Kan vi prata lite om Sandra Beijers rekvisita?

Att ha en HEL prinsesstårta i sängen hör kanske inte till vanligheterna, men att ha en skrivmaskin – någonstans överhuvudtaget – måste väl ändå vara desto mer ovanligt?
Eller?
Hand upp alla som äger en skrivmaskin!

Sandra kanske sitter och skriver sina blogginlägg på maskin först – lite som en kladd – innan hon renskriver dem på datorn?

I Sandras nästa säng-kampanj vill jag se något av följande objekt:
– En ponny (En liten så klart)
– En åkgräsklippare
– 300 kanelbullar i hög
– Mia Skäringer Lazár (Givetvis är Mia en person och inget objekt!!!!!)
– En snögubbe
– Ett sandslott gjort på rosa, magisk sand

Mycket kritik mot Sandra Beijers astrologi-inlägg

Sandra Beijer har fått sitt horoskop ställt av en astrolog och människor rasar.
Rasar över att det är pseudo-vetenskap, det är o-feministiskt att publicera och högst problematiskt då många unga ser astrologi som ”vetenskap”.
Frågor som ”Är det verkligen bra för vårt kritiska tänkande och gynnar det en starkare kvinnlig närvaro inom tex det naturvetenskapliga området?” ställs.

Mitt svar är ”JA”!
Det gynnar väl absolut vårt kritiska tänkande att sådana här saker publiceras. Är det inte bättre att saker publiceras och så kan de som inte håller håller med säga emot? På så vis ser dessa ”lättlurade” unga att det finns en sida som inte ser detta som vetenskap och vem vet? Kanske triggar detta deras kritiska tänkande? För människor som tror att astrologi är vetenskap kommer fortsätta tro det, även om Sandra Beijer inte skriver om det. Men om allas åsikter – för OCH emot luftas så inbjuder det till mer av en kritisk tankeprocess än kompakt tystnad.

Ska världen fördummas för att unga människors förmåga till kritiskt tänkande och konsekvensanalyser minskar? Är det inte bättre att locka tillbaka dem, ut i tankeverksamhet istället i så fall?
Ska nästa generation skyddas från allt som de kan tänkas missförstå eller missuppfatta bara för att de inte orkar sätta sig in ämnet? För att det är för mycket text eller för att översta träffen på Google inte gav dem alla svar?
Vill vi ta fram en hel generation som klippt och skurna för programmet ”Ung och bortskämd” eller ska vi trycka på individens egna ansvar att upplysa sig själv och sluta vara så förbannat hjälplös och ömtålig?

Kunskap är makt och att curla en hel generation på det här viset gör dem totalt maktlösa, och DET är betydligt mer skrämmande än astrologi på en blogg.

Vill du ha en snigel på ögat?

 

Men här är i alla fall sanningen. Jag hade en snigel i min kyl och jag kan faktiskt inte minnas sedan jag blev så äcklad. Fy fan. Skogen gör det säkert för att hämnas på mig för att jag aldrig besöker den. Besöker man aldrig saker kommer de till slut och knackar på.//Sandra Beijer

Alla i min generation vet förmodligen exakt vad rubriken syftar till.
Radiotjänst körde en kampanj 1993 där ett litet barn hotade att sätta en snigel på ögat på alla som inte betalade sin tv-licens – som ett sätt att mjuka upp pekpinnarna lite och göra folk lite mindre fientligt inställda till tv-licensen kan antas. Kanske var det där snigelns rykte som slemmigt monster cementerades?

Nu är sniglarna tillbaka.
Sandra Beijer är smått – eller snarare djupt – traumatiserad över att ha hittat en snigel på sitt mjölkpaket i kylen.
Den logiska delen av hennes hjärna kom fram till att den förmodligen kom från påsen med kantareller som hon förvarat där, medan den impulsiva delen mer ville bomma igen hela huset för att aldrig återvända.

