Obetald reklam för ”Såna som du ska inte va här” av Marika Carlsson

bonusinlägg

Förra veckan släppte komikern Marika Carlsson sin bok ”Såna som du ska inte vara här” som handlar om henne uppväxt som adopterad från Etiopoen, livet som övertygad pingstvän, hur det är att som en fd homofob förälska sig i en kvinna och allting där i mellan som kallas livet.
Kvinnan som Marika förälskade sig i är en nära vän till min storasyster så den här gången var det jag som var någons ”plus 1” på ett event, något jag är väldigt glad över eftersom det gav mig möjligheten att köpa med mig Marikas bok hem.

Jag fick en helkväll med biljetter till Marikas föreställning ”Jag är gud” av min syrra när jag fyllde 36 eftersom jag älskar stand up, men det här är inte ”rolig” bok på det sättet utan snarare en bok om själasökande, rasism, utanförskap och jakten på att hitta sig själv och sitt sammanhang. 
Jag kom på mig själv med att skamset reflektera över saker Marika skriver i sin bok, saker som jag inte fattat är kränkande och rasistiska för andra människor och det gav mig en ögonöppnare.
Jag har ju själv en bakgrund inom pingströrelsen och hade en relation tillförsamlingen i Knutby när det begav sig och det är intressant att Marika tar upp just det och hemskheterna som hände där.
Jag har själv sagt många gånger att jag inte uppfattade någon typ av ”hjärntvätt” där, men på senare år insett att jag förmodligen endast var en fråga bort från att helt lämna min personliga moral och etik bakom mig för att vara till lags.
Detsamma skriver Marika om i sin bok. Hon hade lika gärna kunnat varit en del av det som hände i Knutby eftersom organiserad religion får människor att sluta tänka själva. Hon beskriver hur hon som övertygad pingstvän var både trångsynt och dömande mot andra människor, särskilt mot den tjej som vågade komma ut som homosexuell i kyrkan. Hur de bad för henne, bad att hon skulle bli ”frisk” istället för att acceptera henne som hon var.
Hur hon nu för tiden skapat upp ”landet mitt i mellan” för alla de som inte har en självklar plats att höra hemma på, en plats där de får vara precis den de är. För där är Marika idag. Hon är den hon är och står för det. Det tog henne många år att våga komma till den punkten men nu är hon där och det är det viktigaste.

Hennes avslutande sida i boken är nästan den jag tagit till mig mest, den där hon svarar på frågan om det är synd om henne som behövt gå igenom allt detta.
Jag tänker avsluta det här inlägget på samma sätt för hon sätter (slår?) verkligen huvudet på spiken om det som breder ut sig som en epidemi i vårt samhälle, nämligen offerkoftan.

Utdrag ur Marika Carlssons bok "Såna som du ska inte va här"

Vill du köpa Marikas bok så finns den HÄR. Eller HÄR.

Recension av INFLUENCISKA SKÖNHETSPRYLAR

Nu har jag testat några av Therese Lindgrens produkter i drygt en månads tid och känner att det är dags för en utvärdering. Jag har även passat på att utvärdera en hårolja från Löwengrip och parfymerad mutt-två från Deo Doc ft. Nicole Falciani när jag ändå höll på.
Tack till dig som bad mig testa dem under en längre tid än jag egentligen hade tänkt eftersom min recension kommer låta annorlunda nu än den hade gjort efter endast sju dagar.

Först ut är några produkter från Therese Lindgren, som hon gjorde tillsammans med CCS samt produkter från hennes skönhetsmärke Indy, en hårolja från Löwengrip med en intimtvätt som avslutning.

1. Therese Lindgrens duschkräm för CCS med doft av jordgubbar och vanilj.
En helt okej duschkräm med milt doft som löddrar mycket som jag skulle kunna tänka mig att köpa igen. Men…den slår fortfarande inte systrarna Parneviks duschkräm med doft av kokos som jag testade i våras. Den är fortfarande min influenciska favorit.

2. Therese Lindgrens bodylotion för CCS med doft av jordgubbar och vanilj.
Också en helt okej produkt men som tar lite tid för huden att ta upp. Helt okej, men ingenting jag skulle köpa igen.

