Målade naglar med Monas Universum

BILDEN RADERAD!

Sitter i väntrummet hos bästa tandläkaren och i stolen intill sitter en galet snygg man. Det är nästan så att det susar till lite i Fiffi …
…. tills jag noterar att han har knallblått nagellack.

Ursäkta mig men den här kärringen är alldeles för gammalmodig för såna nymodigheter. // Monas Universum

För Monas Universum är målade naglar en deal breaker när det kommer till män.
Oavsett hur snygg en man är så går han bort om det visar sig att han har blått nagellack och då är det tydligen också okej att smygfota honom till sin blogg?
Jag har samma princip, men inte gällande nagellack utan fula skor.
Har en man VALT att sätta på sig fula skor på morgonen så är det inte mycket att göra åt saken.
(Ett exempel på fula skor är gympadojor som snörts på tok för hårt att de ser ut som näbbiga tomtenisseskor som går upp där fram.)

Detta diskuterade vi redan i juni 2016, men mycket har hänt sedan dess och tänker att ni är många som tillkommit sedan dess.
Alexandra hade i inlägget en hang up på tänder och jag kompletterade med skor och nu då, Mona med nagellack men hennes läsare verkar inte riktigt hålla med henne. 🙂

Vill du slippa ”banka bäver” se hit!!

Med tanke på de skor jag valde att ha på mig i min header – och fortfarande ÄLSKAR – så skulle man kanske kunna tro att jag skulle gilla de här skorna som Mona fått tillverkade exklusivt till sig, men icke.
Jag måste tyvärr instämma med majoriteten av kommentarerna, att de inte är så där jättesnygga. Vissa älskar dem medan andra ser dem som ett sätt att slippa ”banka bäver” genom att ha på sig dem i sängen.
Jag tänker att de här skorna symboliserar motsatsen till det GabJossan skrev i sitt inlägg och som jag postade om igår.

När ursäkten ”ont i huvudet” inte längre fungerar så kan det kanske vara värt att investera i ett par glitter-orange skor med stabila gummisulor för att slippa tjatet? 
Tyvärr finns de i inte i allt för stora storlekar så alla karlar som behöver lite stöttning i betackandet får helt enkelt sova med dem på kudden.
Ni får tacka Mona senare om det även kommer en rabattkod också. 🙂

Ett heads up inför Black Week

Hörni, årets största shoppingdag är i antågande denna vecka och liksom andra influencers kommer även jag göra en del reklam. Mer än jag brukar.

Ni får helt enkelt scrolla om ni inte pallar. //Monas Universum

Dagen som förvandlades till den vecka på året då servrarna hos Google riskerar överhettning närmar sig med stormsteg. 
Åh, Black Friday som förvandlats till Black week – vad jag hatar när du fyller min inbox och telefon med mail och sms fulla av rabattkoder på saker jag inte ens skulle vilja ha om jag så fick dem gratis.

Både Kenza och Monas Universum varnar sina följare för att deras plattformar kommer innehålla betydlig mer reklam än vanligt, och uppmanar dem att bara skrolla förbi om de inte vill se det.
En varning? Är det bättre verkligen?
De vet att följarna kommer tycka att det är på tok för mycket, något som i det långa loppet kan skada deras trovärdighet och de gör det ändå?
Men jag måste ändå säga att jag uppskattar Kenzas ärlighet när hon erkänner att hon behöver jobba upp sin omsättning  från förra året och att Black Friday och Black Week är det enklaste sättet att göra det på.
Jg uppskattar den ärligheten. Gör ni?

Ett heads up är så klart ett steg i rätt riktigt men tycker ni att influencerna borde lyssna ännu mer på sina följare och åsikterna de uttrycker?
Jag personligen tycker att konsumtionshysterin som omgärdar Black Friday och Black Week är sinnessjuk och är övertygad om att vi snart kommer se en hel ”Black Month” som kommer vara än till påska. Trenden kommer inte vända förrän någon slutligen kläms ihjäl under sina egna postpaket.

Jag gillar alltså inte Black Friday eller Black Week, men istället för att bara kritiskt beklaga mig över konsumtionen så tänker jag göra någonting helt annat.
Jag har tänkt att tävla ut, alternativt lotta ut (nu är det slutligen är tillåtet) små tidiga julklappar till er som mer eller mindre är helt konsumtionsfria.
Tänk om den lilla julklappen är att jag ringer hem till er och sjunger en trudelutt i luren? Förutom några förbrukade mobilminuter så är julklappen helt konsumtionsfri.

Så det HADE varit en bra idé med lite skönsång, men jag får kanske spara den till nästa år?

