Könsneutrala dockor?

 

 

Könsneutrala leksaker: Gårdagen gick till att leka med dom här könsinkluderande dockorna.
Till och med peruker kom med😍
Det är leksakstillverkarna Mattel som i höstas tog fram en kollektionen för att ge barn friare tyglar och verktyg till att leka utanför ramarna. Det kom med en massa roliga accessoarer så tjejerna kunde själva bestämma hur hen skulle se ut.

Det var spännande att följa leken. De hoppades mellan Benjamin, Charlie, Stella och Julia. Jag sa ingenting om att dockorna faktiskt saknade ett kön-det upptäckte dom själva! // Paula Rosas i torsdags

Paula fick sedan en fråga om huruvida hon skulle tillåta något av sina barn genomgå en könskorrigering vid 12 års ålder vilket hon svarar nej på med motiveringen; ”Skulle något av mina barn vilja operera sig som 12-åring?
Absolut inte
. Skulle barnet vara över 18 år, ja då är det upp till barnet och inte något jag ska ”låta” göras.”

Hon förstår heller inte vad könsneutrala leksaker har med könskorrigering att göra:

Dom här leksakerna bidrar ju snarare till mindre fokus på kön? Jag är inte så himla insatt i genus och har inte det som min kamp men jag tycker bara det är bra med mångfald. Att lekens värld bjuder på något från allt och att det finns utrymme att själv skapa sig mening. Vi erbjuder våra barn ”flickiga” leksaker och ”pojkiga” leksaker och allt leks med i olika perioder. Könsneutrala dockor som kan vara det barnet vill att det ska vara just då tycker jag är en fantastiskt bra idé. För min del handlar det inte om att begränsa barnen till att leka med vissa saker utan snarare erbjuda dom av allt, ge dom massor av möjligheter, och att bejaka olika delar i leken. Omhändertagande som ”typiska flickleksaker” som dockor är tycker jag är en bra egenskap att öva upp! Men jag tycker också det är viktigt med leksaker som bidrar till ökad kroppskontroll, fysiska leksaker, vilda leksaker och metodiska/logiska leksaker. Inga leksaker är ju flickiga eller pojkiga i grunden, det är samhället som bestämt vad som är en flickleksak och vad som är en pojkleksak. // Paula – idag söndag

 

Barnkalas i coronatider?

Jag förstår att barn kommer bli besvikna, ledsna och att man som förälder vill göra allt i sin makt för att inte göra sina barn ledsna, men det känns så onödigt…
För varje dag som går så växer känslan mer och mer i mig att vilja göra någonting mer för att hjälpa till i kampen mot corona, men jag vet inte hur.
Jag är ju inte sjukvårdsutbildad och vet inte riktigt vad jag skulle kunna bidra med, mest känns det som jag att bara skulle vara ytterligare en person som riskerar att sprida smittan med min hjälpsamma uppenbarelse?

Kanske behöver någon på Värmdö eller i Gustavsberg hjälp med hundpromenader? 
Vi tar gärna med din vovve på våra rundor med Selma, och kanske kan de även gå till hundgården och busa?

Maila mig i så fall på kontakt@bloggbevakning.se

Voff och kram från mig och Selma.
<3

En tvåstegsraket – Är det naivt att inte skriva om Coronaviruset på sin blogg och är det här smygreklam i kryddformat?

Paula kritiseras för att vara naiv eftersom hon inte skriver om Coronaviruset på sin blogg.
Behöver vi verkligen fler ställen att läsa om Coronaviruset på?
Och VAD ska Paula skriva på sin blogg om Corona som inte har stått på hundra andra ställen redan?
Eller tänker vederbörande att det kan finnas någon bland alla Paulas läsare, som helt missat Corona-hysterin, och vars blotta överlevnad är beroende av ifall Paula varnar för och upplyser om Coronaviruset?

Herregud, man har inte allt för många saker att kritisera om man kritiserar en bloggare för att inte agera sjukvårdsupplysning åt sina följare.

När jag skrev och tidsinställde det här inlägget igår så hade Paulas inlägg om ”fredagsstatus” inte publicerats än, föga förvånande. 😉
Därför gör jag en liten tvåstegsraket av det här inlägget, sätter dit en liten svans om ni så vill då det kanske inte vore så kul med två inlägg på rad om Paula.



