Att kunna se potential i oslipade diamanter

 Hur jag inte ens ville ha dig från början, låtsades, la skambud och så råkade du bli vår. Efter ett smärre ansiktslyft och ommöblering var du lättare att älska, även om kärleken så klart fanns där från redan från första gången jag satte min fot innanför dörrkarmen och såg din nästintill generande takhöjd och minst sagt ståtliga detaljer. Du har alltid haft sådan potential att blomma ut och bli något fantastiskt. // Petra Tungården

Petra Tungården beskriver kärlekssagan mellan sig själv och sin lägenhet, en lägenhet hon egentligen inte ville ha från början och efter att ha sett bilder på den i ursprungsskick så förstår jag henne.
Hon kallar det för ett ansiktslyft. Jag skulle mer vilja kalla det en variant på det där framtida ingreppet där man kan operera in sin hjärna i en helt ny kropp än ett ansiktslyft. Typ så…
Men tillbaka till lägenheten…
Jag hade blivit åksjuk där inne.
Även fast det framförallt är väggarnas färg som sticker i ögonen så har jag så ofantligt svårt att se förbi sådant. Att se potentialen i renoveringsobjekt.
Jag ser bara att det är fult och så vill jag gå där ifrån.
Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det skulle gå att göra, det som Petra och Markus gjort i lägenheten.

I inlägget här ovan länkar hon till mängder av före/efterbilder från lägenheten och när man ser dem sida vid sida så är det så man häpnar.
Väggarnas färg? Här ligger till och med Dashas nya lägenhet i lä. 😉
Den bortbyggda kakelugnen? Det enda som var okej var badrummet…

Har ni den där magiska förmågan som kan se förbi sådant här och visualisera framåt och hur det skulle kunna bli?  

Det där med att argumentera för sin sak

Det finns många olika sätt att kritisera en människas handling på. 
Vissa kan vara kreativa eller ironiska medan andra är mer rakt på sak utan varken målande beskrivningar eller annat lull lull. Ibland väljer man kanske det ena sättet och ibland det andra vilket jag kan tycka är helt okej för det mesta.
För det mesta
Är man inte förmögen att uttrycka eller leverera sin kritik på något annat sätt än med rena personangrepp eller elaka kommentarer om utseende så borde man faktiskt sätta sig på sina händer en stund.
På vilket sätt är exempelvis botox en relevant aspekt i kritiken mot Petras val att resa utomlands?
(Tillägg) M
ängder av kritiska kommentarer både här och på andra ställen har med hennes utseende i kritiken trots att det finns ganska mycket annat, både handlingar och agerande från Petras sida, värt att kritisera.
Kan man inte det utan tycker att utseende är ett starkt argument mot ett agerande så är det kanske läge att sätta sig på en eller båda av sina händer.
Eller tror man på riktigt att det här är det bästa sättet att få Petra att lyssna och tänka om? Eller vill man bara jävlas?

Men..
Är man inte kapabel att argumentera för sin sak på något annat vis än att önska sjukdom och olycka för Petras ofödda barn så räcker det nog inte med att bara sitta på händerna ett tag.
Personen bakom den här kommentaren borde få alla fingrarna ihoplimmade med snabblim till en enda stor klump, en klump som i sin tur sedan snabblimmas fast i vederbörandes armhålor på obestämda framtid.

Alltså, va fan?

Petra Tungården försvarar sitt val att resa till Portugal, trots Coronaviruset

Jag tror att vad jag än skriver så kommer lägerna vara delade.
[…]

Det är så lätt att peka finger och skambeläga folk – och skulle något hända skulle de människorna sitta redo på tårna OCH MED SIN GÄLLASTE STÄMMA SKRIKA:

”VAD VAR DET JAG SA”.

Men nu är jag här. Nu är det så. Var det fel beslut? Kanske. Men jag har tagit beslutet och kommer inte sitta här och jämra mig för det och jag hoppas att ni också kan respektera det. I värsta fall om situationen uppdagas få jag bänka mig hemma i karantän efter flyget. Om vi nu kommer hem.

