Paula Rosas om de elaka kommentarerna om hennes kropp och vad hon funderar på att göra åt det

Det är ett stort beslut. Ena sidan av mig säger att livet är alldeles för kort för att vara missnöjd och ha faktiska komplex. Den andra sidan säger ”fight it back” Pulkan. Jag vet att jag är bra och fin som jag är, med eller utan bröst. Brösten gjorde ett fantastiskt jobb genom att föda våra två små barn men lämnade kvar ett livslångt komplex. Då ska ni också veta att jag brast ut i gråt efter telefonsamtalet för att det känns som ett misslyckande att jag ens ringer dit. Det känns lite som att jag då visar mig besegrad och att jag indirekt låter andra ta val för mig och min kropp.//Paula

Det började med lite click bait på Instastory – en fälla jag givetvis gick i – men som slutar i ett ganska så tungt inlägg som länkas ihop med några andra ganska tunga inlägg som jag vill ta upp här. 
Jag tänker för närvarande ignorera den click bait-krok jag har i foten för tillfället – säg det click bait jag inte går på liksom… – och fokusera på det Paula skriver om, nämligen elaka kommentarer om hennes bröst.
Jag är som ni vet väldigt kritisk till när influencers för sponsrade inlägg för plastikkirurgi eftersom den marknadsföring som är del av betalningen i mina ögon är ordentligt oetisk. Vad vuxna människor gör med sina egna kroppar tycker jag är upp till var och en, men det är själva inflytandet och påverkan de kan göra på andra som jag motsätter mig. Varför skulle annars dessa företag erbjuda influencers dessa samarbeten om inte för att påverka sina följare att göra likadant? Företagen hoppas ju få tillbaka sin investering, and then some.. Det är ju tanken och målet med all marknadsföring, eller hur?
Inget företag skulle ju betala en person eller företag för marknadsföring – i pengar eller produkter –  bara för att vara snäll mot vederbörande, de vill ju se utdelning. Lektion 1 i marknadsföring.

Men här pratar inte Paula om sponsrade bröst – än – utan bara om sina tankar kring det men vi får se vad som kommer. 
Jag är säker på att Motiva och AK Nygard i detta NU sitter och formulerar ett mail till henne, utan on pratar om sina osäkerheter som människa och beslut hon vill fatta för sig själv.
Betalar hon en operation själv så handlar det fortfarande bara om henne själv och hon kan välja vad hon vill dela med sig av. Gör hon det som ett samarbete så handlar det helt plötsligt om att få andra att köpa tjänster från företaget som sponsrat henne och det är där det oetiska kommer in.

Vill Paula fixa tuttarna för sin egen skull – gör det – men jag hoppas att hon inte väljer att dumsnålt göra det som ett samarbete. Kanske kan hon ta lite av de pengar hon och Hugo sparade på att få sina vigselringar sponsrade och fixa tuttarna utan att försöka kränka plastikoperationer samtidigt? En idé bara… 🙂
Vad hon gör som privatperson är upp till henne, men vad hon gör som varumärke – exempelvis vilka samarbeten hon väljer – får man ha en åsikt om. Det finns en skillnad där – glöm inte det. (Gäller mig också så klart.)

Vill du ha en snabb sammanfattning av hela situationen så finns den i videon här under.

 

Paula olämpar sig på gymmet

Jag stod på bandet imorse och kämpade mig igenom ett tråkigt lågintensivt pass. Efter att ha gått i 50 minuter är jag dyngsur så jag tar jag mig min tröja och tänker att jag köttar ut det sista 10 minutrarna i tights och sporttopp.