3. Hydration Hair Oil från Löwengrip
Till skillnad från Löwengrips kolasnöre-bonanza i form av torrschampoo så har den här håroljan en väldigt subtil doft och funkar bra utan att göra håret flottigt vilket jag tycker att de flesta oljor för håret gör. Det här är en av de bästa håroljor jag testat och det vill inte säga några. Jag är osäker på om detta är densamma som ”The Cure” oljan på nya hemsidan men i så fall är priset det som kommer avhålla mig från att köpa den nydesignade flaskan i framtiden. 249 kr är den inte värd, men de 79.50 kr som jag betalade är den VÄL värd! Jag skulle kunna sträcka mig till 149 kr men där går nog gränsen faktiskt…

4. Indy by Therese Lindgren Ansiktstvätt
Gillar man skummande ansiktstvätt så är det här ett helt okej alternativ, men den är varken bättre eller sämre än andra alternativ för ungefär samma pris på marknaden. Den luktar supergott dock ska tilläggas.

5. 6. 7. Indy by Therese Lindgren Elixir Serum för ansiktet/Indy by Therese Lindgren Dagkräm/Indy by Therese Lindgren Nattkräm
Till en början älskade jag de här produkterna. De nästan sved lite när jag smörjde in ansiktet vilket jag alltid tyckt om då andra krämer känts så när den torra huden riktigt sög åt sig fukten, men nu efter en månads användning så är jag fläckvis torr i ansiktet och även fast jag försökt undvika ögonpartierna så har jag blivit torr, fnasig med klåda på framförallt ögonlocken. Från början gillade jag produkterna SÅ mycket och älskade verkligen doften men tyvärr kommer jag inte fortsätta använda dem på mitt ansikte.
Serumet är väl det som funkat bäst av dessa tre produkter men varken bättre eller sämre än andra liknande produkter jag testat.

8.Nicole Falcianis intimtvätt Tuscan Summer av DeoDoc
Jag har ju redan skrivit en recension av den här produkten – som du hittar HÄR – men jag kan väl skriva några mer seriösa rader också.
Den har en STARK doft vilket jag normalt gillar, men när det kommer till produkter som ska användas nära mitt underliv så vet jag inte om jag tycker att det är så positivt.
Som rengöring vet jag inte om jag skulle rekommendera den, men tack vare sitt rika lödder så är det kanon att använda istället för raklödder!

Ja, där har ni det!
Inga höga betyg till Indy av Therese Lindgren men kom ihåg att jag utgår från mitt ansikte, min hud och mina behov! För dig funkar de kanske jättebra.

Recension ”Vem bryr sig” av Therese Lindgren

Ni röstade fram ”Vem bryr sig” av Therese Lindgrens till att bli nästa influenciska bok att recensera och trots att jag inte riktigt kan säga att jag har ”läst” den, så kommer här en recension. Jag lyssande nämligen på den hela vägen från Småland till Stockholm i helgen.
Therese läser själv in den vilket hon gör rätt i. Man kan verkligen höra att det är hon själv som skrivit den, och inte någon spökskrivare för när hon läser orden så hör man att de är hennes egna.
Behaglig berättarröst har hon också, men det är säkert därför hon lyckats så bra på Youtube.

Boken handlar om att bli vegetarian, vegan, djurhållning, informativa avsnitt om djurförsök, tips på videos att se om man vill se hur många djur egentligen har det i kött, mejeri och pälsbranschen – ni vet, när tv-reklamen med de betande kossorna på gröna ängar stängts av.
Boken är pedagogisk och sprängfylld med fakta på ett sätt som är väldigt enkelt att ta in, med tydliga källhänvisningar men personlig på samma gång och fylld av Therese egna anekdoter, erfarenheter och pinsamheter.
Att hon så öppet pratar om sina magproblem – IBS –  och hur hon ibland tvingats kliva av pendeltåget för att dra ner byxorna och bajsa på en tom perrong kan kanske hjälpa någon annan ung människa att söka hjälp för liknande problem istället för att skamset lida i det tysta.

Igenkänningen var STOR när jag lyssnade på avsnittet där hon försökte få fram fakta för att argumentera FÖR päls, snarare än emot. De argument som hon tar upp angående vintagepälsar är några av de jag själv kommit på mig själv med att formulera när min samling där hemma ifrågasatts, en samling jag inte använt på länge men dock sparat.
För ja, jag har nog 6,7 eller kanske till och med 8 pälsar hemma i klädkammaren som jag behållit med just motiveringen att de är vintagepälsar där djuren ändå varit döda i tiotals år.
Att jag skulle kunna bidra till normaliseringen av pälsbärande genom att använda mina hade jag inte en tanke på. Men man kan ju faktiskt inte riktigt se om en päls är ny eller vintage och då spelar det ju ingen roll hur många år mina har på nacken.

