Camilla Läckberg anklagar TramsFrans för grov ärekränkning

View this post on Instagram

Framsidan med offentlighet är att man har möjlighet att påverka positivt. Baksidan är skvallerjournalistik. Det är något man vet man får acceptera, man får gilla läget, ta det onda med det goda eller så får man välja att kliva ur offentligheten. Och jag vet att det bästa egentligen är att tiga ihjäl skvallerpress. Att inte ge dem någon uppmärksamhet, de där som bara letar negativa vinklar. Men ibland passeras en osynlig gräns av mänsklig anständighet som jag tycker gör det värt att ta upp det ändå. Trots att avsändaren bara gnuggar händerna av förtjusning över lite uppmärksamhet, fler klick, lite påhejande rop och ryggdunk från de som älskar när man får lite skit – och oxå trots att det enda jag uppnår är att troligtvis från just denna avsändare sätta en stor måltavla på ryggen. Trots att jag vet det, är det värt att lyfta som fenomen, och värt för min personliga del att sätta ner foten och markera att det inte är acceptabelt. För vad säger egentligen denne Tramsfrans som skriver för Aftonbladets Nöjesblad? Jo att jag använder en människas död, och en annans sjukdom för ngn slags personlig vinning. Lite oklart vad. Och det hemska är att vi är så avtrubbade numera att en sådan faktiskt GROV ärekränkning mot mig som person och min karaktär, är något vi knappt reagerar över. Vi ser det som en lite raljerande, måhända cynisk, reflektion. Medan jag som måltavlan i inlägget finner det djupt kränkande. Läs mina inlägg och gör er egen bedömning. När någon går bort tänker man ju osökt på sin egen referens till den personen. Och jag tycker personligen det är fint när man ser människor – kända som okända, dela hur just den personen tangerat ens liv. Jag ser det som en hyllning. Och i andra fallet – menar människan på fullaste allvar att jag alltså skulle ha tänkt: ”ah en känd person är sjuk jag måste genast hitta ett sätt att lyfta fram mig själv i det sammanhanget.” Really?? Så som sagt. Tramsfrans kommer själv bara älska den här uppmärksamheten så det får jag helt enkelt bjuda på. Vassego. Där talar jag för döva öron. Men för min egen skull, och som inlägg i debatten om vad vi accepterar i form av personliga påhopp – så anser jag att detta är skamligt och lågt.

A post shared by Camilla Läckberg (@lackberg) on

Camilla är inte helt nöjd med TramsFrans tweet om hennes och Simons fantastiska relation och där Frans även skriver att Camilla utnyttjar människors öde för att få dem att handla om henne själv.

Tankar?

Tack för tips, A-K!

Malena Ernman svarar på Tramsfrans blogginlägg.

TramsFrans:

Inte nog med att Malena Ernman avstått från att resa till Nya Zeeland, hon har dessutom också avstått från att göra en jobbresa till Tanzania! Malena Ernman verkar inte göra något annat än att tacka nej till olika gig utomlands eftersom världens framtida välbefinnande vilar på hennes axlar.

Malena Ernmans gloria måste verkligen skava runt huvudet. Det kan inte vara lätt att känna att hela världens klimatproblem ligger som en tyngd på ens axlar. Ingen kan göra allt, men alla kan lägga upp en bild på Instagram. Det har jag alltid sagt.//TramsFrans

TramsFrans skämtar vitt och brett om den svenska kändiseliten på sin blogg på Aftonbladet och den här gången är det Malena Ernman och hennes klimat-tänk som får sig en släng av sleven.
Tyvärr faller inlägget lite på eget grepp när Tramsis inte riktigt gjort sin hemläxa innan han sätter sig och skriver sina fyndigheter. (Det kan hända den bästa, tro mig, jag vet! )
Malena tackar nämligen inte bara nej till gig utomlands utan har även gjort en hel del mer för att dra sitt klimat-strå till stacken.
Hade Tramsis vetat det så hade han kanske inte skrivit sitt inlägg eftersom det inte är speciellt kul att driva med någon som vinner argumentationen enbart med sina tidigare handlingar.

Malena är i alla fall väldigt missnöjd med att Aftonbladet släpper igenom hans inlägg med tanke på att hon skrivit hela fem krönikor i ämnet hos konkurrenten Expressen.
Om jag ska vara helt ärlig så är nog åsikterna som framförs i hans blogg just hans och inte Aftonbladet – på samma sätt som åsikterna som förs fram här är mina. Inte Nöjesguidens.

Tack för tips, M-H!

Fräääänz, oh Frääänz!

TramsFrans:

jidhe

Imorse så tatuerade alltså Peter in ”diabetes” på armen. Bara så att ingen någonsin ska kunna missa det. Alltid bra att vara tydlig. Den borde vara ännu större! Att ha en liten text på armen känns inte alls tillräckligt om man verkligen vill att det ska framgå hur mycket diabetes man har.//TramsFrans

Frans, Åh Frans!
Mitt lilla gullplommon av snitziga inlägg och min partner i Anna Book-djungeln.
I de allra flesta fall lyfter jag dig till skyarna men idag vill jag faktiskt mula ner dig i en skämskudde större än min tuttklyfta för här trampar du verkligen i det berömda klaveret.

Varför? Jo, det ska jag berätta för dig min vän eftersom det verkar ha gått dig alldeles förbi.
Peter Jidhe har med största säkerhet inte tatuerat in diabetes på sin handled för att tala om för alla och skylta med sin sjukdom utan han har nog gjort det av samma anledning som min kompis Linnea.

Anledningen till att man tatuerar in ”diabetes” på sin handled är för att om man som diabetiker hamnar i insulinkoma eller på annat vis blir medvetslös som kommer personer på plats ta pulsen på dig – på handleden där din tatuering så lägligt sitter placerad – och omedelbart förstå att du har diabetes och inte exempelvis är SKITFULL och ge dig bästa tänkbara hjälp snabbt så att du slipper DÖ där på marken eller hamna i fyllecell och eventuellt dö även där.

Google is your friend!

Tack för tips, Tove!

 

Men SATAN!

TramsFrans & Anna Book:

frans

Alltså känslan när man inser att någon hunnit före med att publicera veckans bidrag till ”Bokens bästa”..
Det börjar nästan kännas som att TramsFrans behöver assistera i utgivningen av Anna Books smäktande receptsamling för han kan verkligen det där med att måla med ord.

Är folk förresten mer dönickar nu än för 10 år sedan? VEM i sina sinnens fulla bruk ber om receptet för fiskpinnar! FISKPINNAR!!!!!!!
Är det dit vi kommit? Dit där man behöver fråga efter receptet på fiskpinnar?
Fast vad som än snäppet värre?
Rövhatten som svarar genom att skriva ut ”receptet”.
”Du steker fiskpinnar tills de blir gyllene” och informerar om att man inte behöver tillaga hamburgerbröd, utan kan servera dem precis som de är! ”Salladen behöver du bara dra av” dessutom.

Nu ska jag gå och skrika i en kudde, alternativt bjuda ut Frasse på vinlunch och göra budskapsarmband – ett till mig, ett till Frans och ett till Boken.