Personal: Ursäkta, kan du sätta på dig din tröja?
Paula: Varför då?
Personal: Det är opassande.
[…] Har vi någon här som arbetar på sats och som i så fall kan hänvisa mig till dessa regler eller förklara varför det är så?//Paula

Om ni någonsin tränat på ett gym så har ni förmodligen stött på den här karaktären – jag väljer att kalla honom ”den mycket nöjde muskelbyggaren”.
Det är alltid en man, han ser nästan alltid ut som bokstaven ”V” (eller som en pizza slice med kanten uppåt om ni så vill.)
Han har ofta på sig tights och ett sånt där tyngdlyftarbälte som jag aldrig sett någon annanstans än i OS innan jag började jobba på gym. Det sitter så hårt åtspänt att det antingen hindrar honom från att skita på sig eller kommer resultera i att han skiter på sig vilken sekund som helst om han råkar ta ett för djupt andetag.
Runt handlederna hänger det två dragremmar och dinglar där han strosar omkring bland inredningen, för strosar – det gör han. Kanske för att hälsa på någon av de andra dragremsbärande männen men mest för att spana in sig själv i spegeln.
På underkroppen har han alltså tights, men vad bärs på hans överkropp?

Jo, det yttepytteminsta lilla linne du kan tänka dig.
Det består av en sytråd över höger bröstmuskel och en sytråd över vänster bröstmuskel, sytrådar som möts någonstans runt höftkulan för att sluta samman i någonting som tydligen ska kallas plagg.
Med en ryggtavla av Wisconsins storlek så blir det en hel del svett. Tänkt dig en Belgian Blue doppad i olja som du drar på en stringbikini för att den inte ska droppa och skvätta när den börjar krumbukta sig på grönbetet. Ungefär så mycket hjälper detta bodybuilderlinne mot att svett stänker över praktiskt taget hela gymmet men är det olämpligt?
Nope – för det räknas som en överdel, vilket tyvärr Paulas sport-topp inte gör, vilket jag vet eftersom jag arbetat på SATS och själv tvingats be tjejer klä på sig mer än en sport-topp.
Varför? Ingen aning? De som kom och sa till var oftast äldre damer som jag antar ansåg att unga bröst i sport-bh var högst olämpligt.
Urfånigt om du frågar mig!

Så här står det i SATS medlemsvillkor under ”Ordningsregler” men det framgår fortfarande inte vad och varför det skulle anses stötande att träna i en sporttopp.

5. Medlem måste visa hänsyn till andra. Bar överkropp eller kläder som kan uppfattas som stötande, är inte tillåtet på SATS.

Brev till dig – av Hugo och Paula Rosas

Men va fan är det häääääääääääär?! JÄKLA GRÅFEST!!!!
Kunde man inte fått en liten varning för blödigt innehåll innan man började titta på den här på bussen. Det slutade med att jag satt med huvudet i min intet ont anande bussgranne och fulgrät så axlarna skakade!
Nä, riktigt så illa var det inte men nog blev det lite fuktigt i ögonen allt.

Hugo sätter på sig sitt mest heroiska ansikte när han läser Paulas brev, men i slutet krånglar det sig fram en liten tår även hos honom. 🙂
Så fint och vilket annorlunda sätt att ersätta de sedvanliga löftena i kyrkan på. Kanske kommer jag kopiera det eftersom jag inte har någon lust att fulgråta ner hela min sminkning på den vita klänningen – ja, DÄR kommer det komma fulgråt, var så säkra.

Eller som Phoebe så pedagogiskt uttrycker det:

Rätt ska vara rätt så därför varnade inte jag heller. 
Bazinga!

Idag gifter sig Hugo och Paula

Idag vaknar Hugo och Paula upp som fästman och fästmö till varandra för sista gången eftersom de knyter hymens band senare idag!
Hugo valde att starta dagen med ett dop i det blå medan Paula verkar ta det snäppet lugnare.

Stort, stort grattis till de båda lyckliga tu idag!
Jag LÄNGTAR efter att få se Paulas brudklänning och små uppdateringar under dagen från festligheterna!
Tjooohooo! Länge leve kärleken!