Den röda tråden genom boken – förutom att agera lite av en coach i vegan/vegeterianvärlden – är att det inte finns något skuldbeläggande. Inget nedvärderande, uppläxande, dömande eller förmanade utan enbart fakta och Therese egna upplevelser och hur hon valt att göra.
Går man i tankar om att kanske utesluta något eller några animaliska produkter ur sin kost så är det här en bra bok att lyssna på, just för att den är så icke-dömande.
Herregud, jag har ju själv varit en av de där fanatiska LCHF-anhängarna som gick och ojade mig över kolhydratsinnehållet i andra människors kundvagnar på ICA. I all välmening, tyckte jag så klart. De behövde ju räddas från sig själva.
Intressant är också hennes sätt att ”rangordna” djur och hur hon länge tog till alla knep hon kunde komma på för att kunna fortsätta äta kräftor som hon älskade. Hur hon – när hon själv inte klarade av att bryta kroppen på dem – bad någon annan göra det åt henne men hur hon slutligen inte kunde komma sig för att äta ens kräftstjärtar i lag.
Men det är intressant. Varför känns en fisk mindre som ett djur än exempelvis en ko? Och varför är vi mer okej med att äta en ko än exempelvis hund eller katt? Eller kanin? Är det för att vi ofta har dem som husdjur?
För egen del har jag redan ätit upp ett av mina husdjur – ovetandes – men jag är fortfarande traumatiserad av det så jag vet svaret på den frågan.(Mer om det här nedan om någon är intresserad)**

Det jag saknar i boken var information om vad som kan hända med kroppen om man inte utbildar sig lite vad gäller kost och näringsämnen.
Man kan inte bara utesluta alla animaliska produkter och inte ersätta dem med vegetariska alternativ. Då får man garanterat näringsbrist och det är också viktigt att framhålla.
Särskilt som Therese har många unga följare som kanske knappt klarar sig igenom hemkunskapen men som ändå vill testa på sin stora idol Therese livsstil.
Hon berättar ATT man behöver äta varierat och näringsrikt men inte riktigt VARFÖR.

Jag rekommenderar den här boken till alla som är nyfikna på en vegetarisk eller vegansk livsstil, som på ett enkelt sätt vill veta mer om den svenska djurhållningen eller som kanske funderat på att dra ner på de animaliska produkter som äts varje vecka. Den vore även ett klockrent komplement till nuvarande studiematerial i exempelvis hemkunskap eller naturkunskap i skolan.
Och till Elaine, vars nya veganska livsstil inte verkar vara helt glasklar för henne. 🙂

Själv har jag alltså bestämt mig för att göra mig av med mina pälsar, men jag vet inte vilket sätt som är bäst. Först funderade jag på att sy ihop en vinterskrud till THK men kom på att han också är pälsmotståndare så till den milda grad att han inte ens har någon egen.
Om jag slänger dem så har djuren dött i onödan, men om jag skänker bort dem/säljer dem så kommer de ju ändå bara bidra till pälsnormaliserandet och det vill jag ju inte.
Therese föreslog att jag kunde ge dem till någon hjälporganisation så de ges till människor som inte har råd med varma kläder på vintern – då pälsar faktiskt är väldigt varma plagg – men jag vet inte riktigt vart.

Har ni några förslag – skriv dem gärna här under i kommentarsfältet!
Tack på förhand!


Och till dig som tycker att det är skenheligt att vägra päls samtidigt som jag fortsätter äta vissa animaliska produkter – Bara för att jag inte går ”full on vegan” så kan jag fortfarande göra ett ställningstagande mot pälsindustrin och göra mig av med pälsarna samt försöka att aldrig mer köpa någon produkt innehållande päls.

Här hittar ni min recension av Therese Lindgrens första bok.
Här hittar ni hela kategorin Bloggbevakning recenserar.
(Kategorin är ny och jag fyller hela tiden på med gamla inlägg jag stöter på som passar in. Om ni saknar något vill säga..)