Monas Universum kritiserar My Martens nya arbetsplats

Monas Universum ramlade som av en slump över företaget Lohilo när hon var ute och luftade sig på nätet och verkar allt annat än imponerad över informationen hon tillskansat sig. 
Först blir jag lite förvånad över att det här bubbelgumsdoftande enhörningsflödet gått henne förbi, men så bevakar hon inte heller My Martens olika plattformar på en daglig basis. (My Martens är marknadschef på Lohilo)
Så vad har Mona att säga om Lohilos funktionella tuggummin? Kommer hon vara imponerad? Peppad, taggad och hypad?
Kommer hon ansöka om ambassadörskap på stående fot?
Mjaaa…. Inte riktigt..

Okej, då kan vi läsa att Sweet Mint kommer förbättra resultatet när du bygger muskler på gymmet.

Bubble Mint är minsann deras första sanna skönhetsprodukt. Boostar håret, naglarna och du får en ”fab body” både på utsida och insida!

Melon Mint ska du tugga på om du vill gå ner i vikt eftersom du reducerar ditt sockersug. ”Det här tuggummit är minsann gjort för dig.”

Den med colasmak ska du tugga på om du vill behålla din kroppsbalans genom de mest basala vitaminerna kroppen behöver  … och det toppas av koffein.

Ehh. Vad f-n är det för skit?!

En annan sak som gör mig så in i helvitti förbannad är att de ofta använder sig av en yngre målgrupp för att sprida reklam. // Monas Universum

Mona har delat bilder som taggats med #lohilo där det tydligt syns att tjejerna på bilderna är unga, även fast Monas censurerat deras ansikten.
Det här är förmodligen inga tjejer som på något sätt får ersättning för sina bilder – än, men när kanske en förhoppning om att få det i framtiden, därav taggningen?
Av den anledningen tar jag inte heller med dem här i mitt inlägg.

Jag har aldrig ens testat en Lohilo-produkt och kan inte uttala mig det minsta om varken smak eller effekt, men ser dem överallt, vare sig det är i butik eller i handen på någon halvtrött tonåring som väntar på bussen.
Är det inte Lohilo så är det Nocco och är det inte Nocco så är det Clean Drink och rent utseendemässigt så måste jag nog säga att Lohilos är snäppet vassare än sina konkurrenter, i alla fall när det kommer till att locka den absolut yngsta publiken. (Rekommendationen för energidryck är 15 år)

Vad får du om du slänger ner en enhörning, slottet från My Little Pony, marshmallows, glitter, Hello Kitty och Linnea Claesons kalufs i en mixer och trycker på start? 

I egenskap av marknadschef – tror ni My kommer bemöta detta på något vis eller låter det mest som samma gamla kritik som ramlat in ända sedan Red Bull gjorde entre och gav oss vingar, och ingenting att ödla energi på?

Tack för tips!

 

Aktiv dödshjälp

Det här är så galet sorgligt. Hustrun led av ME sedan 20 år tillbaka och hennes önskan var att hon till slut skulle få somna in.

Problemet är bara att det är svårt att bestämma när man ska dö den naturliga vägen och eftersom hon var för sjuk för ta sitt eget liv, fick hon sin make att ge henne den spruta som gjorde att hon kunde somna in i sitt hem, omgiven av sin man och sin son.

Hon bestämde sitt öde och givetvis har vi lagar att följa. Igår ställdes maken inför rätta för dråp. //Monas Universum

Jag är till 100% för aktiv dödshjälp och att varje människa själv ska kunna bestämma över sitt öde, över när det är dags att gå vidare.
Att nekas rätten att besluta över sitt eget liv och död är både inhumant och ovärdigt.
Att hålla en människa vid liv och/eller vid medvetande i livets slutskede trots smärta och ångest görs sällan för den döende människans skull, utan för de anhöriga.

Jag är för aktiv dödshjälp.
Hur ser du på saken?

Monas Universum om bloggreklam

Jag lever på min blogg. Jag lever på de intäkter som kommer från de affiliates som jag jobbar med plus det ni läsare handlar av mig i min webbshop. Man kan ju tycka vad man vill om huruvida en blogg är ett riktigt jobb eller inte men just nu är det det för mig. Jag har skrivit i hela mitt liv så varför inte tjäna pengar på det.
[…]

Fram till och med oktober så har jag skrivit 638 inlägg. Av dessa är 117 st markerade med reklam/samarbete. Det är ganska exakt 15,4 procent.
[…]

Jag säger konsekvent nej till mycket. Går på magkänsla oftast. T ex jäkligt glad över att jag inte hängde med i den där Flawless-skandalen. Rakapparaten som bara var en bluff. Eller ett par hörlurar jag aldrig hört talas om … som visade sig vara en bluff. // Monas Universum