Emma kommenterade här inne och frågade om det inte är så att Paula borde ha reklammarkerat sitt inlägg högst upp eftersom hon berättar att samarbetet med Kockens kryddor fortsätter.

Hade hon bara skrivit det så hade jag spontant känt att det nog inte är så mycket är tjafsa om, men eftersom det låter som mer av ett ambassadörskap eller långtgående samarbete OCH att det faktiskt är en ganska utstuderad produktplacering i tre av bilderna så är jag inte riktigt lika säker på hur RO eller KO skulle se på saken.
För vad är störst risk att missa i inlägget eller vad tar man enklast med sig från det?
Meningen om att samarbetet fortsätter eller produkterna från Kockens kryddor?

För mig är det bilderna på kryddburkarna och eftersom man som mottagare av reklam inte ska behöva leta efter en reklammarkering så skulle den här otydligheten vara någonting en granskning skulle kunna slå ner på.

Hur många människor tror ni Paulas inlägg om citronpeppar revolutionerar matlagningen för?
😉
Kanske finns det någon där ute som vågar sig på att stoppa ner en burk citronpeppar i kundvagnen för första gången, tack vare Paula?

Meningen med livet är upp till var och en

Det blev en del kommentarer efter att jag välkomnat Lisa och Jonas lilla dun till världen och skickade med meningen ”nu börjar livet på riktigt” till dom nyblivna föräldrarna. Att det var okänsligt uttryckt av mig med tanke på att det finns dom som går igenom missfall eller inte blir gravida eller inte ens vill ha barn. Har dom inte riktiga liv då eller?
[…]

Med det här inlägget ville jag dels förklara hur jag tänker kring att livet börjar med barn, för för mig ÄR det så att det känns som att mitt liv började med barnen. Det fick en mening jag inte känt förut även om mitt liv inte var meningslöst utan dom såklart. För mig blev det att växa upp, att bli familj, att bli mamma ett viktigt steg för mig. Jag ser moderskapet som min främsta roll i livet och jag tycker det måste vara okej att få känna så och uttrycka det.

Det här är mitt forum och vill inte censurera allt jag skriver om för att det kanske klickar dåligt i någon som går igenom något tufft just nu. Tro mig i att jag trots det förstår smärtan i när det inte går som man vill med att vänta barn och jag vill gärna skicka er styrka! Jag minns den sorgen och känslan så väl. Det är inget jag önskar någon att gå igenom. Men – livet går allt för ofta på sätt som vi inte önskar och jag tror att det är viktigt att inte tappa förmåga att glädjas med andra. Det kommer bara göra den egna smärtan värre.//Paula Rosas

Jag tror att uttrycket ”nu börjar livet på riktigt” kan ha lika många betydelser som det finns människor att yttra det.
För någon som drömt om att bli förälder så känns det kanske som att livet börjar med ett barn, medan för någon som inte har någon barnlängtan så är det kanske någonting helt annat som väcker den känslan.
Jag som inte vill ha egna barn blir inte det minsta påverkad av det Paula skriver och för mig är det inte ett dugg okänsligt, förmodligen för att det handlar om någonting jag varken vill ha eller saknar.

Att livet börjar på riktigt, kan inte det vara när man avslutat en utbildning och tar klivet ut i arbetslivet? Eller en drömflytt? Att köpa hund? Eller häst? Eller båt? Ta flygcertifikat? Gå ner i arbetstid? Gifter sig? Skiljer sig?
För mig kändes det som att livet började när jag började plugga i USA, men för någon annan har det känts som att livet börjat någon helt annan gång, med någonting helt annat.

En viktig sak tycker jag dock är Paulas avslutande mening från citaten här ovan:

Det här inlägget handlade om hur Dani knappt vågade berätta för Kenza att hon var gravid med rädsla för Kenzas reaktion eftersom hon och Aleks precis misslyckats med sitt 2a IVF-försök. 
Hur jobbigt det var för dem båda, men också hur de tog sig igenom det med sin vänskap intakt.

Vad betyder ”Nu börjar livet på riktigt” för er? 
Vad fick er att känna så eller vad tror ni kommer få er att känna så om ni inte gjort det än?

Självförsvar med Paula och Madeleine Vall Beijner

Borde inte självförsvar ingå i grundskolans läroplan?
För helt ärligt, vad har man mer nytta av i livet? Virkningen man lär sig på syslöjden eller kunskap om hur man undviker och/eller avvärjer ett överfall?
Så vida jag inte har virknålen med mig, att hugga i ögat på en attackerande förövare så skulle jag säga självförsvar – alla dagar i veckan.