** Har jag alltså ätit upp mitt husdjur?
Japp! Sure have!
När jag var liten, kanske sex, sju år så spenderade jag somrarna hos min farmor och hennes man på landet. De hade både höns och kaniner och jag fick en kanin av dem att ha som min egen den sommaren. Jag gav den ett namn, lekte och gosade med dem hela sommaren och älskade verkligen min lilla fluffboll.
På hösten besökte jag återigen farmor och hennes man – den här gången för att äta middag – och på bordet stod en mustig gryta som ångade inbjudande. Det var inte förrän efter middagen jag fick reda på att innehållet i grytan bland annat bestod av ”min” kanin.
Så här i efterhand fattar jag ju att min farmor och hennes man varken hade höns eller kaniner som sällskapsdjur utan för ren matproduktion, men vem fan ger bort en matkanin till sitt sexåriga barnbarn och sedan låter henne ovetandes äta upp den?

 

CamCam testar influenciska skönhetsprylar

En av nackdelarna – eller fördelarna beroende på hur man ser det – med att spendera två veckor i de djupa småländska skogarna är att det finns mycket tid att internetshoppa på framför ACn.
Vissa dagar lämnade jag knappt mitt soffhörn pga värmen, men kolla vad roliga saker jag kan testa nu så att ni slipper!
Jag besökte en stor återförsäljare av skönhetsprodukter – jag nämner inga namn, det kommer kosta många tusenlappar hehe… – och klickade influensiskt hem alla skönhetsprodukter jag kunde hitta som jag inte tidigare testat.
I idag har M och jag åkt på en liten försenad födelsedagsresa och då fick alla de här produkterna följa med. Det är också anledningen till att det här inlägget är det sista ni får idag, så talk among yourselves för all del! 🙂
Om ni inte ser vad bilden föreställer så listar jag produkterna här nedan utan inbördes ordning eller beundran. Det är allt från hårolja till snipptvål och det är inte helt likt mig att lämna hemmet utan de produkter jag vet funkar och som min hud trivs med men hej…man måste ju leva lite. 🙂

Jag kommer vara borta i en vecka vilket borde vara tillräcklig tid att hinna bilda mig en uppfattning på, eller vad tror ni?

  1. Therese Lindgrens duschkräm för CCS med doft av jordgubbar och vanilj
  2. Therese Lindgrens bodylotion för CCS med doft av jordgubbar och vanilj
  3. Hydration Hair Oil från Löwerngrip
  4. Indy by Therese Lindgren Ansiktstvätt
  5. Indy by Therese Lindgren Elixir Serum för ansiktet
  6. Indy by Therese Lindgren Dagkräm
  7. Indy by Therese Lindgren Nattkräm
  8. Nicole Falcianis intimtvätt Tuscan Summer av DeoDoc.

Magnus kan få vara med och bedöma den sista, hö hö…

Ps. Med risk för att låta sponsrad – eller kanske bara full av hybris över mina photo skills – men hur bra bilder tar inte iPhone med porträttinställningen på?

Hittar ni fler influensiska produkter/böcker eller liknande som ni vill att jag testar, och som inte redan varit med i ”Bloggbevakning recenserar” – maila eller kommentera gärna era tips då jag testar grejer kontinuerligt! 

Recension – Monster av Joakim Lundell

Joakim Lundell:

Nu har jag lyssnat klart på Monster av Joakim Lundell, skriven av honom tillsammans med Leif Eriksson och Martin Svensson och tänkte dela mina tankar kring den.
Den första jag vill säga är att det här inte är en bok för hans unga fans. Absolut inte! Den borde egentligen förses med en ”explicit content” som vissa skivor har eftersom den inte lämpar alls sig för unga och/eller känsliga människor.

Joakim har haft en fruktansvärd och tragisk uppväxt, ett tragiskt liv faktiskt och det genomsyrar hela boken fram till ungefär det sista kapitlet där det slutligt spirar en strimma av hopp.
Jag har vetat om det mesta i den här boken men när får höra det berättat på det här sättet och mer förstår varför han gjort som han gjort så känner jag mig tudelad.
Å ena sidan tycker jag fortfarande att mycket av det han sysslat med – så som ”Dagens runk och knull – är fullkomligt vidrigt och ingenting som man någonsin kan ”förklara” bort, men å andra sidan vill jag bara ge honom en stor kram eftersom han bara var ett litet barn när allt det här började.
Att sälja sin kropp för att få acceptans och tillgång till sprit som i sin tur ska att glädja andra människor eller att bli avsugen av en annan man för att roa sin dåvarande chef, alltså jag finner inga ord.