Tror bara det är otroligt viktigt att alla vidtar åtgärder. Är man sjuk stannar man hemma, rör dig inte i alltför stora folkmassor, gå inte till gymmet, kan man jobba hemma gör det – följ anvisningarna.

Ta hand om varandra och var snälla mot varandra därute. // Petra Tungården

Petra Tungården uppmanar alltså sina följare att inte gå till jobbet och att i största möjliga mån jobba hemifrån för att inte riskera att sprida Corona-viruset vidare, men själv reser hon, höggravid, över hela Europa med sina anställda, för att kunna ta kort på klänningar i en annan miljö än den svenska.

Det är ju så dumt så klockorna stannar och det glädjer mig att det bara är någon enstaka läsare som tar Petras parti och lyckönskar henne med förhoppning fina bilder.
Fina bilder borde dock vara Petras minsta problem i den situation hon precis satt sig i.
Vad gör hon om hon inte kommer hem från Portugal och bebisen bestämmer sig för att komma lite tidigare än beräknat?

Så. Jävla. Dumt.

Tack för tips!

Jakten på likes och content är absurd!

Jag hade inte tänkt filma min förlossning, men nu känner jag bara att KLART VI SKA (eller Markus då). Och vill såklart inte filma ALLT, utan små glimtar. Markus är ju lite rädd för blod och får lätt lågt blodtryck, kan ju verkligen gå hur som helst. Han kanske ska ha på sig en hjälm redan när vi gör entré på förlossningen. Kanske får be en barnmorska filma lite. //Petra Tungården

Kanske får be en barnmorska filma lite?
Ja, det är ju sedan gammalt att barnmorskor och annan vårdpersonal har på tok för lite att göra på sin arbetsplats.
Klart en barnmorska ska rycka in och filma lite Petra Tungårdens förlossning. SÅ KLART!
Det känns väl fullt rimligt?

Det räcker alltså inte med att barnmorskorna ska försöka utföra sitt arbete med en filmkamera i nyllet, eller ännu hellre – flera filmkameror på stativ, uppställda runt om i rummet som de riskerar att snubbla över?
Nej, nej, nu förväntas de även vara aktiva in själva filmandet pga några influencers lagt ribban för den här klickjagande kapprustningen där ingenting längre får vara helt privat i jakten på content.

Petra skriver visserligen i sitt inlägg att hon inte är säker på huruvida hon kommer lägga ut sin förlossning på Youtube eller inte, men det är ju en klen tröst för personalen.
Alltsammans måste ju ändå ju måste förevigas som om hon skulle göra det då det inte riktigt finns utrymme för omtagningar, och då är vi tillbaka vid barnmorskan som Petra tycker ska filma henne istället för att utföra sina faktiska arbetsuppgifter.

Jag hoppas innerligen att vårdpersonalen inser att de på intet vis behöver spela med i den här content-hysterin, skapad av influencers och att de är i sin fulla rätt att säga nej.
Det här är ingenting som ingår i deras arbetsbeskrivning och de ska inte behöva rycka in och filma eller själva bli filmade när de jobbar om de inte vill.

Tack för tips!

Bytt är bytt – influencer edition

Till Markus förfäran så var det första vi gjorde på lördagsförmiddagen att traska rakt in på Oliver Gustavs Sample Sale. Jag och Carro såg det som ”ödet”, eftersom du annars blir fattig bara av att andas i hans lokaler. Men främst så måste du som vanlig dödlig spara ett bra tag för att ha råd men en penna. Såg paniken i Markus blick när han såg hur jag närmade mig det stora blytunga marmorfatet, det var som att det hela gick i slowmotion. // Petra Tungården

Ska vi leka en liten lek?
Vår egen variant av ”Bytt är Bytt” där jag är Karin Lazarow OCH Renée Nyberg och ni är de tävlande?

