Ett lite annorlunda Youtube-projekt

Jag och Färg-Bigge håller på för fullt och spelar in avsnitt till vår Youtubekanal. Dom är korta, mellan 12-15 min. Blandar allvar med sminktips.
[…]

Vi har inte bestämt vilket datum vi går ut officiellt än då vi har ett par saker att lösa. Dels måste vi ha nån sorts musikjingel och sen har vi det riktigt stora problemet: vad fasen ska vi heta?
[…]

Avsnitten kommer alltså ha ämnen såsom relationer, hur umgås man när barnen flyttar ut, hur dejtar man när man har passerat 40. Detta varvat med sminktips, hudvård och annat good-to-know. // Monas Universum

Monas Universum och hennes kompis Bigge håller på att rodda igång ett nytt Youtube-projekt för kvinnor (primärt tror jag) i den lite äldre målgruppen.
Spontant tycker jag det låter jätteintressant och jag tror att projektet möter ett behov som kanske hamnat lite i skymundan bakom alla yngre influencers som pratar om saker som känns helt världsfrånvända, även för mig, trots att jag har flera månader kvar innan jag fyller 40 år. 😉

Jag ser potentialen i projektet men har tyvärr inget förslag vad gäller namn.
Däremot vad gäller jingel, så skulle jag hänvisa dem till Epidemic Sounds där de garanterat kommer hitta vad de söker, utan en massa upphovsrättsligt arbete eftersom musiken är friköpt. 🙂

Vad tror ni?
Låter detta som ett projekt som väcker er nyfikenhet, ni – mina lite mer ”mogna” och till åren komna gelikar?

25-årsgräns på plastikkirurgi?

Ja, det finns en smula dubbelmoral i det här inlägget av Monas Universum, vilket hon är den första att erkänna, men det är inte riktigt det jag vill prata om här.
Ja, det finns en hel del i hennes text som jag inte riktigt håller med om, men mot slutet så fångar hon in mig igen med ett stycke där jag är rörande överens med henne.

Det jag däremot ALDRIG skulle göra är att uppmana andra här inne att operera sig. Never ever. Eller ja, nu ljög jag en smula för den enda operation jag verkligen kan rekommendera hälsomässigt för de som behöver är en Gastric Bypass. Men, det här med att ”använd min rabattkod så får du  30% rabatt på bröstförstoring” borde fanimej vara tokförbjudet. ALLA dom som pysslar med det är unga tjejer som vänder sig till unga tjejer. // Monas Universum

Om jag ska vara helt ärlig… 
Det enda som hindrande mig som 18-åring från, att på alla sätt som fanns, försöka förändra det utseende jag granskade under lupp varje dag?
Pengar.
Hade jag varit en 18-årig influencer med det pengaflöde som nu existerar för dem så vette fan hur jag hade sett ut idag.
Nu hade jag ju som tur väl är inte det, men du ska inte tro att jag gav upp där. Nej, nej…
Jag vände mig i stället till ”the next best thing” på listan efter pengar – Gud.
Jag bad till gud varje kväll om att få en plattare mage och om jag fick en plattare mage av Gud så skulle jag aldrig mer be om någonting mer i hela mitt liv. (Ödmjukt, jag vet..)
Jag fick ingen plattare mage av Gud.

Det vi ser nu är primärt unga tjejer med samma komplex och osäkerheter som de många av oss kämpade med som unga.
Istället för att ta sig igenom dessa perioder som en del av att växa upp och förhoppningsvis inse att ens egenvärde inte ligger i hur man ser ut, så tar de bara sin senaste influencerlön och så ”abra kadabra” och lite narkos senare så är det ”check” på den osäkerheten, bara för att upptäcka att man helt plötsligt hittat en annan att fokusera på.
Så fixar man den…och nästa….och nästa….och nästa…

Hur mycket ansvar kan man egentligen avkräva dessa unga tjejer, när det enda som skiljer dem från exempelvis unga CamCam är att de har pengarna (eller får samarbetena) att omedelbart förändra det i sina utseenden som jag fick be till Gud om?
Jag skulle mycket heller se att branschen tog ett större ansvar här och faktiskt satte en åldersgräns på 25 år (inte rekommenderad utan lagstadgad) och samtidigt förbjöd den här typen av marknadsföring och täppte till de hål som finns att krypa igenom.
Det är exempelvis förbjudet för en influencer att marknadsföra läkemedlet Botox, men det är fullt lagligt att marknadsföra en behandling där någon sprutar in det i ditt ansikte.

Jag vill absolut inte leva i ett samhälle där människors fria vilja inskränks av en stat som kliver in och bestämmer saker över huvudet på dem, men ibland kanske det behövs.
Jag gissar på att Systembolagets åldersgräns inte sattes vid 20 år som resultatet av ett tärningsspel utan att det faktiskt är ett välgrundat och motiverat beslut som föregåtts av diverse utredningar?
Borde man göra samma sak med den här relativt nya problematiken beträffande plastikoperationer och unga människor?