Paula Rosas har skrivit ett inlägg tillsammans med Madeleine Vall Beijner som handlar om vad man kan göra för att undvika ett överfall, och vad man ska göra om överfallet är ett faktum.
Här är två viktiga punkter som Paula nämner i sitt inlägg, men gå gärna in och läs det i sin helhet. Förhoppningvis kommer ingen av oss att någonsin behöva försvara oss på det här sättet, men det är ju bättre att vara för mycket förberedd än inte förberedd alls, eller hur?

  • Skapa en medvetenhet kring din omgivning. Titta upp och håll koll vad som finns runt om kring dig. Ha inte hörlurar i, bort med telefon och bär inte en luva. Det försämrar din sikt. Välj upplysta vägar och platser där människor är i rörelse.
  • Skrik, skada, gör motstånd och DRA. Sluta aldrig att göra motstånd och skrika. Att göra motstånd visar att man har bättre chans att också återhämta sig psykiskt efter ett överfall, visar statistiken på.

Har ni tagit någon självförsvarskurs?
Och har ni – hemska tanke – någonsin behövt använda självförsvar?

Är man självisk om man laddar sina batterier?

När jag förra helgen skrev om att jag under söndagen knep lite egentid med träning och brunch ihop med vänner hade Hugo en skridskodejt med hans vän och tjejerna.

Även denna vecka har Hugo varit iväg på jobb i ett par dygn, och nästa vecka sticker han till Finland. Clean exploderar just nu, och det är något alla i familjen kämpar och stöttar varandra för. Men jag är inte ensamstående. Vi är två. När Hugo är borta finns jag kvar. Med ett eget arbete, med ansvar över hem, barn, vardag, aktiviteter och sysslor.

Jag trivs med tillvaron men ser till att tanka energi för att orka styra skeppet under perioder som dessa. Är det konstigt? Att när den andra parten är hemma också prioritera sig själv genom att fånga upp andra relationer? // Paula Rosas

Det här är ett ämne som jag tycker är riktigt intressant, men även lite svårt att diskutera med människor som aldrig varit i samma situation eller i alla fall en liknande situation.
Ponera att Paula aldrig laddar sina batterier, aldrig ger sig själv tid eller uppmärksamhet utan alltid, alltid, alltid sätter alla andra och deras behov framför sig själv så att Hugo kan satsa på sitt företag medan hon tar hand om allt annat.
Om hon inte ger sig själv tid att ladda batterierna så kommer hon krascha, och det tror jag är sant för de flesta relationer där den ena parten drar ett tyngre lass för tillfället.
Hur ska Paula på bästa sätt kunna ta hand om sina barn eller stötta sin man om hon kraschar av att ha ignorerat sina egna behov och sitt välbefinnande på tok för länge?

Att ta hand om sig själv är det bästa sättet att ta hand om sina nära och kära, och detsamma gäller självklart även åt det andra hållet.
Man är ju ett team, eller det är vi i alla fall i vår familj och så verkar det vara även för Hugo och Paula.
Den dagen Paula arbetar mot ett mål som kräver mycket av hennes tid så är jag säker på att Hugo kommer åta sig rollen som Paula har nu.
Så vida inte Hugo har några synpunkter på Paulas behov av egentid så tror jag skribenten bakom kommentaren här ovan kan vara lugn.
Paula väljer inte bort sin familj.

Vad har ni för erfarenhet av det här?
Några tips? Eller anti-tips? Saker man kan undvika?

Kör! 🙂

Att skilja på sak och person – del 2

Kan man skilja sak från person?
Den här återkommande frågeställningen..
Igår diskuterade vi utifrån perspektivet att någon man älskar begått ett hemskt brott, säg mördat någon.
Kan man då fortfarande älska den personen, samtidigt som man tar avstånd från det hemska brott hen gjort sig skyldig till?

Jag har nämligen stött på en liknande situation, fast utan brottslighet då.
Paula visar upp Katrin Zytomierskas träningskläder på bloggen och skriver att de sitter som en smäck. Jag skulle gissa på att de kommit som ett pressutskick då Paula poängterar att det inte rör sig om ett samarbete utan hennes genuint vilja att visa upp någonting hon verkligen tycker om.