Om man som jag är en van svampplockare – och då menar jag i skogen, inte på Hötorget – så är sniglar vardagsmat.
De är mer tradition än undantag att få med sig hem från en svamprunda så man vänjer sig.
Jag har under dagen tagit mig hela vägen ner till de småländska skogarna, där det enligt uppgift fortfarande finns massor av svamp att plocka.
Kanske ska jag ge mig på att filma en pedagogisk svamp och snigelvideo när jag ändå håller på för alla skogsskygga Stockholmare?
En småländsk snigelsafari i tre delar.

Ps. Man fattar att Sandra blev rejält uppskakad av snigelincidenten när det inte finns foto på varken snigeln eller mjölkpaketet den satt på i inlägget.

Jag undrar som en flundra…

Jag måste bara få veta vad ni tror….
Hur många tror att Sandra Beijer lagat avancerade – i mitt tycke – raviolis av egen pastadeg om hon inte varit en influencer som förväntas lägga upp en massa content eller gjorde samarbeten med nått jäkla mjölföretag eller liknande?
Laga ravioli för en? På en söndag?
Hur många av er har gjort egen pasta? Någonsin?! Ärligt nu!
Gör folk det? Det gör de kanske och det är jag som är lat och bekväm med mina snabbmakaroner?

Det närmaste jag kommit egen pasta är antingen när jag köpte en pastamaskin till min syrra i julklapp (som hon typ aldrig har använt) eller sånt här.
Bon apetit!

Ingenting väcker reaktioner som en ny väska

Nog för att man kan ha åsikter om konsumtion och designerväskor men det tunga artilleri som dras fram så fort det införskaffas en ny prylpåse bland influencerna är snudd på imponerande. 
Det räcker inte med att kritisera konsumtionen – nej, nej! Helt plötsligt handlar det om att stoppa slaveriet, förhindra att kvinnor tvingas föda barn på svarta sopsäckar och sätta punkt för hela världens hunger.
Det går från att vara relevant kritik om konsumtion till någonting absolut absurt. Eller menar de som skriver dessa kommentarer att de själva lever på existensminimum och skickar varenda överbliven krona till bättre behövande?
Det tror jag knappast, och då blir det hela ingenting annat än kast med liten småsten i glashus.

Kritisera gärna konsumtion men gör det på ett relevant sätt som kan tas på allvar.
För så vida du själv inte gjort allt i din makt för att förhindra att fler barn föds på plastpåsar så gör sådana argument att hela debatten enbart framstår som fånig.

Konsumtionskritik – relevant.
Att Sandra Beijer ska skicka alla sina pengar (inte bara väskpengar, utan ALLA pengar) till fattiga plastpåsefödda barn i Afrika – ej relevant.

Now we know…

 

Let’s get ready to rumble!
I den ena ringhörnan har vi samarbetsinnovatören Sandra Beijer och i den andra finner vi det influenciska ler och långhalmparet Victoria Törnegren och Erik Forsgren.
Högst upp på prispallen finner vi utnämningen ”Best in show bed” – alltså vem som tar influencervärldens bästa takbilder!

Dessa två finalister är de som gång på gång publicerar bilder tagna ur ett takperspektiv och som gång på gång fått mig att undra ”Hur går det till”. (Särskilt de här bilderna på Sindy)
Den frågan har jag nu – tack vare en följare – fått svar på men den andra, om vem som är bäst, blir upp till er att avgöra.
Gillar ni den mer lekfulla Sandy B eller de mer vitkrispiga lakanen som representeras av Vicky T och E-man?

Så här går det alltså till! SÅ enkelt!
Vi kan alla nu ta exakt likadana bilder som influencerna till våra pöbliga Instagramkonton!
Fram med silvertejpen så kör vi!!!

Vem gör det bäst? Sandra eller Vicky och Erik?

Tack för tips!