Jag läste någonting igår eller idag som fick mig att börja fundera i dessa banor, men jag minns inte riktigt var.
Så till dig som skrev den texten – tack för tips!

Om du inte alls håller med mig – eller Mona – om detta, motivera gärna varför. Jag började som sagt tänka på detta alldeles nyss, så det finns nog mängder med aspekter jag inte ens tänkt på.
Det här handlar om åsikter, snarare än rätt eller fel så jag uppmuntrar både till diskussion och till att hålla en bra ton, även mot de som inte håller med dig.

Att städa innan städerskan kommer?

En av mina mindre bra sidor är att jag alltid måste städa innan städerskan kommer. Blir superstressad om det är rörigt. //Monas Universum

Jag har förstått att det här är ganska vanligt förekommande, att folk städar innan städerskan kommer men kan för mitt liv inte förstå varför?
Skäms man över att man behöver städhjälp eller tror man att städerskan kommer döma en om hemmet är någonting annat än ”lagom smutsigt och stökigt”?

Personer som städar innan städerskan kommer, gör de likadant med alla tjänster de betalar för?
Tvättar de håret innan de går till frisören? Klipper topparna lite hemma i badrummet först för att frisören inte ska se just hur slitna de är?
Skickar de med ett par rena plagg till kemtvätten för att inte framstår som små smutsgrisar?
Klipper de gräsmattan lite i smyg innan trädgårdsmästaren kommer, och hur gör de egentligen om de bokat flytthjälp? Flyttar fem lådor på egen hand i smyg för att inte framstå som en tvättäkta ”hoarder” med på tok för mycket prylar??

Har ni gjort något av det jag nämner här ovan eller har ni gjort någonting annat liknande?

Same, same but different?

Det är Isabella Löwengrips fel att jag framstår som aningens förvirrad när ordet ”foundations” kommer på tal.
Innan det så hade ordet bara en enda betydelse, men nu?
Nu sitter jag på Monas Universums blogg och förväntar mig en lista med seriösa foundations/stiftelser att gilla och stötta, men istället verkar vi få en variant av det där foundationtestet som Tyra en gång utlovade på sin blogg.

Om det finns någon där ute som är ÄN mer förvirrad än vad jag är så rekommenderar jag att klippa loss den här fusklappen som du sedan bär med dig ut i livet, gärna laminerad.

ÄR du däremot intresserad av sminkfoundations så går Mona igenom en hel hög på sin blogg…

Monas Universum och ”Vid din sida”.

Monas Universum arbetar ideellt för ”Vid din sida” som är en organisation med fokus på att hjälpa äldre hemlösa i vårt samhälle. Det är både fint och beundransvärt, men jag kan inte låta bli att reagera på sättet hon skriver om dem på sin blogg.
Som att de är en sak eller en ägodel typ…

Då och då låter vi våra hemlösa få äta där inne på vår bekostnad … och igår var en sån dag.

Ibland händer det att våra hemlösa råkar en smula i luven på varandra. Just nu har vi ett problem, som pågått ett tag, men igår kväll kom vi på en bra lösning på det.

”Våra” hemlösa?
Kanske överreagerar jag, men jag tycker det är en smula integritetskränkande att benämna människor som en ägodel, samtidigt som deras problem och konflikter framställs som ett bråk mellan lågstadieelever som sedan de vuxna får kliva in och lösa.

Läser jag inlägget med fel glasögon eller har jag kanske en poäng här?

Att skilja på sak och person?

Jag funderar lite på det här med att ha en förälder som mördar. På denna rättegång igår fanns inte en enda människa med från mördarens sida trots att det finns vuxna barn och andra i dennes liv. Försöker föreställa mig hur det skulle vara om t ex min mamma mördar sin man. Om jag skulle komma till rättegången då. Jag tror faktiskt det. För, man måste väl skilja på sak och person … eller? Jag kanske tror att jag skulle klara det men i realiteten så kanske jag inte gör det.

Man kan ju älska någon men kanske inte dennes handlingar. Å andra sidan har jag inga erfarenheter av någon närstående som har mördat. Jag har bara andra väldigt tråkiga erfarenheter. // Monas Universum

Mona har tillbringat några dagar som åhörare i en tingsrätt och skriver om att skilja på sak och person på sin blogg.
Kan man separera någon man älskar, som gjort hemska saker, från sin gärning?
Eller beror det på vem personen exempelvis mördat? Om ens pappa mördat ens mamma eller någon, för barnen, helt okänd?
Och varför? Är det skillnad på att döda någon för att skydda en annan person, eller för att hämnas en oförrätt och ett rent lustmord”?

Gud, vilken märklig och smått osmaklig diskussion det här är men jag tycker samtidigt det är intressant, det Monas skriver om.
Kanske kan man inte veta hur man skulle känna, tänka eller göra förrän man själv befinner sig i den här situationen?

Vad tror ni?
Hur går tankarna hos er?