Det är även intressant att läsa om en man som Jocke kallar för ”Peter” och som är en gammal landslagsspelare som ha åkte på barturné tillsammans med och som spårade ur fullständigt. Intressant eftersom han minst lika kända fru ringde upp och hotade Jocke med alla möjliga tillmälen.
Allting har en baksidan och en andra sidan av myntet – det är någonting som står helt klart i och med den här boken.

Boken är som sagt fruktansvärd och gav mig stundtals samma känsla som när jag läste ”Pojken som kallades det” – ont i magen.
Trots det så är den läsvärd men ska absolut inte ses som ”inspiration” för unga människor. Jocke är en på miljonen som faktiskt överlever något sådant här och blir lyckas blir framgångsrik senare i livet. Gör inte som Jocke gjort utan se honom som ett skräckinjagande exempel på hur jävligt det kan bli om det börjar gå snett.
Men det är en mäktig historia även om många i boken motsätter sig det som står skrivet i den.

I’ll save ya some time here, gurrl…

Kissie:

Kissie skriver ett sponsrat inlägg om några böcker hon vill läsa och en av dem är Katten Zytos mästerverk ”Bucket list”.
Jag recenserade ju den precis efter att jag själv plågat mig igenom den när den kom ut som en tjänst till er läsare och tänker att jag slänger upp den som en favorit i repris för att skona fler människor från att utsättas för denna verbala smörja som får öronen att blöda av ångest.

I give you – Bucket list – Recensionen.
Av och med CamCam och Tjocka Hetsätarkatten.

Jag har precis lyssnat klart på Katrin Zytos debutroman ”Bucketlist” och jag vet inte ens vart jag ska börja.
Den här boken är pinsam – från början till slut.
Den känns som en pimpad självbiografi där Katrin velat lyfta fram utvalda element ur sitt liv men ödmjukast bäddat in dom i en fiktiv historia.
Jag som bott i LA blir nästan full i skratt av dom kapitel som utspelar sig där. Hennes karaktär bor till och med på samma lägenhetskomplex som hon och Bingo bodde på när dom var i LA och som ligger precis vid The Grove.
Affären Whole Foods ligger tvärs över gatan från lägenheten och där verkar hennes kunskap om LA ta slut vilket blir så pinsamt uppenbart om man bott där.

Att karaktärens personliga tränare i boken har samma namn som Katrin tränare i riktiga livet är så fånigt att det kryper i mig. Hoppas Philip Lailani inte godkänt det för i så fall tappar jag ALL respekt för honom.
Och hela scenen från Ellegalan är stulen DIREKT från slutet av ”How to lose a guy in 10 days”..

Sexscenerna är oinspirerade och allt annat än heta och Katrin använder slang på ett sätt som jag skulle förvänta mig av en fjortis. Den röda tråden saknas och jag skämdes nästan när jag lyssnade på boken på bussen hem av rädsla att någon skulle höra läckande ljud genom mina hörlurar.

Summa summarum:
Den här boken är nog faktiskt det värsta skit jag någonsin lyssnat på och då plöjer jag ändå runt 2 böcker i veckan.
Jag känner att mitt IQ minskat markant efter att ha tvingat mig igenom boken men nu vet ni – och slipper fördummas själva.

Gå aldrig i närheten av den här boken. Hade jag haft en pung så hade jag hellre suttit på den i en halvtimme än att läst den igen.

 

En ny recension av Löwengrip Color and Care.

banner

Minns ni i somras när min läsare Sandra recenserade en massa produkter från Löwengrip Color and Care?
Nu har hon levererat en ny recension efter att ha använt produkterna i lite drygt 6 månader och kan uttala sig lite mer långsiktigt om Blondinbellas märke.
Är omdömet detsamma? Har någonting förändrats? Vänjer sig huden vid vissa produkter?