Välkommen in i mitt sovrum

 

Sandra Beijer har verkligen världens bästa relation till sina läsare och nu publicerar hon bilder på sin blogg där läsarna visar upp sina sovrum.
Min favorit är HELT klart hon som sover i sina föräldrars garderob, för den där kojdrömmen…visst är det väl fler än vi två som närt den?
Jag minns när jag fick en sprillans ny loftsäng – ni vet, ett sånt där schabrak med skrivbord och garderob under och grejer? Det slutade med att jag kröp in mellan lådsatserna – där man har benen under skrivbordet – och in bakom hela bygget och DÄR bäddade jag till mig och min katt.
När mamma och pappa väl hittade mig så låg jag där och sov i godan ro med min katt Gosan och jag tror till och med att det finns ett kort på det någonstans. Jag var sex år.

Om mitt hem är min borg så är sängen min tron. Det är faktiskt där jag ligger och skriver det här inlägget eftersom jag blivit dunderförkyld på landet i veckan. Kallbranden i handen gör nog sitt skulle jag tro. 

Hur ser era sovrum ut?
Är det lite Engligt, som har en hel våning att sprida ut sitt sammetsbonanza på? Tänk Jotex möter emballage så är du hemma där.
Eller är det kanske mer som Blondinbella? Med stora foton på familjen över sängen? Vissa vill ha bilder, andra vill inte ha en enda i sovrummet…
Elsa Billgren har romantisk lantkänsla med ett rör Pringelschips upphängda på grillspett i sitt sovrum på Gotland? Är det er grej? Shabby Chicigt liksom?
Har ni en headboard med knappar kanske eller rent av en stabil sängstomme i gjutjärn – if you know what I mean…hehe…?

Jag är fortfarande lite inne på en sån här?
Tror ni den görs i dubbel bredd?

Jag är skeptisk till AirPods

Sandra Beijer bär earpods

Omg det var länge sedan jag kände mig så exalterad. Jag lyssnar ju på musik ca 24/7 och det är en mindre dröm att slippa sladdar.
Och ljudet. Ljudet är så bra så att det känns som att musiken spelas inuti mitt huvud.
Även bonuspoäng på att när man tar ur en pod för att exempelvis beställa en kaffe på seven eleven så stängs musiken av tills man sätter i den igen.

Jag vet att många (stockholmare) tycker dom är lökiga men jag fattar inte hur dom menar? Om sextiotalet hade designat framtiden hade det ju sett ut såhär. I det finns inget negativt.//Sandra Beijer

Trådlösa minihörlurar? Ska det va nått, verkligen?
Jag hade förmodligen tappat bort minst en det första dygnet, alternativt glömt bort att ladda dem, alternativt tappat en i samband med att jag kliver på bussen och fått se den överkörd.
Jag misstänker alltså starkt att mitt inre motstånd för dessa små öronploppar bygger på en självkännedom jag inte kan förneka. Kanske om man kunde fästa dem med häftmassa i öronhåret?
Kanske att jag skulle våga mig på ett par då…
Fast det är ju rätt praktiskt att telefon och hörlurar sitter ihop med en sladd. Mycket enklare att lokalisera dem båda i djupet av en mörk väska exempelvis.

AirPods? Vilken ringhörna står ni i? 
Jag är fortfarande lite sugen på de där ”trådlösa” hörlurarna som man var tvungna att stoppa in freestyle-batterier I för att de skulle funka.
Bara faktumet att jag fortfarande kallar dem för ”freetyle-batterier” avslöjar att jag är på tok för gammal för nymodigheter som AirPods.
Ridå.

 

Sandra Beijers krönika om #Metoo

Ni är några som reagerat på att Sandra Beijer inte uttalat sig i #metoo-frågan och undrat om det är för att hon ”håller vissa mediamän om ryggen men det är det alltså inte.
Hon har helt enkelt tyckt att det varit för jobbigt att dela med sig av men nu till slut så gör hon det, och hon har ungefär samma erfarenheter som vi andra – saker som börjat redan i unga år.//Mitt inlägg från oktober