Årets sämsta och bästa med Monas Universum

Årets Chock: När jag i mars klev in i rättssalen och såg min exmans förvandling från att ha varit en snygg man till att ha åldrats 30 år och se ut som en gammal gubbe. Karma is a bitch

Årets Beslut: Vi sålde vårt hus för 1,5 år sedan och planen var att omgående köpa ett mindre i samma område. Hittade inget vi ville ha och hyr ett hus i närheten av vårt gamla för 26.000 pickadoller i kallhyra varje månad. 🙈Skulle bo där en kvart fjorton dar, typ, men inser efter ett par månader att vi trivs svinbra.

Årets Nederlag: Jag blev inte sugen på att börja träna … i år heller!

Årets Vänskap: Känslan att jag och Magdalena har kommit tillbaka till där vi var innan en tredje part förstörde vår vänskap för några år sedan. Ärlighet varar alltid längst. Jag är i övrigt oerhört tacksam för mina vänner och de betyder allt för mig. Uppställningen och kärleken i samband med min rättegång fick mig verkligen att förstå värdet i att ha fina vänner.

Årets Misslyckande: Lovade mig själv för ett år sedan att bygga upp min självkänsla och mitt självförtroende. Jag tar ju e x t r e m t illa vid mig när troll är i farten. Avskyr på riktigt människor med taskiga agendor. Skit kan man prata men då ska man a) kunna säga samma sak face to face och stå för det b) ha 100% på fötterna om man ska sprida dynga

Årets Jag-Skiter-I-Vad-Andra-Tycker: Jag är ytlig som f-n. Kommer aldrig att sluta med botox, fillers och annat som gör mig och min hud glad. Har dock det jobbigaste kvar: bröstförminskning och det har blivit fördröjt av att jag var tvungen att fixa mina tänder. Målet är dock att få brösten ”lösta” under det kommande året. Sjukt trött på att dom är i vägen och att jag alltid måste köpa stora kläder.

Årets Misstag: När jag missbedömde en människa som jag trodde var genuin.

Årets Fuckfaces: Fruar som stannar kvar hos sina pedofilmän. //Monas Universum

Här är några av Monas Universums ”årets”.
Håller ni med henne? Vissa är ju självklara medan andra inte är det för mig.
Förminska brösten hade varit trevligt men det passar inte riktigt in i mitt schema.

Har ni några ”årets” ni skulle vilja bidra med?
Här är mina:

Er tur…
Både ”bästa” och ”sämsta” är välkomna.

Offpist med Monas Universum

Jag spinner vidare på en vidarespinning – Sista måltiden med Monas Universum.
Mona väljer lutfisk.
Jag skulle nog säga att lutfisk tillsammans med surströmming kommer absolut sist på min lista, direkt bakom pölsa, blodpudding och aladåb.

Mitt val – Kebabpizza med svag sås från Pizzeria Amigo i Nybro.
ALLA DAGAR I VECKAN!
Inte generell kebabpizza utan specifikt den här!
(Nyåret kommer firas i Nybro och jag har redan kontrollerat att de har öppet på Nyårsdagen för annars hade jag behövt förköpt en pizza, trots att jag inte kommer vara bakis)

Ditt val? Lutfisk?
😉

Diademgate fortsätter inne hos Monas Universum

Monas Universum kommer till sin kompis Fanny Eks försvar och ska utbilda sina läsare i hur det fungerar med upphovsrätt och kopior från Kina.
Med tanke på att hon säljer den här typen av produkter i sin webbshop så tar jag hennes inlägg med samma mängd salt som går åt på den årliga tequilafestivalen i Kaliforniska Avila Beach.

Här
Här

Så Mona påstår alltså i sitt inlägg att Fanny Ek designat alla sina hårband själv, medan Fanny själv skriver på Ioakus hemsida att det bara är smyckena som är designade i Sverige av henne?
Vad vet Mona om skapandeprocessen kring Fannys produkter som Fanny själv inte verkar känna till?

Målade naglar med Monas Universum

BILDEN RADERAD!

Sitter i väntrummet hos bästa tandläkaren och i stolen intill sitter en galet snygg man. Det är nästan så att det susar till lite i Fiffi …
…. tills jag noterar att han har knallblått nagellack.

Ursäkta mig men den här kärringen är alldeles för gammalmodig för såna nymodigheter. // Monas Universum

För Monas Universum är målade naglar en deal breaker när det kommer till män.
Oavsett hur snygg en man är så går han bort om det visar sig att han har blått nagellack och då är det tydligen också okej att smygfota honom till sin blogg?
Jag har samma princip, men inte gällande nagellack utan fula skor.
Har en man VALT att sätta på sig fula skor på morgonen så är det inte mycket att göra åt saken.
(Ett exempel på fula skor är gympadojor som snörts på tok för hårt att de ser ut som näbbiga tomtenisseskor som går upp där fram.)

Detta diskuterade vi redan i juni 2016, men mycket har hänt sedan dess och tänker att ni är många som tillkommit sedan dess.
Alexandra hade i inlägget en hang up på tänder och jag kompletterade med skor och nu då, Mona med nagellack men hennes läsare verkar inte riktigt hålla med henne. 🙂