lcc1

  1.  Velvet Dream – Body Scrub – 139 kr
    Doftar precis som sockerkaka smakar men med fjantiga korn som inte verkar göra speciellt mycket. Det positiva förutom doften är att den i alla fall känns återfuktande.
  2. Get a grip – Hand balm – 99 kr 
    Skön handkräm som luktar.. jag vet inte.. gott? Går in snabbt i huden och är fantastiskt mjukgörande men vem vet.. den kanske också slutar funka som produkten här nedan?
  3. Count On Me – Deodorant – 125 kr
    Count on me var den absolut bästa deodoranten jag någonsin hade provat men av någon anledning har den helt slutat funka, känns istället som att den lockar fram svett.
    Den gör absolutely nada utan jag luktar unken karlsvett (förlåt karlar, män, gubbar, alla av manligt kön) mindre än två timmar efter att deon åkt på.
    Doften på deodoranten är fantastisk men fan så äckligt det blir tillsammans med en stank av svett.
  4. Clean Up – Shower Gel – 79 kr
    Clean Up doftar precis som skrubben och jag älskar det, känns jättefint på huden men gör INTE misstaget att råka tvätta underlivet med den. Mitt underliv brann kändes det som och då har jag råkat använda flertalet duschcremer just där utan problem både innan och efter.
  5.  Balance My Skin – Body Lotion – 169 kr
    Balance My Skin doftar även den sådär sockerkakigt and I love it. Tar bort brännskadeklåda på armarna och går otroligt snabbt in i huden. Odryg som tusan och de sista 2 cm i flaskan går ta mig fan inte att få ur.

    lcc2

  6.  The cream – Facial cream – 299kr
    Köpte efter ett tag på mig även ansiktskrämen och den är så skön och känns så fräsch, går snabbt in i huden och huden känns alldeles perfekt – varken fet eller torr utan precis perfekt. Tyvärr är inte den speciellt hjälpsam när det kommer till bölder.
  7.  Purify My Skin – Face And Decolletage Scrub – 149 kr
    Ansiktspeelingen går fortfarande bra att använda och jag älskar den lika mycket som tidigare, den får med sig minsta bit av död hud.
  8. Moisture On The Go – Facial Mist – 159 kr
    Misten är jag förtjust i än, behöver inte torka av en massa överdrivet flott vilket annars är väldigt normalt. Minus för doften som verkligen inte funkar i sprayform, får lätta andningssvårigheter när jag sprayat ansiktet med den.
  9. Eyelighter – Eye cream – 199 kr  
    Ska tydligen vara fantastisk men jag vill inte påstå att den gör något för mig.
  10. Clean & Calm – Facial Cleanser – 159 kr

    Huden känns fräsch efter användning men efter ett par veckor började jag få stora ömmande bölder i ansiktet. Bölderna försvinner så fort jag slutar med produkten men minsta användning så ser jag brutalt misshandlad (ja, misshandlad) ut igen.

    lcc3

  11. Quick Care – Conditioning Hair Treatment – 139 kr
    Har inget annat att säga än det jag sa förra gången: Håret känns mjukt och lent efter användning men det är allt. Doften är något obehaglig i mitt tycke och pumpningarna som krävdes första gången var orimligt många.
    Har inget annat att säga än det jag sa förra gången: Håret känns mjukt och lent efter användning men det är allt. Doften är något obehaglig i mitt tycke och pumpningarna som krävdes första gången var orimligt många.
  12. The Cure – Conditioning Hair Treatment – 139 kr
    Har inget annat att säga än det jag sa förra gången: Håret känns mjukt och lent efter användning men det är allt. Doften är något obehaglig i mitt tycke och pumpningarna som krävdes första gången var orimligt många.
  13. The Cure – Quick Dry Volumizing Lotion – 159 kr 

    Min tanke var att använda denna lotion när håret torkat för att få behålla lite gottig rabarberdoft (och gottigt blev det). Hade inga förhoppningar om att den skulle få håret att torka fortare meeeeen tre minuter med fönen tog det så var jag klar.
  14. The cure repair & shine schampoo – 159 kr
    Var toppen i början, snodde inte ihop håret till något icke utredbart, nu däremot blir håret kaos och jag ser ut som ett skatbo. Fantastisk rabarberdoft men som inte känns av när håret torkat tyvärr.
  15. The cure repair & shine conditioner – 159 kr
    Håret känns mjukt och fräscht men rabarberdoften är även här helt obefintlig på torrt hår.
Jag vill lukta rabarber i hela huvudet.
  16.  Good To Go – Dry Schampoo – 119 kr
    Doftar som malacos kolasnören (tack du som sa det), på mitt hår tar den dock inte bort något överflödigt fett.

Återigen!! Tusen, tusen tack till Sandra för den här recensionen!
Saker och ting har förändrats sedan den i juli – eller hur?

 

 

Recension av Therese Lindgrens bok ”Ibland mår jag inte så bra”.

Therese Lindgren:

tess

I och med sin bok ”Ibland mår jag inte så bra”  blir Therese Lindgren den där kompisen jag önskar att jag haft när jag var i mina sena tonår.
Hon växlar mellan sitt liv som Youtubestjärna och den psykiska ohälsa som under många år fick henne att inte kunna lämna lägenheten. Som fick henne att till slut ”krama ihjäl” sin pojkvän Anders och som fick henne att lägga skulden på sig själv för den våldtäkt hon utsattes för i tjugoårsåldern.