Petra Tungården fick alltså tag i det här marmorfatet på Oliver Gustavs Sample Sale, vilket betyder att det var billigare än om hon hade köpt det till ordinarie pris.
Men vad tror ni det kostar till ordinarie pris?
Är det lika dyrt som det är tungt?

Facit hittar du HÄR!

Fixa idéer för foto?

Står ju bara med handen på bilderna, glider ju inte runt med handen på magen. Känner mig lite som svamp bob fyrkant i profil annars, haha! //Petra Tungården

Jag tänker att det här bara är ytterligare en fix idé som görs när det vankas fotografering för att man har fått för sig att det ser bättre ut.
Som en förklarande demonstration av något ingen med största sannolikhet ens tänkt på, förutom den som gör det.

Sprättben – benen ser längre och slankare ut
Tofshållare – så ingen tror att man är flintis utan att man faktiskt har hår på huvudet därbakom i tofsen
Hand på mage – så man inte ser ut som Svampbob Fyrkant som gravid

Vad finns det mer för sådana här fixa idéer som folk (vi) gör på foto och som man knappt tänker på längre?
Petra har ju en förkärlek till att trycka fram sin märkesväska på ett smått märkligt vis när hon fotar outfits, och sen är det det där med att svanka för illusionen av en större röv, men gör gemene man verkligen det på bilder eller är det mer en influencisk företeelse?

Tack och lov att V-tecknet och handhjärtana verkar ha försvunnit, för ett tag skulle alla göra någon av dem så fort det slets fram en kamera. 
Må de aldrig komma tillbaka – särskilt inte de hjärtan man gjorde tillsammans med en kompis, alltså varsin halva som man sedan tryckte ihop – gärna i motljus och helst på en strand.
Kom igen nu, vi har alla gjort det, eller hur?

Puffärm för alla!

Som ni vet är jag ju lite av en ”go to-guru” när det kommer till mode och att mina trendspaningar får butiker att sälja slut på va skit som helst.
Finns liksom inga guldskor kvar att köpa någonstans och det är givetvis helt min och min banners förtjänst.
Nä, skojar bara men ni kan andas ut. Jag har fotat nya bylinebilder och kommer även byta ut den i headern, så då blir det bye bye Goldis.

Tydligen så är puffarmstrenden här för att stanna och ingen är gladare än jag.
Jag ÄLSKAR puffärmar och skulle gärna ha det på alla mina överkroppsplagg, men det här halvglansiga tygen som mest ser att komma från någon gammal soffa på Myrorna får tumme mer av mig.

Vad säger ni?
Puff or no puff?

Smärta i kubik för Petra Tungården

Nej, men alltså VAD ÄR DET SOM HÄNDER? Har aldrig varit med om sådan smärta som jag kände inatt. Vaknade vid 03.00 av att hela käken på vänstersidan dunkade hysteriskt nästan som att någon snärtade och gav mig stötar. Redan på kvällen började hela läppen och käken domna, men tänkte att det berodde på tanden.

Jag gråter nästan aldrig och har väldigt hög smärtgräns men grät helt hysteriskt i två timmar. Markus försökte ringde vårdupplysningen och frågade om man kunde åka in akut med tanden. Han var så orolig, tror aldrig han sett mig så ledsen. Tillslut började det pulsera mindre och det kändes som jag somnade in i någon dvala. Ett tag var jag nära på att bara slå huvudet i något för att svimma. //Petra Tungården

På samma sätt som jag skulle avråda från att googla dina symptom då svaret oftast är att man är döende så skulle jag även avråda från att beskriva olika sjukdomssymtom på sociala medier då det alltid hoppar fram en hel hög med hobby-doktorer, redo att trycka in stetoskopet i öronen och diagnostisera loss igång. Ofta krävs det inte mer än ett snabbt ögonkast för att kunna slå fast vad det handlar om.
Av femton kommentarer kan 14 av dem handla om vitt skilda, och helt motsägelsefulla symptom, men trots det så är alla övertygade om att just deras svar är korrekt.