Paula får kritik för sin möhippa

Efter att ha läst den här kommentaren av ”Lisa” på Paulas blogg så kan jag bara konstatera att jag är glad över att det inte är hon som kommer ansvara över min möhippa.
Ja, Paulas gäng var kanske både högljudda och lite gapiga men den som bevittnat eller deltagit på en möhippa som gått i viskandets och stillhetens tecken – hand upp!

Ja, Paula ställde sig upp på flyget och utbringade en skål över att hon gifter sig nästa helg och den som inte kan glädjas – eller åtminstone tolerera det på ett flyg är en surprutt!
Ja, jag tycker faktiskt det! So sue me!
Jag är en av de resenärer som varken uppskattar att leka tittut med den understimulerade ungen på raden framför eller oönskade samtal med främlingen på platsen bredvid mig men skulle det ramla ombord en möhippa med glada, något skräniga tjejer så skulle jag inte annat än rycka på axlarna och höja min Cola Zero i en skål.

Ibland får man faktiskt ha lite tolerans och överseende för andra människors lycka och upptåg, trots att man inte själv är inblandad. För jag tvivlar på att denna Lisa – om hon varit del av möhippegänget – hade ställt sig upp med sin decibelmätare och shyyys-at sina vänner. Eller så hade hon det, vilket är anledningen till att hon fick stanna hemma? 🙂

Så medan Lisa andas i fyrkant så höjer jag min Cola Zero till en skål för Paulas möhippa.
För tolerans. För överseende att någon eller några är lite överpeppade för en möhippa. För vänskap men framförallt… för MIG! Nä, så klart inte…
Skål för kärleken!

Paulas möhippa i Warszawa

I fredags blev Paula kidnappad av sina vänner som drog iväg med henne till Polens huvudstad Warszawa för en möhippa och de har varit duktiga på att dokumentera det hela på sociala medier och jag har gjort mitt bästa för att sammanställa dem till er. 
Jag kan ha missat lite grann där i mitten men jag har en känsla av att den gått i ungefär samma ton hela helgen.
Party och sova. 🙂

Jag har försökt dra ner och jämna ut volymen så förhoppningsvis sticker det inte iväg någonstans…men heads up any ways…

 

Fler influencers får sina Instagramkonton hackade

Förra veckan var det Annica Englund som fick sitt Instagramkonto hackad och den gången skickade den klåfingrige fan även ut ett krav på lösensumma för att lämna tillbaka den.
Nu är det Paula och Engla som drabbats av – om inte samma – så ett liknande upplägg. Kontona är hackade och tömda.

Det här är sannerligen inte bra marknadsföring för Instagram så jag förstår att de jobbar hårt för att lösa problemet.
Själv är mitt konto på tok för litet för att någonsin intressera en hackare men bara för att vara på den säkra sidan så gick jag in och bytte lösenord till alla mina sociala medier – till olika lösenord för man vill ju inte att det ska vara som ”finner du ett, finner du alla” – och det var nog inte en dag för sent.
Det borde man göra oftare…
På mitt förra jobb tvingade systemet mig att ändra lösenord efter tre månader vilket var galet irriterande, men säkert väldigt bra ut en säkerhetsperspektiv. Sen gällde det bara att komma ihåg det, men man kan alltid gömma en fusklapp på ett hemligt ställe – dock ej som en post it-lapp på skärmens ram eller under skrivbordsunderlägget för att undvika fysiska hackers som det som tur väl är finns ont av.

Ska vi skapa upp en ”trimonthly password changing day” och ha den första idag?
Var tredje månad påminner jag er om att gå in och byta era lösenord för att förhindra oönskade intrång?
Börja denna nya säkerhetsrutin med att byta dina lösenord idag så påminner jag er om tre månader igen!

Vet du inte hur du på bästa sätt skapar ett klurigt lösenord – använd en password generator som den här:

Tack för tips!