På intet vis romantiserar hon psykisk ohälsa och är noga med att berätta att det inte finns något coolt, charmigt eller eftersträvansvärt med det och livet är inte en tävling i vem som har flest diagnoser eller vem som äter flest mediciner.
Istället beskriver hon sina egna erfarenheter med både eftertanke och råhet på samma gång men hela boken känns genom-ärlig.

Hon tar upp stolpar i sin karriär som Youtubestjärna, bland annat den gång då någon ringde hem till hennes mamma och bad henne komma ner till bårhuset för att identifiera Therese som enligt mannen i telefonen skulle ha omkommit i en bilolycka. Eller den gång hon kritiserades för att kalla människor som skickar henne blommor för psykopater utan att avslöja att personen hon menade hade skickat henne blommor varje dag i över en månad.
Eller som den gången då Anders gjort slut med henne efter att hon – som hon själv säger – kramat ihjäl honom.
Jag hade inte stött på Therese tidigare och såg den här videon som av en slump i mitt arbete som Content Manager på Youtube och trodde inte det var sant det som skedde på skärmen.
”Sitter hon där och gråter? I en ihopklippt video? Vad ÄR detta?”
Jag visste ingenting om varken Therese, hennes kanal eller problematik utan allt jag visste var att denna gråtfest var den mest sedda videon i Sverige på Youtube under det året och kunde knappt ta det på allvar.
Med andra ord – jag skrev ett inlägg på min nystartade blogg om det och var allt annat än snäll. Det är mitt absolut första inlägg om Therese men sedan dess har det blivit många fler.

Jag är så glad att ha fått läsa Therese bok och ha fått förstå bakgrunden till den videon och resultatet av den för Therese skriver i sin bok att det var hennes tittare som bar henne framåt likt en artist bärs fram av ett publikhav efter ett ”stage dive” och att hur det hjälpte henne överleva uppbrottet.

Att läsa den här boken med vetskapen om att Anders och Therese hittat tillbaka till varandra gör mig nästan lite gråtmild och jag är faktiskt SÅ glad att han tog sig ur förhållandet när han gjorde för hade det pågått ett kort tag till så tror jag nog att deras relation skulle varit omöjlig att reparera.

Therese blir verkligen den där kompisen jag tror vi alla behöver någon gång i livet och hon beskriver sig själv nu som en lycklig människa med dåliga dagar och inte en olycklig människa med bra dagar.
För det gör ingenting att ha dåliga dagar.

Det är okej att ibland inte må så bra!
thk
Den här boken får 6 Tjocka Hetsätarkatter av 5 möjliga av mig!
Helt jävla outstanding! Är det någonting du ska köpa till din tonåring i julklapp så är det den här boken!

Ps. Jag har egentligen lyssnat på den som ljudbok men det ser bättre ut att skriva ”läst”. Jag har även delat den med min bonusdotter som ska lyssna på den i helgen! ÄLSKA ljudböcker!

Recension Therese Lindgrens läppglans från CCS

Therese Lindgren:

tess

Som jag skrev igår på Instagram så köpte jag Therese Lindgrens läppglans på väg hem från jobbet och har spenderat kvällen och morgonen med att testa de olika smakerna och här kommer mitt utlåtande:

Kokos – Min favoritfärg eftersom den nästan inte har någon alls.
Den är väldigt neutral och känns mer vårdande än den ger glans vilket jag först vad lite besviken på men när jag kom ihåg vad hon sa i sin video om att dessa läppglans innehåller vårdande ämnen som ett lypsyl eller liknande så kände jag mig mer nöjd. Läpparna känns inte så där torra när glanset försvunnit som de kan göra av vanliga produkter som inte är vårdande.
Jag hade gärna sett mer kokossmak för den var i klenaste laget.
Inte ett partyglans men väl något att använda varje dag för lite mer piff än vaselin.

Aprikos – Alltså – mums! Jag vet inte om jag haft några produkter som smakat aprikos tidigare men det ska jag ändra på. Gud, så god den var! Glanset smakade nästa smoothie!
Dock tyckte jag att konsistensen var aningens grynig vilket är ett problem jag ofta upplever av färgade glans men ändå en helt okej produkt.