Lite som på Postkodmiljonären, där den stackars tävlande slutligen måste be publiken om hjälp med en klurig fråga.
Trots att de fått noggranna instruktioner att inte gissa utan bara trycka på knapparna om de faktiskt VET det korrekta svaret så ser det inte helt sällan ut så här:

Det är också risken när man ber läsarna om medicinska råd på Internet.
Man kan få höra att man har allt från kallbrand till kennelhosta om man inte passar sig.
Men…
Ibland har nöden ingen lag, och Petra verkar ha råkat ut för någonting i hästväg på smärt-barometern. Två nätter i rad. Och givetvis då hon är gravid och restriktionerna på smärtstillande är allt annat än upplyftande.

De två förslag på diagnoser som återkommer i kommentarsfältet är saker jag aldrig ens hört talas om.
Hortons huvudvärk?
Trigerminusneuralgi?

Så med risk för att stjälpa mer än att hjälpa så undrar jag om ni känner igen de symtom Petra beskriver i sina inlägg?
Kanske är detta tillfället då det för en gång skull hjälper mer än stjälper att skriva ut sina symptom och be läsarna om hjälp?
Plötsligt händer det, och vad är det som säger att detta ”plötsligt” inte är nu?

PS. Jag kände som sagt varken igen Hortons huvudvärk eller Trigerminusneuralgi men sprang på några riktigt spännande namn på sjukdomar jag heller inte visste fanns.
Vet ni någon som drabbats av ”Kinarestaurangsyndromet”? Eller som ens hört talas om den?
Samma sak med ”Maple syrup urine disease”? Låter det bekant?

Baby boomen bara fortsätter…

Att hålla överraskningar hemliga har aldrig varit min starka sida. Att dessutom undanhålla det största i livet, har rent ut sagt varit terror.

Helst ville jag bara vråla ut till hela världen ATT VI SKA FÅ ETT BARN. //Petra Tungården

Att de här tjejerna bebis-synkar är kanske inte så jättekonstigt med tanke på att följts åt i sina karriärer som influencers ändå sedan de började blogga om sina liv.
Ni vet, då när bloggen fortfarande var det enda verktyg dessa tjejer använde , trots att Youtube slog upp dörrarna redan 14 februari 2005. Instagram dröjde ytterligare och lanserades inte förrän drygt 5 år senare, den 6 oktober 2010 och någonstans där ändrades beskrivningen ”bloggare” till ”influencer”  – ett samlingsnamn för någon som använder mer än en typ av social media i sitt arbete.

Mitt första minne av Petra Tungården är när hon, Forni och Anna Hibbs spelade in serien Glamourama. Pressbilden på trion är så hårdspacklad att tjejerna ser smått lackade ut och i kombination med att Anna Hibbs huvud dragits absurt mycket åt sidan av någon retuscherare så har den bilden etsat sig fast i mitt medvetande.

Igår fick jag frågan om när jag började följa Isabella Löwengrip, och jag kan inte säga exakt vilket datum det var, däremot minns jag exakt VAD som är mitt första minne av henne.
Så här var det:
Vissa av Isabellas läsare kritiserade henne för att göra av med så mycket pengar varje månad, så hon antog någon typ av utmaning där hon skulle klara sig på en begränsad summa varje dag, typ studiebidrag eller liknande, i en månad.
Isabella kapitulerade efter endast några få dagar, med motiveringen att hon var TVUNGEN att köpa en latte av någon anledning som hon skrev ut och kostnaden för denna latte spräckte hennes dagsbudget.
Läsarna var SÅ arga och menade att hon inte alls BEHÖVDE en latte, utan hon VILLE HA en!!!

Läsarna var SÅ upprörda över detta Blondinbellska Latte-svek, vilket nog är anledningen till att det etsat sig fast i mitt medvetande. 🙂
Har ni något sådan minne?

Ps! Det här inlägget spårade ur lite, så jag vill passa på att avsluta det med att säga grattis till Petra, Markus och Pucken som snart kommer få en medlem till i sin lilla familj!