I oktober 2017 inledde jag ett inlägg på det här viset. Sandra Beijers tystnad om #metoo hade av vissa tolkats som att hon stod på förövarnas sida och jag antar att hon kände sig mer eller mindre tvungen att skriva någonting trots att hon innerst inne inte ville.
Nu delar hon med sig av en krönika på bloggen som hon ursprungligen skrivit till en antologi utgiven av Feministiskt Initiativ tidigare i år. Den som tidigare trodde att Sandras tystnad berodde på någon typ av rygghållande på eventuella förövare hoppas jag ändrar åsikt nu.
Inte nog med att Sandras text berör – i alla fall mig –  på fler än en nivå, den är också ett tydligt bevis på varför Sandra är en av de mest knivskarpa och skickliga skribenter på sociala medier. (Och annars också faktiskt…)

Hon har ett sätt att sätta ord på känslor som jag avundas djupt.
Jag tycker hon är så bra. Nothing more, nothing less.
Många gånger den typ av influencer jag önskar att fler var eller strävade mot att vara.

Läs hela hennes krönika HÄR.

Tror ni på det här med Tarotkort?

Foto: Rasmus, Studio Emma Svensson

Hon spådde mig med tarotkort som berättade min dåtid, nutid och framtid. Det är ju spännande sånt här, även för en svårflirtad person som jag själv. Hon antog att jag både var singel och barnlös vilket kanske inte är helt självklart ändå. Tydligen ska det gå fucking greatness karriärsmässigt (puh). Och framförallt då att jag mer och mer kommer kunna fokusera på det kreativa och mitt skrivande. Kul!
Men hon var väldigt noggrann med att för att det ska gå bra kärleksmässigt måste jag bryta vilka män jag faller för. Lyckas jag med det kommer jag vara gift och ha barn inom fyra år (?!). Jasså minsann.

Sedan spådde jag mig hos astrologen som sa exakt samma sak angående män på ett knäppt sätt. Jag måste även lägga ner skorpioner, sluta gå så mycket på utseende och sexuell energi och välja en trygg person istället. En stenbok sa hon.
Stor chans att vi möts i november!
Det är ju megasnart. Spännande det ska bli.//Sandra Beijer

Hannah och Amanda bjöd in till en kräftskiva tillsammans med smyckesdesignern Thomas Sabo där gästerna hade möjligheten att bli spådda i tarotkort.
Själv tror jag lika mycket på sådant som jag gör på regndans – regnet förföljer mig likt ett Ior-moln över världen utan att jag ens tagit en enda dansant steg så… – men visst kan det vara underhållande att se en annan människa slänga ur sig generella påståenden som passar in på 90% av befolkningen i ett försök att få en reaktion.

Den här spådamen – jag är sexistisk nog att kalla vederbörande för spådam eftersom jag aldrig själv sett en spågubbe – lovar i alla fall Sandra guld och gröna skogar, både karriärsmässigt men även i privatlivet om hon bara kan göra upp med lite dåliga mönster.
Kan man reklamera sin spådom om den inte faller in?
”Du LOVADE mig en prins och se här! Ytterligare en groda!! Jag vill ha mina pengar tillbaka, din skojare!!”
Men vi får se i november. Jag kommer lusläsa Sandras blogg efter tecken på Stenbockar.

Tror ni på sånt här? Att spås? 
Jag gör det inte… Inte det minsta. Jag är pragmatisk lagd så till vida att jag heller inte tror på ödet, astrologi eller själsfränder.
Att vara ett offer för omständigheter jag inte kan påverka är ingenting för mig utan jag tror att det mest är ett recept på en offerkofta modell större. Kanske från Daisy Grace? 😉
Att lägga sig ner och ynka eftersom man ändå inte kan påverka det som sker eftersom det är skrivet i stjärnorna.
Tack, men nej tack säger jag till det.

Hur är det med er? Har ni någonsin blivit spådda och haft en spådom falla in som inte bara varit så där extremt generell? Ni vet, ”du har någonting du mår lite dåligt över just nu..:” 
Man bara: NÄHÄ!?!?
Berätta!
Jag lovar att ha ett öppet sinne. 🙂