Vanilj – Det här glanset hamnar sist på min lista tyvärr och det beror på två saker – 1. Jag gillar inte vaniljdoft och 2. Färgen passade inte mig alls.

Men oavsett smaker och färger så känns det att det här är en vårdande produkt för läpparna och jag ger Therese läppglans 3/5 men med det sagt:
Hade jag kunnat köpa dem var för sig hade kokos och aprikos fått 4/5 men det är vaniljtuben som drar ner betyget.

Fin bild va? Tagen med telefonen! =)

Recension ”Hatad och Älskad”

Kissie:

kissie

Jag måste erkänna att jag var aningens skeptisk till Kissies bok från första början och jag blev inte mer positivt inställd när den landade i min brevlåda då den är i tunnaste laget för att ens kallas för bok. I min bok alltså. *pun intended*

Är man ute efter nästa års vinnare av Nobelpriset i litteratur så ska man nog leta vidare någon annanstans  men syftet med Alexandras bok har aldrig varit att skriva ett litterärt mästerverk – det har varit att berätta sanningen om hur hon blev Sveriges mest hatade bloggerska.

Jag kommer inte många sidor in i boken innan jag får en klump i magen. Jag har själv träffat Alexandra ett par gånger och har varit en del av denna sociala mediervärld längre än hon har så jag har på något bisarrt sätt suttit där i min fåtölj med nypoppade popcorn och bara väntat på vad hon skulle ställa till med här näst.

Tänk om man vetat om vad som hände på andra sidan skärmen? Om man vetat om hur trasig den här tjejen var och hur utnyttjad hon blivit under sin karriär och då menar jag inte enbart affärsmässigt.

Trots all hemskheter hon varit med om så skriver hon inte den här boken tillsammans med Ylva Enström med fjorton offerkoftor på sig utan hon konstaterar krasst hur jävlig den här branschen är och hur lite alla vuxna runt omkring henne tog sitt ansvar.

Speciellt en berättelse fastnar lite extra hos mig och det är när hennes första riktigt bloggportal bjöd in henne till Hotell Diplomat och försökte supa henne full och imponera på henne med flådiga hotellrum och champagne i massor. Ung, naiv och berusad fick de henne att skriva på ett avtal – ett avtal som hon inte får skriva under själv eftersom hon inte är myndig men det verkade de här rara gossarna föga bry sig om.
Samma rara gossar som försökte exakt samma sak med mig, på exakt samma hotell med exakt samma metoder men den här gången slutade det med att vi alla blev utslängda från Hotell Diplomat eftersom den här ”D-bag” som hon kallar honom i boken hamnade i bråk med någon i toalettkön.
Man kan ju undra hur många stackars unga tjejer dessa killar blåst egentligen..

Kissie går hårt åt sina föräldrar i den här boken vilket är välförtjänt på ett vis eftersom hon var omyndig och de inte tog sitt ansvar för henne men på ett annat vis är det orättvist att peka finger NU när de flesta vet vad sociala medier är och använder sig av dem dagligen men då – det var ingen som visse eller förstod hur det fungerade.

Jag är så imponerad av Alexandra och sättet hon beskriver sitt förflutna och berättar om sin framtid. Och jag är SÅ imponerad av att hon hållit tyst all den här tiden. Hade någon behandlat mig som Alexandra blivit behandlad så hade jag nog inte kunnat hålla det inom mig, det är en sak som är väldigt säker.

Om du – precis som jag – älskar bloggar och sociala medier så är det här en bok du absolut ska läsa. Man behöver inte älska Kissie efter man har läst boken bara för att hon gått igenom en hel massa dynga men har man följ hennes sen hon slog igenom med Katrins ”klamydiainlägg” så får man hela bilden av allt som hänt och helt ärligt så är det en betydligt bättre bild att ha än den ensidiga bild jag hade tidigare.

Hur mycket som Alexandra skrivit och hur mycket Yla Enström skrivit av boken vet jag inte och är ingenting jag heller är intresserad av att veta heller. Boken är som sagt inget dramaturgiskt mästerverk av Foucault så ”blogg-Kissie” skiner igenom i varenda mening av boken och det var nog faktiskt syftet också. Den berättar Kissies historia av och med Kissie.

Jag tänker att jag avslutar den här recensionen med samma ord som Kissie avslutar sin bok med:

Böcker må vara gammaldags med de äger fortfarande. Men nu ska jag gå tillbaka till att vara queen of the internet. Puss på er älsklingar!