Så här låter en fråga från bloggen:

”Tråkigt att du stödjer en sådan negativ person som Katrin Zytomierska när hon har pratat illa om metoo-rörelsen och ser ner på människor som har en annan kroppstyp än hon själv.”

Det här är Paulas svar, något komprimerat:

I mitt tycke så kan man gilla något någon annan gör utan att stå bakom allt hen sagt och gjort. Hon är bra på att väcka känslor, framföra sina tankar och vi tycker olika om mycket.

Jag tycker hon gjort kläderna bra. Om jag inte hade gillat dem genuint hade jag aldrig lagt upp något. Jag tycker man ska kunna lyfta bra saker medmänniskor gör och inte bojkotta alla som agerar eller tänker annorlunda än en själv.

Jag tycker till exempel också att Katrin gör en grym granola som är min favorit i hyllan (men som helt ärligt inte får följa med hem så ofta då jag tycker den är lite väl pricey 🙈).

Men det betyder inte att jag ställer mig bakom exempelvis hennes uttalande om kroppar, bantning eller liknande. Det måste gå att särskilja enligt mig. //Paula

Det känns som att man bara går i cirklar med den här diskussionen, även om den skiljer sig från hur diskussionerna kring herrarna här under brukar låta.
Principen är dock densamma.

– Roman Polański
– Woody Allen
– Michael Jackson
– R Kelly

Det ska bli spännande att se hur Hollywood ställer sig till Harvey Weinstein efter allt som varit?
Blir det klappar på axeln och ett ”nu drar vi ett streck över detta” eller kommer han aldrig mer få vistas i finrummet och frottera sig med filmstjärnorna.
Hoppas han har långkalsongerna på sig för jag anar att han kommer få stå där ute i kylan ett bra tag, kanske resten av livet.

Fina flickor får inte…vaddå?

Tog mitt snus och gick därifrån ilsken som ett bi. Nu är absolut INTE min tanke att på något sätt romantisera snus, nikotin eller ett beroende. Jag vet om att det är dåligt och en last som jag absolut inte är stolt över men det är jag som äger det valet. Ingen annan. Och absolut inte en kille i en kiosk som har ideér om hur ”fina tjejer” bör göra och inte göra. //Paula

Vilken jävla tröghög!
”Fina flickor snusar inte”?

Vad mer får fina flickor inte göra?
– Bajsa
– Prutta
– Rapa
– Ta för sig
– Vara högljudda
– ??

Fyll på listan…
Får fina flickor njuta av sex?
Välja bort barn eller den traditionella familjekonstellationen?
Ha orgier? En ormgrop med andra fina flickor?

”Fina flickor snusar inte”…

Störtlöjligt!
Det där är ju ett sådant typiskt exempel där man kommer på det perfekta, dräpande svar, ungefär fyra minuter för sent och ”the moment has past”…

 

Inbrott i Hugos och Paulas hus på nyårsafton

 

Vi hade inbrott på självaste nyårsafton. Vid tolvslaget ringde vårt larmcentral… Det känns jätteledsamt att någon/några har tagit sig friheten att bryta sig in i vårt hem. Vår allra tryggaste borg.
Jag skiter fullständigt i våra saker, men att dessa människor fått mitt hem att kännas otryggt känns förjävligt.
I fredags kom vi hem, och började gå igenom vad som fattades. Det var kaos. //Paula Rosas

Medan Hugo och Paula firade nyår i Mexiko så passade alltså någon eller några på att bryta sig in i deras hem och kränkande riva runt i det allra heligaste – deras hem.
Deras hem och deras privatliv. Fy fasen, alltså!
Jag lider SÅ med dem, att få känna sig trygg i sitt hem är väl det minsta man kan begära. Jag har inte varit med om inbrott – förutom i bil – men däremot anlagd brand som tack och lov enbart rökskadade stora delar av hemmet.
Jag vet inte om jag skulle vilja bo kvar i ett hus som någon brutit sig in i. Det känns nästan ”förstört” och fan vet om jag någonsin skulle känna mig lika trygg igen.
Men samtidigt vill jag ju inte tillåta att en hoper kriminella kör ut mig ur mitt eget hus…
Den är svår…

Är detta kanske baksidan av att hela tiden informera världen om vart man befinner sig vid olika tidpunkter?
Om inbrottet i Hugo och Paulas hus var planerat och inte bara ett hus som valdes på måfå, så hade tjuvarna säkert stenkoll på att familjen befann sig i Mexiko.
Att skriva på sociala medier att man är bortrest är något som alla säkerhetsföretag avråder från, för varför servera tjuven ett hus att kunna jobba ostört i?
Nu har ju Hugo och Paula sitt hus larmat vilket betyder att tjuvarna nog inte hann vara inne i det särskilt länge, men det är ju en klen tröst.
En enorm kränkning oavsett!