Av kommentarerna under Monas inlägg att döma så verkar ingen där vara så brydd över reklamen.
De verkar tycka att antingen skrollar man förbi eller så läser man inläggen för att se om det är produkter eller tjänster man är intresserad av.
Den tyngsta kritiken verkar faktiskt handla om själva utförandet av reklamen, att Monas inlägg håller en ganska låg standard jämfört med andra influencers.
Förklaringen från Mona är att hon är sjukt oteknisk och inte vet hur man gör med bilder, filter mm och dr kan jag verkligen hålla med läsaren.
Att kunna leverera bra och trovärdiga samarbeten är galet viktigt för en influencer och att bara använda pressbilder på produkter istället för att göra ett genuint och personligt samarbete är under all kritik.
Om det här är en del av Monas jobb så får hon ju antingen lära sig hur det fungerar med kameror, filter och annan bildbehandling eller betala någon att göra det.
Det är ju JUST det här som är så framgångsrikt med influencer marketing – att samarbetet blir personligt och att influencern använder sin person som reklampelare, och om Mona inte gör det utan bara publicerar produktbilder från exempelvis Ellos så faller ju hela konceptet.
Detsamma gäller så klart även mig, och jag håller just nu på att lära mig mer om att skapa snyggare och bättre videos då grundkunskapen i exempelvis iMovie inte räcker.

Och bilderna/videoklippen behöver inte vara perfekta, långt ifrån.
Så länge de håller en hyfsad kvalité så är det ändå 100 ggr bättre än att bara publicera produktbilder i ett inlägg.

Skolmat – ett ständigt dilemma tydligen

Hur som. Lokalerna är inte det egentliga problemet. Det är maten. Anna Whitlock serverar endast vegetarisk mat … bortsett från fisk och kyckling. Jag har inget emot det, i synnerhet inte då jag förstått att det är vällagad mat.

Men.
En dag i veckan har talibanen lunch först 13.00 och nu har det hänt ett par gånger att maten är slut när deras klass kommer. Det är fullständigt oacceptabelt. // Monas Universum

Under hela min uppväxt hade jag sällan någonting att klaga på när det kom till skolmat, men jag har förstått att det inte är en upplevelse som delas av alla.
Monas Universums dotter har börjat på en skola inne i stan som för tillfället renoveras, så en extra 700 elever har i stället knölats in på en annan skola där de….tja..inte riktigt verkar få plats eller ha kapaciteten att utfodra dem.
Enligt Mona så har maten varit slut flera gånger när hennes dotter kommit för att äta och då kan man ju börja undra över vad det är som försiggår här. Är de så pass usla på att beräkna mängden mat till eleverna, eller har de helt enkelt tagit pengarna öronmärkta för skolmaten och lagt dem på något annat?

Man kanske inte ska jämföra olika skolors bespisning rakt av men när jag läste Monas inlägg blev jag nästan lite förbannad. (Sekundär-förbannad å elevernas vägnar)
Hur kan matsituationen vara så här katastrofal på en skola inne i stan, samtidigt som en annan framstår som rena rama lunchrestaurangen i jämförelse?

Det här erbjuds eleverna varje dag i lunchmatsalen på en annan gymnasieskolan, också inne i stan:

– Två vanliga rätter att välja mellan
– En vegetarisk rätt
– En vegansk rätt
– En jättestor salladsbuffé med edamamebönor, linser, keso, hemmagjord hummus och andra röror
– En pastasallad
– Dagens soppa
– Mjuka bröd, fil och flingor
– Bubbelvatten

Hur kan EN skola erbjuda allt detta, medan en annan inte ens lagar tillräckligt mycket mat för att räcka till alla elever?

Hand upp, alla tanter!

Men, jag skulle inte prata om ögonmasken utan om öronproppar. Kärringvarning på det också men hey, I don’t give a fuck för det här m å s t e ni testa. Jag har gått igenom femtioelva varianter och för några månader sedan hittade jag det enda par på marknaden som faktiskt sitter i hela natten. //Monas Universum

Jag är själv känsligare än valfri millenial-snöflinga på nätet när jag sover och kan liksom störas av att någon andas i samma rum som jag när jag ska sova.
Inte för att skryta men jag har förmodligen testat fler olika typer av öronproppar än någon annan människa i hela världen.
Jag sover med huvudet åt sidan så alla proppar som ska in i örongången – likt de Mona rekommenderar – gör svinont efter ett tag och går alltså fetbort.

Men här är mitt tips till er.
Min gåva till er, alla lättväckta satar där ute, som också i desperation övervägt att kväva alla som andas högt med en kudde.
Silikonproppar. Ingenting som ska in i örat, så ingenting som kan göra ont.
Ja, bortsätt från om man som jag lyckas baka in polisongerna i proppen under natten. Det kan göra ont om man inte är med.

