst och ibland kan man använda sin ”indoor voice”…
🙂

Mom Shaming eller ett viktigt råd?

Under det HÄR inlägget kom kommentaren här ovan in. Enligt vissa av sina följare använder hon babyskyddet fel, något som de vänligt påpekar på det HÄR inlägget på Instagram.

Kan man inte längre uppmärksamma uppenbara fel som detta utan att bli anklagad för ”mom shaming”?
Om det nu är så att Forni använder det fel så riskerar hon ju att utsätta sin son för livsfara om det vill sig riktigt illa. Tror ni inte då att Forni skulle uppskattat om någon påpekar det för henne, snarare än att de låtit bli enbart för att inte riska att kallas för ”mom shamer”?
Läs kommentarerna här nedan. Det är ju igen som skriver i akt och mening att trycka dit Forni eller på annat sätt anklaga henne för att vara en dålig förälder utan de känns skrivna i all välmening.
Tycker ni inte?

Så vad säger ni?
Mom shaming eller bara kommentarer skrivna med sonens säkerhet för ögonen?

Tack för tips!

Det blev en liten Dante

Klicka HÄR för att se Michaelas film på sin lilla Dante.

Influencermaffian var snabba med att gratulera och kanske ser vi även en av lilla Dantes gudföräldrar avslöja sig?
Eller okej, ”faddrar” då…
Riktigt roligt, oavsett..
Jag har själv tre små härliga gudbarn som jag älskar högt!

Stort grattis till Michaela och Damon till deras lilla guldklimp!

Någon mer än jag som märker ord?

Ja, i min värld är en ”investering” någonting man investerar i/betalar för – inte någonting man får betalt för
Jag förstår att företagen fortfarande vill att det ska låta som att influencern själv valt och köpt hem varan, men i och med att inläggen numera måste reklammarkeras så ser det ju bara fånigt ut.
Nej, ni har inte investerat i en stoljävel, du har fått betalt för att visa upp den på bloggen. Inte heller godkändes kommentaren om ett önskat förtydligande.

Hugo skrev på Instagram att han och Paula ”skaffat” ett swim spa men inte heller det föll i god jord.
”Skaffat” är väl ändå bättre än ”investerat i”, men jag tycker det är bra att läsarna börjar reagera på det här förskönandet av reklamsamarbeten.

Någon mer som störs av det här ”inlindandet” av reklam?
Eller är det bara jag?

Fendiväska på äventyr

Forni är ute och luftar Fendiväskan på ett event med ByMalina, vilket fick mig att take a walk down memory lane.
Jag minns när Forni fick – inte ett utan – TVÅ sådana här väskband av sin sambo i present. Två väskband (ingen väska alltså, den får du köpa till för drygt 3 300 usd ) för 1 190 usd + 1 800 usd. Forni är ute och ”slummar” med det billigaste av de två på bilden här ovan.

Minns ni?
Jag vidhåller att det är precis lika galet nu, som då!
Men vad gör man inte för att verka ”rätt”? Har man inte råd med hela kittet – väska OCH axelrem – så kan man kanske enbart investera i en rem och knäppa fast den i en gammal väska från HM? Vem ser det om man gömmer väskan på ryggen eller under jackan när de vankas bilder? Fram med remmen bara!!!!!

WOW!
VILKET LIFE HACK!!!!!!

 

Det där med att vara någons chef

 Riktigt bra chefer är det bästa man kan ge sig själv i sitt arbetsliv. För mig har det inte handlat om att personen i fråga ska vara perfekt eller alltid göra rätt – utan att vi ska klicka, att vi ska kännas som ett team samt en stark känsla av att min chef verkligen tror på mig. Jag har haft tre såna chefer: Viktor Barth-Kron som rekryterade mig till Stureplan.se som 18-åring, Margret Atladottir som anställde mig som moderedaktör på Nöjesguiden när jag var 19 år och Staffan Ekbergsom jag jobbade med sida vid sida under mina år på Devote och Stampen (även han som rekryterade mig till Vice VD när jag var 22 år ung, snacka om att satsa på någon!).

Tre personer som jag kommer vara evigt tacksam över att ha haft i mitt liv och som är en stor del i min karriär och utveckling, både arbetsmässigt men på någon nivå även som människa.
[…] Kanske var Amanda (praktikant) anledningen till att jag tänkt mycket på chefer sen jag träffade Staffan i hissen igår. En gång var han min chef och idag är jag chef, med praktikanter i mitt bolag. Livet – det har sin märkliga gång på något vis. Häftigt är det. //Michaela Forni

Har ni som mål att bli chef? Eller är ni kanske chef över en massa anställda redan?
Jag avskyr att ha personalansvar. Jag har varit chef och det var ingenting för mig, jag är mer den där personen som gillar att sitta med mitt och grotta ner mig i saker.
Kanske var jag för ung? Kanske var det fel företag? Kanske hade jag på tok för lite erfarenhet av att vara chef?
För det är en sak jag verkligen lärt mig genom livet och olika arbetsplatser – och det är att bara för att någon är mest kunnig på en arbetsplats så betyder det på INTET vis att de är självskrivna chefer.
Oh no.
Det har jag erfarit den hårda vägen. 🙂

Varför verkar det som att alla vill bli chef?
Är det för att det betyder en högre lön?
Det är det naturliga steget för avancemang eller är det för att människor i grund och botten är lite maktgalna? 😉

Har ni förresten haft några sådana där guldchefer som Forni skriver om? </strong

Michaela Fornis 295 kronors-scrunchie.

Jag BORDE inte bli förvånad med tanke på att Michaela Forni gjort allt från events till smygreklam för… förlåt…visat upp ”samples” från Hermine Hold, men ändå har jag svårt att ta det jag ser på allvar.
Jag kan inte låta bli att ta mig för pannan när jag ser att Michaela Forni ”designat” en egen scrunchie, men för märket Soft Goat i cashmere.
Och priset – 295 kr.
4 kr billigare än tofshållarna från Hermine Hold.

Jag tycker alltsammans är idioti, men om jag var tvungen att välja mellan pest eller kolera så hade jag lagt mina pengar på den Forniska tofsen. 
Den är trots allt gjord av cashmere (en liten, liten bit)  medan den Hermine Holdiska med största sannolikhet är Kinakrafs med ett värde av två salta S-märken.

Team CamCam eller Team Cashmeretofs? 🙂