Hur resonerar ni?
Har någon av er utsatts för inbrott?
Hur gjorde ni?
Försvann känslan av otrygghet?

Samarbete vs samarbete

Influencer marketing har sannerligen tagit Sverige med storm.
Fler och fler företag vänder sig till bloggnätverk för marknadsföring och den traditionella printreklamen verkar vara på väg bort.
Den senaste tiden har jag flera gånger kommenterat fenomenet och hur jag tror att trenden kommer se ut under 2020.
Jag har en känsla av att följarnas förtroende för influencern kommer fortsätta sjunka i takt med att de gör fler och fler samarbeten, och speciellt då samarbeten där produkten de marknadsför är deras ”favorit” trots att det inte ens gått en vecka sedan influencern marknadsförde ett konkurrerande varumärke som givetvis också var hennes favorit.

Det här med att prata i ”jag-form” är enligt mig, en av sakerna som riktigt kan pulvrisera ett varumärke och dess trovärdighet på nolltid. Alla förstår nämligen att produkt efter produkt som visas upp, omöjligt kan vara en favorit.
Beskriv och presentera produkten i samarbetet för följarna istället och ta reda på vad de är ute efter, snarare än du själv.

Här kommer två exempel på min teori:
1. Alexandra Nilsson gör ett samarbete med företaget Swarovski och jag får känslan av att det är någon annan som skrivit inlägget åt henne då språket är helt annorlunda mot vad man normalt sett kan läsa inne hos henne.

Nu är det snart jul igen och jag vet exakt vad jag önskar mig i år. Smycken från Swarovski! I två år har jag fått presenter därifrån från Andreas, och jag blir lika lycklig varje gång. Swarovski är verkligen i min stil. Classy men också party, fast funkar ändå lika bra till vardags om man vill det. Ni vet ju att jag älskar allting som glittrar, men det får gärna vara i en stilren design så det inte tar över för mycket. I år har Swarovski en kollektion som heter Naughty or Nice, som handlar om ifall du har varit snäll eller lite stygg 😉//Alexandra Nilsson

Ta en titt på smyckena och säg mig om ni tycker att de känns som ”Alexandra”?
Jag gör inte det inte tyvärr men de kan ju också bero på att Alexandra erkänner att hon hittat på allt som stod i hennes inlägg. Hon kallar det hela för ”story telling” vilket mest låter som ett fancy word för hitttepå. Hon bygger alltså fiktiva scenarion som hon sedan stoppar in sig själv och sambon Andreas i.

Så storytelling alltså? Det gör ju inte direkt det lättare att lita på vad influencers tycker och uttalar sig om när till och med det här var visar sig vara fejkat. 

2. Paula Rosas gör ett samarbete för företaget Safiras klockor med bland annat Hugo som rekvisita. Trots att jag vet att Hugo nästan aldrig tar av sig sin Rolex och att Paula aldrig skulle sälja sin klocka av samma märke så tycker jag att reklamen är riktigt bra utformad.

De blandar exempelvis inte in sig själva och pratar inte om klockorna som sina favoriter utan Paula presenterar dem helt sonika för de potentiella kunderna.
Hon skriver ingenting om sig själv eller produkten som hon riskerar att kastas tillbaka i ansiktet på henne om hon någon gång skulle få för sig att göra reklam för en konkurrerande verksamhet.
Paula är helt enkelt en reklampelare som lånats ut till ett företag som Safira för marknadsföring på hennes plattformar.
De betalar för hennes plattformar, inte hennes person, personliga integritet eller åsikter, och det är någonting alla influencers skulle gynnas av ifall de tog informationen till sig.
Hon behöver inte blanda in sig själv hela tiden. Fokusera på det marknadsförande företaget istället och försök matcha det med följarna istället. Annars kommer det inte finnas så mycket trovärdighet kvar att förlora och det är trots allt det viktigaste en influencer har till sitt förfogande..

Vad är era åsikter om innehållet i det här inlägget?