Varning för att dina husdjur kan bli aningens besatta av att äta upp dina öronproppar så lämna dem inte framme.
Bara ett tips.
THK lärde sig klättra i bokhyllan på jakt efter en öronpropp, och ni som vet hur han ser ut, förstår vilken prestation värd ett bragdguld det är. 🙂

Mona modererar kommentarerna på Magdalena Graafs blogg

Mona tar hand om mina kommentarer. Så jäkla tacksam för att hon pallar. Vet inte om hon läser och godkänner allt. Eller om allt hamnar i sopen? //Magdalena Graaf

Vi pratade lite om det här med läsare. Om ni bara VISSTE vad folk skriver för skit.
Det är hennes eget fel att hennes son dog.
Hon är ett knarkarluder, ”för det har jag hört av andra”.
Hon ser äcklig ut när hon är så smal.
Det är vidrigt hur hon kan gå omkring utan behå under kläderna.
Hon har fula barn.
Hon är en skitdålig mamma.
Hon är en djurplågare
. Och så vidare. I all oändlighet. //Monas Universum

Helt ärligt, hur är man funtad om man skriver till en mamma att det är hennes fel att hennes son dog?
Eller egentligen, hur är man funtad om man skriver någon av kommentarerna här ovan?
Influencers som byggt sitt varumärke kring sin person har ibland svårt att skilja på privat och jobb, just för att de är sitt företags varumärke och då är risken stor att de inte vet vad som är vad längre och istället tar ALL kritik som personlig.

Men det sagt så kan vi enkelt konstatera att ingen av kommentarerna här ovan varken handlar om Magdalenas yrke som influenser eller hennes varumärke.
De ratade kommentarerna som Mona skickat direkt i sophinken attackerar Magdalena på ett väldigt personligt plan som på intet vis har med hennes varumärke att göra. De skrivs enbart för att göra henne så illa som möjligt, och hur gör man det enklast om inte genom att blanda in hennes barn?

Det har noll och ingenting med hennes varumärke att göra utan är ingenting annat än en personlig kränkning från början till slut och jag håller med Mona här.
Magdalena ska inte behöva se dessa vidriga kommentarer från människor som inte drar sig för att använda hennes barn emot henne för maximal utdelning.

Monas Universum om sitt stundande hovrättsförhandling

Jag är osäker på vad lagen säger om utpekande publicering här och i Cissi Wallins fall, så för att ta det säkra före det osäkra så har jag bytt ut Monas identifierande av målägande till X.
Jag har ställt frågan till min chefredaktör så jag vet inför framtida texter.

I förra veckan träffade jag min advokat, David Massi. Vi har ju överklagat min dom till hovrätten och det är fler som undrar varför.

Svaret är enkelt. Jag blev dömd till 3 månaders fängelse omvandlat till villkorligt samt 70.000 i skadestånd till X. Och så 8.000 kr till staten. Just det ja, X ville ha ränta på hans 70.000 också.

David tyckte inte domen var okej så han överklagade. Risken vi löper är att jag får ett hårdare straff men vet ni, I don’t care. Har inga som helst problem med att sitta i fängelse för att ha berättat min dotters historia om X våldtäkter.
[…]

Det här med att jag är dömd för grovt förtal och därmed är kriminell, har givetvis kostat en del. Jag är väldigt noga med att tala om att jag i lagens mening har gjort något kriminellt när företag kontaktar mig för samarbeten här i bloggen. Givetvis är det en del som får hicka och avstår från att återkomma.

Men, så finns det dom som uppenbarligen tycker att jag har gjort rätt eller som inte bryr sig. All kärlek till dom. Känner jag.

Min rättegång kommer ske efter att Cissi Wallin haft sin. //Monas Universum

Jag känner mig kluven i den här frågan. 
Samtidigt som jag värnar om vårt rättssamhälle så tycker jag att det är galet att brottsoffer inte ska kunna berätta om vad de varit med om utan att riskera att dömas för förtal.
Jag tycker det är tragiskt att förändringen gällande förtal – att det nu går under allmänt åtal istället för enkilt – som kom till för att skydda unga tjejer som utsatts för hämndporr etc, nu istället utnyttjas av män som Fredrik Virtanen.

Jag har ingen som helst lösning på det här problemet, utan känner bara att det skaver.
Fokuset blir helt fel – lite som när åklagare frågar tjejer som utsatts för våldtäkter hur fulla de var, vad de hade på sig och hur många de legat med tidigare, trots att det är HELT irrelevant.
Förhoppningsvis kommer den nya samtyckeslagen hjälpa till att skifta fokuset tillbaka på gärningsmannen, men något liknande behöver ske gällande förtal också tycker jag.
Som sagt – ingen aning om HUR – jag bara skriver utifrån ett önsketänkande perspektiv där lagstiftningen så som den ser ut idag inte riktigt fungerar.

Du behöver inte hålla med mig eller någon annan här, men det är ett känsligt ämne för många inblandade, så håll en god ton!