Ett mycket intressant inlägg av Paula Uribe

Hallå mina små gullnosar! Hur måååår ni idag? *kvitter kvitter*

Nä, skämt åsido.
Gårdagen gick kanske en smula i moralpanikens tecken men det fungerar så med den här bloggen. Den är en reflektion av det som händer på sociala medier och det jag väjer att skriva om och det är sällan en perfekt blandad godispåse av sött, salt, surt och syrlig. Därför blir det för mycket Blondinbella vissa dagar, eller för mycket av någonting annat en annan dag och ser jag någonting som jag tycker är viktigt nog att skriva om så kommer jag inte slopa det bara för att någon kanske hellre sett ett sprättben som avslutande inlägg.
Jag pusslar bland inläggen ändå som det är.. 🙂

Men.. Jag lovade ju att försöka vara en liten dansmus med tindrande ögon idag, så förutom inläggen som kommit tidigare idag  – och som jag skrev innan jag ingick detta glitteravtal med mig själv – så har jag tänkt skriva majoriteten av dagens inlägg i dur. Dock kan det dyka upp saker som kanske inte riktigt passar in i den mallen men då får vi klämma den finnen när den poppar upp. 🙂

Så!
Har ni läst Paulas inlägg om framgång och makt?
Hon spinner vidare på Isabellas Instagraminlägg från häromdagen där hon publicerade citatet:

”Fame changes people around you. But it dosen’t change you, if you already know who you are”.

Så här skriver Paula i sitt inlägg och inte nog med att jag tycker att hon har SÅ rätt – jag blev även ofantligt nyfiken på vem det var som faktiskt uppfann Viagra, men mer om det senare.

Däremot har jag svårt när människor försöker hävda sig. Trycka ner andra för att höja sig själv. Kan det bero på ett behov av bekräftelse? Jag blir mer inspirerad av någon som är ödmjuk än någon som skryter. Förstår ni skillnaden?

Hade du valt att ha obegränsat mycket pengar och vara känd och inte kunna gå ner på affären för att köpa mjölk eller ha obegränsat mycket pengar men ingen vet vem du är och fortfarande kunna röra dig anonymt? Typ skaparen av Viagra, vem är det ens?

Framgång definierar inte vem du är. Visst gör pengar livet lättare och roligare men det viktigaste är väl vilka man delar det med? Framgång och pengar ger trygghet men framgång och pengar kan också vara borta imorgon. Vem tar emot dig då när du faller?

Vad hade ni valt?
Jag hade utan tvekan valt alternativ nummer två. Alternativ ett begränsar ju en människa tillbaka från den frihet ett ekonomiskt oberoende kan ge så varför skulle man vilja ha det?
Frihet…
Smaka på ordet. Smakar det inte fantastiskt? Som rumstempererad Cola Zero och ett badkar fyllt med djungelvrål… om nom nom…

Jag tror så här.
En människa som kanske inte har mycket pengar har kanske inte så mycket, rent materialistiskt och saknar kanske en del men värdesätter andra saker i livet så som familj, vänner, kärlek och relationer . Men om pengar är allt en människa har, så har hen egentligen ingenting,  för den dagen pengarna försvinner så har hen inte ens en del, då har hen ingenting.
Det betyder att den som aldrig hade så mycket pengar eller materialistiska tillgångar varit den rikare av de två hela tiden för hen har haft saker i sitt liv som inte går att köpa för pengar.
Den personen vill jag vara.

Men nu – tillbaka till Viagra.
Utan att googla – vem gissar ni på?

Klicka HÄR för rätt svar.

Hugo och Paula har köpt lägenhet i Marbella

Hugo och Paula brukar spendera somrarna i Spanien och nu när Paula fyllde år så överraskade Hugo henne med att ta med henne och signera papperna för deras nya sommarboende som de får tillgång till 2020.
Att kalla det för ”lantställe” känns så knasigt.
Ett lantställe känns som en stuga i skogen, inte en lägenhet på den spanska solkusten men så är kanske utvecklingen.

Skulle ni vilja ha ett lägenhet i solen på det sättet som Hugo och Paula skaffat sig eller är ni mer som jag, som vill testa nya platser när jag reser snarare än att åka tillbaka till samma ställe år efter år?